På Västfronten inte nytt, men det gamla som vi får möta på nytt, har klätt upp sig, förstår jag. Det är pastor Johanna: ”Jag har märkt att det är lätt att vara cool präst. Man kan ha lite mönster på tröjan och så är man plötsligt väldigt cool.” Hon ordinerades i februari och menar att hon kan vara cool präst till någonstans mellan 45 och 55 år.
Fenomenet är inte okänt i Kyrkans historia. Prosten Holmström sa till tjänstebiträdet, som skulle ha friluftsgudstjänst i det då (60-tal) fromma Alböke på Öland: ”Nu kommer de äldre att niga för dig, men det är inte dig de niger för utan ämbetet, det ämbete du för övrigt inte har!” Bra att veta. Annars är det lika lustigt med nya präster som med nybakade fänrikar. Jag såg en gång en sådan på Arlanda och fick leende vända mig bort. Han var så stolt över sin officersfullmakt att det lyste omkring honom. Nu skulle han hem till Kalmar och visa upp sig. Inget fel med detta. Men lite underhållande för betraktaren.
Johanna konstaterar att hon har förmånen att kunna välja och vraka var hon vill vara. Det betyder att inte tacka ja till första bästa tjänst. Hon vill fundera över vilken församling hon vill tjänstgöra i och vilken typ av präst jag vill vara. Jag återger tankegången för att ni ska se att Einar Billing med talet om ”kallelse” måste stå lite främmande för detta sätt att tänka. Aposteln Paulus tycks inte heller ha funderat särskilt mycket över vilket missionsområde han ville tjänstgöra i och vilken typ av apostel han ville vara. Också där tycks det ha handlat om det där vi kallar kallelse. För att inte påminna om hur det var när det begav sig. Domkapitlet skyfflade i åratal runt de präster som inte var ordinarie. ”Adjunktseländet” var verkligt och en adjunkt fick inte gifta sig. Han bodde inneboende i kyrkoherdens prästgård. Det tog tid att få en ordinarie tjänst.
Någon större oro för sin framtid som präst i Svenska kyrkan redovisar inte Johanna. Viss prästbrist och sjunkande medlemstal är ”helt i sin ordning för det är så samhället ser ut idag.” Men är verkligen detta helt i sin ordning? Helt? Nå, ”Svenska kyrkan kommer förändras och den kommer att vara organiserad på ett helt annat sätt i framtiden”, får vi veta. Det kan man kanske förmoda. Man hade gärna velat få detaljer om detta, inte bara stora drag. Ett helt annat sätt? Finns det inte några givna grunddata för vad en kyrka ska vara, sådant som vi inte får peta i? Vad är det annars som blir så helt annorlunda? https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/johanna-ar-nyvigd-prast
Endast två har blivit ordinerade av The Rapwoman i januari, får vi veta. 36 vakanta tjänster finns det i stiftet. Behovet av nya präster ökar, eftersom många går i pension. Alltså får pensionärer hoppa in. Å andra sidan behövs inte lika många präster som tidigare, när medlemstalen sjunker. Fast det är ”tråkigt” att allt färre söker sig till prästyrket, får vi veta att Maria Ottensten tycker. Om den där prästbristen pratar de mycket om – ”men kanske lite yrvaket eftersom vi inte var beredda på det.” Vad beror den på? Färre medlemmar, mindre ungdomsgrupper och färre som dras in i kyrkan. ”Det ligger inte lika nära till hands”. Men också kyrkoherden Ottensten ser detta som en naturlig del av kyrkans utveckling. https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vast/stor-prastbrist-i-goteborgs-stift
Jag håller allt detta för att vara komik på hög nivå. Ja, hög för att vara i det kyrkliga alltså. Sannolikt, och det är nästan det bästa av allt, är komiken också ofrivillig. Lustigast så. En gång var det förresten ett helt lustigt år, det finns redovisat på kyrkligdokumentation.nu där lustifikationer redovisades och analyserades. La ni märke till konstaterandet? ”Kyrkans roll är inte längre att vara den stora stadsapparaten (sic! DS), utan vi ska finnas på gräsrotsnivå och möta människor och det kommer vi att fortsätta med.” Ingen missar själva socialtjänststuket. Yrvakenheten gäller något annat. Förmågan att förstå i stort verkar bestå. Eller?
Men behöver inte vara mer begåvad än vad jag är för att förnimma tomheten under de fagra orden och inse att begreppet ”naturligt”, som de finner läget vara, är en besvärjelse av något de inte förstår och inte kan påverka. Vi är väl rätt många som emellertid vet vad som hänt. Svenska kyrkan har stängt rekryteringen av sådana som gärna ville bejaka sina prästkallelser, men som Svenska kyrkan av kyrkopolitiska skäl visade bort. Utmönstringen slår igenom. Men då kan man använda gamla präster som tror och tänker just så som de unga ratade trodde och tänkte. Där står de gamla och förkunnar det oönskade! Det gör det också med den auktoritet som 4-5 decennier i ämbetet och fortsatta teologiska studier ger. Utmönstringsentusiasterna har åstadkommit något i det blå skåpet, det är det finkänsligaste sätt man kan beskriva saken på.
Jag läser information om förordnanden. Det vimlar av pensionärer, som kallas ”emeritus” eller ”emerita”. Det är de dock icke. De är pensionärer. Ingen enda av dem har beviljats emeritilön. De har pensioner. De är ”präster i viloläge” om vi ska använda tyskans ”Pfarrer i.R. Prästerna i viloläge vilar sig alltså inte. Coola är de förstås inte – de har ju passerat 55-årsgränsen. Kanske är de inte heta heller? Som bäst är de nog varmhjärtade men i princip oönskade. Detta, just detta, låtsas ingen om.
Göteborgs stift är självfallet illa ute. Torgny Larsson och Willy Haag (båda kyrkoherdar och S) kunde tillsammans med idoga partikamrater få igenom de kyrkopolitiskt betingade utrensningarna av olämpliga prästkandidater. Nu är båda gamla vordna. Äran av vad som nu händer och inte händer i stiftet ska de dock inte förmenas. Hedras dem som hedras bör.
Antje har fått problem. Hela artikeln kommer jag inte åt, men i huvuddrag har en kv*nnl*g pr*st i sällskap med an annan kvinna (”kompisen” i fortsättningen) kommit in på Migrationsverkets förvar i Märsta och sagt att hon ska vuxendöpa en som ska utvisas. Det förklarar att de två har en stor väska på hjul med sig. Efter ett tag har allt ställts i ordning för dop, men kompisen och den stora väskan liksom den som tagits i förvar är borta. Nu ska Antje förklara. Migrationsverket är upprört. Antje måste ge besked om hur förtroendet mellan Svenska kyrkan och Migrationsverket ska återupprättas.
Jag säger ingenting. Men The Rapwoman kanske kan vara nöjd när det inte bara är hon som är illa ute. Vi, som inte tror 1958 års riksdagsbeslut vara gudomligt, kan få skratta lite, inte ni andra. Men godhetsmanövern kostar på och förstör för andra, inte minst andra som Migrationsverket ska hantera. Det borde en normalt funtad person ha kunnat fatta. Så vad svarar Antje nu? https://www.sydsvenskan.se/2020-03-08/arkebiskopen-kravs-pa-svar-om-fritagning-ur-flyktingforvar