Plussarna svarade

Den som läst biskopssvaret till de fridsamma i Tornedalen med omgivande socknar, ett gigantiskt område noga besett, på kyrkligdokumentation.nu uppfattar den avsedda vänligheten. De insiktsfulla går inte på det episkopala snacket. 

Vad tackar biskoparna/plussarna (de sätter plus vid sina namn…) för? ”Er skrivelse!” De önskar inte ändra på den långa traditionen fridsförbundarna har att vara en del av Svenska kyrkan. Vi behöver inte borra i begreppet ”Svenska kyrkan” just nu med de fridsamma har nog faktiskt relaterat till Kyrkan mer än till Svenska kyrkan. Plussarna gläds över engagemanget. Blablabla. Dialog vill de ha också . Därtill vill de dessutom ”säga något om  de frågor ni tar upp”. Dra mig på en träpinnevagn! 

Det långa talets korta mening är att ”vårt centrum i evangeliet består” också om ”tolkningarna kan skilja sig från varandra”. Skulle en nykter teolog kunna säga samma troskyldiga sats om 300-talets kristologiska strider, om konflikten mellan öst och väst på 1000-talet och om reformations- och motreformationstiden på 1500-talet? Skulle det kunna sägas om svenskt 1800-tal, det stora uppbrottets tid?  Men kör i vind: ”Olika traditioner kan rymmas tillsammans i vår kyrka.”

Det tror jag. ”kan rymmas”. Men ryms de? Det var ju frågan som ställdes. Plussarnas läropluralism är dock erfarenhetsmässigt synnerligen begränsad. Vi vet precis vilka som är lössen i Svenska kyrkans fana och vi vet vad Anticimex gör då. Men laestadianerna får något de svagsinta skulle kunna uppfatta vara ett fribrev. ”Nattvardsbordet, församlingsgemenskapen och gudstjänstfirandet ger uttryck för hela kyrkans liv. Där är ni självklart välkomna.” 

Nu är detta inget fribrev. Själva frågeställningen styrs undan. Vad hade hänt om påven Leo X, den teologiskt gravt okunnige, svarat dr Luther så? Hade inte Martin Luther på sitt stillsamma sätt då påpekat, att ifrågasättandet gällde just om det som uttrycktes t ex i botpraxis var ett uttryck för hela Kyrkans liv. Var inte det romersk-katolska mindre katolskt än det Katolska, för att försöka få fatt på motsättningen.

Därefter ska frågan om laestadianernas specifika behov av präster kan tillgodoses besvaras. Svaret knyts till ”Svenska kyrkan som helhet och till ett stift”. Det betyder om talet ska vara ja eller nej ett klart nej. Helhetsbedömningen av lämplighet styr nödtvunget bort från laestadianernas specifika önskemål. Efter detta besked ägnas texten åt behovet av välutbildade medarbetare. 

Nu ska vi kanske inte bli arga på pluspersonerna Åsa, Mikael och Antje som betonar att ”Svenska kyrkan inte är en kyrka som tror Bibeln utan vi tror med Bibeln”. Det där är en fint, som en evangelisk kyrkokristen inte riktigt går på. Det sägs något för att plussarna ska slippa säga något annat och mer svårhanterligt.

Efter detta får vi veta, att liberalteologin hade sin glansperiod för 100 år sedan. Vi andra skulle nog säga 120-140-150 år sedan eller 200 och tala om Strauss och Rydberg, kanske ignell. Avsikten är att komma fram till att Bibeln måste tolkas. Och på gammalt manér tar pluspersonerna upp behovet av tolkning ”inte minst av de ord som talar om drastiska straff som stening eller stympning, mat- och klädesregler osv.” Här förnimmer jag bara ett rejält stycke intellektuell ohederlighet.

Nu skickas den lärda teologen Åsa Nyström fram. Hon är beredd och vill gärna samtala med er fridsamma om dessa och andra angelägna frågor. Tro det. Då gör vi så. Offentliga lärosamtal. Budskapet kan ju mycket lättare än på 1500-talet komma oss alla till del. Jag skulle gärna se några timmar samtal mellan de fridsamma och Åsa. Jag gillar Murder in Midsomer också. 

Hur ska vi göra om en kvinna vill hjälpa sin man i ett slagsmål, men fuskar med ett smärtsamt grepp? Fråga Åsa. (5 Mos 25:11-12). Fråga också varför denna intressanta och för somliga av oss existentiella fråga inte har uppfyllt kyrkolivet. Jag minns inte att det i konfirmandundervisningen informerades något om taskgrepp. Minns ni? Detta var bara ett exempel, Helge. Fler kan komma i ett offentligt lärosamtal. Modell disputationen mellan Eck och Luther alltså.

Men vilken argumentation pluspersonerna består de fridsamma! Jag blir generad å plussarnas vägnar. Men så är jag också docent och docenter är genomgående tillhöriga de generades släkte. De kan uppfattas vara stöddiga för allt de vet. Fel! De är generade för allt de inte vet, men också generade när överhetspersoner visar sig veta väldigt lite och sakna elementär intellektuell redlighet. Av sådant virke tillverkas stiftschefer numera.

Nu ska fridsförbundarna och den trogna läsekretsen få ett precist citat att tugga på:

”Den, som ej är född att trängas bland ohyran och lägga beslag på sin andel av jorden, den som ej blott har en mage och två händer, som har en mera förfinad och för den skull ständigt sårad själ, erfar ofrånkomligt fasa för biskoparna. Hos de torra naturerna övergår denna fasa till motvilja och hat; hos andra av ädelmodigare och rikare läggning, i medlidande och kärlek.”

(Giovanni Papini, Kristi historia, Albert Bonniers Förlag, Stockholm. Tryckt i Helsingfors 1927, s 123)

Jag medger att jag preciserade texten. Papini skriver ”människorna” och jag ”biskoparna”. Vill ni påstå att biskopar inte är människor?