Nu kanske tror att jag gillar att vara först med nyheter? Fel! Jag gillar inte. Jag fullkomligt älskar att vara först på bollen. För er skull, självfallet. Som ren läsarservice. Ni vet hur det hette i Kalmar: ”När Sandahl griper in, blir det resultat.” Det sas redan i FN. ”Leave it to Dag!”
Jag har kommit åt ett brev till biskoparna. Det är Fridsförbundens ordförande som skrivit och brevet sattes ihop efter ett uppdrag från predikant- och äldste-mötet i Kattuainen i augusti. Lars Levi Laestadius själv har inte undertecknat av känd anledning, men samlingen i övrigt är imponerande. Det är hela den laestadianska väckelsen från en hoper exotiska platser som hör av sig. Med tanke på vurmen för den samiska kulturen kanske Antje & Co skulle uppfattas ha problem. Kanaljerna kan ju inte riktigt avfärda vad som kommer norrifrån. Inte i Uppsala i varje fall. För då kommer någon säkert att påminna om Rasbiologiska Institutet.
Hör ni den poetiska klangen?
Kiruna, Kuttainen, Idivuoma, Pajala, Sattajärvi, Korpilombolo, Erkheikki, Liviöjärvi, Svanstein, Juokasengi, Övertorneo, Hedenäset, Haparanda, Boden, Luleå. På samtliga platser återfinns fridsförbunden och avsändarna. Det är mestadels medlemmar i Svenska kyrkan som ställer två frågor. Först deklareras vad fridsförbunden inte samtycker till ”i Svenska kyrkan idag”. Det betyder i klartext: ”Svenska kyrkan av idag” för fridsförbundens folk tänker mer ur evighetsperspektiv och tror att Bibeln är Guds ord och kommer att förbli så i evigheters evighet. Fridsförbundens folk kan läsa innantill i Bibeln. Inga kvinnliga präster, inga samkönades vigslar, inget godkännande av eller deltagande i Pride-festivaler. Därefter kommer frågan hur biskoparna vill ha det med väckelsens folk.
Jag bläddrar bland mina biskopsautografer och antar att en uppsättning av de äldre biskoparna skulle hålla med om vad Skriften säger. En del nyare har hållit med tidigare, det vet jag också. Det som sägs är i perspektiv inte så omvälvande och laestadianerna är inte ute efter att ställa till med bråk. De ber att Svenska kyrkan återvänder till grunderna i den kristna tron och ber ödmjukt om svar.
Det där med ”ödmjukt” ogillar jag. De ställer frågor som med profetisk klarsyn ska ställas och de kan uppträda med den auktoritet som följer varje evangelisk kristen. Det där hukande är en hållning, som jag tror mest ska uppfattas vara en produkt av att ”vi i Norrland hava vårt Indien”, för att citera Axel Oxenstierna. Ingen från något fridförbund behöver eller ska behöva uppträda krypande inför biskoparna. Men det är tankeväckande att det i brevet framförs ett önskemål ”att vi bemöts med respekt och tolerans”. Detta måste alltså skrivas ut!
Vad har biskoparna gjort att de tillställs en sådan önskan? Det finns uppenbarligen något Svenska kyrkans biskopar borde skämmas för, ett kolonialt uppträdande. Herrefolksmanér. Min mening? Jag har en gång beslutat om sådana militära åtgärder att jag känner ett visst ansvar för Övre Norrland, ÖN. Det är tungt att också när det är övning fatta beslut som måste innebära döden för ett okänt antal medmänniskor. Måste vara tungt. Alltså kan jag med viss auktoritet framföra min mening, som jag respekterar, och säga vilka som borde skämmas, när andra tycker sig behöva uppträda krypande inför översåtarna. Här är den första markering som borde göras från biskopsmötets sida: ”tala fritt och tala sanning och ha Skriften med er. Vi är inga påvar. Vi är evangeliska och vet vilken begränsad auktoritet läroämbetet har. Vi vill på inget sätt att ni närmar er en biskop på annat sätt är lärjungasätt och då är vi lärjungar till Herren Jesus lika mycket allihop.”
Detta sagt kommer de två precisa frågorna.
”Vi har varit en inomkyrklig väckelserörelse i 150 år och vill fortsätta vara det om möjligt, men vi har då några frågeställningar:
- Vill ni fortfarande ha kvar oss som aktiva gudstjänstfirande medlemmar i Svenska kyrkan och vad vill ni göra för att det ska fortsätta att vara så?
- Hur tänker ni er att vi som har en klassisk kristen bibelsyn, ska få våra behov av präster tillgodosedda? Finns det alltså något hopp om att Svenska kyrkan kommer att utbilda, viga och anställa präster och diakoner i Svenska kyrkan som delar vår bibelsyn.
På de två frågorna kan svaras sanningsenligt eller lögnaktigt. Vi får väl se vilken moralisk halt det är på biskoparna.
Svarar de sanningsenligt blir det inte det svar brevskrivarna önskat.
Biskoparna måste då säga:
Vi vill ha kvar er på samma sätt som vi vill ha kvar alla andra medlemmar, men för att få ha kvar fler medlemmar än vad ni utgör, kan vi inte ge något utrymme för sådana som er. Ni får vara kvar och ni får själva svara för att ni blir kvar. Från biskoparnas sida ska ni inte räkna med särskilda aggremanger. Ni tillhör kyrkohistoriens förlorare, ni liksom de högkyrkliga och de gammalkyrkliga. Ni borde inte bli förvånade över att Storsamhället bestämmer om er religion – som om så mycket annat i Norrland.
Detta är svaret på den andra frågan också.
Präster och diakoner av det slag ni vill ha, vill vi inte ha. Eller om vi skulle vilja (för ibland blir det för somliga biskopar lite besvärligt med den hårda linjen… men kyrkohistorien har dömt, så vad då?) om vi skulle vilja finns det ingen som helst politisk eller kyrkopolitisk vilja att utbilda, viga och anställa folk med er bibelsyn. Ni är ju uppenbart kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* och homofober. Vad tror ni egentligen? Att vi skulle gå på detta?
Gå i frid, kläd er varmt och ät er mätta!
Med hälsningar från biskoparna.
Svarar biskoparna lögnaktigt vrider de fridsförbundstexten och talar om något annat:
Vi vill ha aktiva gudstjänstfirande medlemmar och har därför en ny kyrkohandbok och ett biskopsbrev om nattvarden, som är viktiga redskap för detta. Dessutom gör vi en ny och genomgripande satsning på undervisning. Vi tar ställning för klimatet. Det betyder att vinterturismen säkras och det kan ni ha glädje av när turister fortsätter komma och får uppleva kalla vintrar. Förutom allt detta har Svenska kyrkan kraftfullt agerat i samefrågan, som – till dess att Antje grep in – försummats.
Ert behov av präster tillgodoses, eftersom nya präster utbildas. De har genom sin religionsvetenskapliga utbildning blivit teologer, som är kompetenta att föra intellektuella resonemang om svåra frågor. De ser fram emot möten och samtal om de stora och små existentiella frågorna och vill gärna få samtala om Gud. De motsvarar alla rimliga behov som kan ställas på en präst och ni kan vara glada som får dem. Håll till godo, helt enkelt.
Varen alltid glada, som aposteln manar.
Med vänliga hälsningar från biskoparna.
Som ni märkte fick fridsförbunden avslutande bibelord att uppbygga sig med.