Inför den stora festdagen i flanell

Den som ingen flanellskjorta har, får denna sista vardag år 2019 vandra iväg för att införskaffa en sådan. Därför behövs en uppdatering. Texten fanns på BloggarDag den 3 januari 2013. Här har bara ett par felslag korrigerats, ett par tillägg infogats och allt slutar i en maning, en taus fordran, som det heter på danska:

Jag var oinformerad om att 2 januari är Flanellskjortans dag. Yngve Kalin upplyste mig. Som väl var bar jag dock civil skjorta under större delen av gårdagen. Lyckliga omständigheter styrde det hela så. Men varför 2 januari?

Den 1 januari 1978 höll biskop Ingmar Ström sin berömda nyårspredikan, den som satte fart på utrotandet av kvinnoprästmotståndare. Det hela blev en orkestrerad kampanj. Jag kan citera Svenskt Biografiskt Lexikons, SBL, korta ord: 

“På nyårsdagen 1978 predikade S i Storkyrkan om den frukt trädet måste bära för att inte huggas bort (Luk 13:6-9). Han ansåg att tigande för fridens skull förgiftade klimatet och ville därför tala ut om kvinnoprästmotståndet. DN slog upp predikan vilket utlöste en kraftfull opinionsstorm mot kvinnoprästmotståndarna. Biskopsmötet, som tidigare sagt att det var viktigt att få biskopar som tänkte olika i denna fråga, fick anledning ompröva sitt ställningstagande. S:s nyårspredikan skapade ett nytt kyrkopolitiskt läge i Sv kyrkan. Som den journalist han var, insåg S journalistikens möjligheter och han tog dem till vara i en fråga som för honom gällde möjligheten för kyrkan att möta folket.” (artikeln Ström, Ingmar, bd 34 – lite osäkert – s 806)

Hans Green på DN förnekade – utan att i övrigt röja någon källa – att Ingmar Ström skulle ha tipsat tidningen om predikan – men det hörde knappast till vanligheterna att DN brukade bevaka biskopens framträdande i Storkyrkans predikstol. En alert stiftsadjunkt kan ha styrt till det hela men det är klart att Ingmar Ström ville hitta en väg vidare i en situation där biskopsmötet – där han ingick – verkligen kunde tänka sig kvinnoprästmotståndare som biskopar. Metoden att stoppa en sådan utveckling var inte inom biskopsmötet utan i stället att med hjälp av en folklig/politisk opinion trycka biskoparna tillbaka. Så blev det också. Men år 1978 var en vigningspolitik som skulle stoppa “kvinnoprästmotståndare” helt otänkbar. Då kunde biskopsmötet tänka sig den sortens präster bli biskopar.

Ingmar Ströms nyårspredikan fick Yngve Kalin att den 2 januari gå och köpa en flanellskjorta. Han ville inte uppträda klädd som präst i en kyrka av det slag Ström kreerade. Vi kanske lite mer medvetet skulle minnas hur det var och hur det blev och diskutera vilka nödvändigheter som styrde skeendena. Vi firade alltså ett 35-årsjubileum i går. Det som hände, hände för en generation sedan. 

Tillägg: År 2020 har vi sålunda lagt 42 år bakom oss till denna predikan. ”Fort rinner tiden som en ström och sköljer alla bort”, sv ps 195:5. Slut på tillägget.

Men varför var inte Ström solidarisk med  biskoparna i biskopsmötet? Under biskoparnas samtal, som föregick uttalandet, satt han tyst, tycks det. Jag tror att det enkla svaret var att Ingmar Ström alltid kände sig obekväm i de andra biskoparnas sällskap. Han hade få personliga vänner och inga i biskopsmötet. Det som blev hans signum – hans förmåga att umgås med barn – var på sitt sätt ett uttryck för ett socialt handikapp. Centralt placerad i det kyrkliga livet var han likväl en utomstående ensling. Katt bland hermelinerna, skrev Kerstin Vinterhed (DN 21 maj 1995).

Ett ytterligare tillägg: Biskoparna Lindegård och Ström satt bredvid varandra (efterhand som åren gick fick biskoparna flytta upp, närmare ärkebiskopens plats vid kortändan medan nykomlingarna hamnade längst ner). Karin Lindegård frågade sin man: ”Vad säger ni till varandra?” ”Ingenting. Men vid förra biskopsmötet välte jag en flaska Ramlösa i knäet på honom, och då sa vi båda ’Hoppsan!’.” Slut också på detta tillägg.

Biskopsåren uppfattade Ingmar Ström efterhand närmast som en parentes i sitt liv, kan man se i artikeln i SBL.

Själv uppträdde Ingmar Ström i skjorta och slips, inte prästskjorta. 

Jag vet mig dock aldrig ha mött honom iförd just en flanellskjorta …

Med detta sagt är vi beredda för firningar på Flanellskjortans dag den 2 januari 2020.