Aletheophobia är ordet för dagen. Det är rena grekiskan men begripligt. Läs långsamt. Alétheia betyder sanning (det som inte kan döljas) och phobia är förstås fobi. Rädslan för sanningen alltså. Och sanningen kan skrämma, inte minst Makten.
I min kamp mot aletheophobia vill jag slå ett slag för den gnostiska altartavlan i S:t Pauli. Jag medger, att jag varit kritisk mot placeringen. Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig. Visserligen hade tavlan varit helt fel i ett klassiskt kyrkligt sammanhang, men hur vore det (prästerligt så att det förslår!) att vända på perspektiven? Denna gnostiska tavla borde sättas centralt i kyrkorummet som det synliga uttrycket för ett faktiskt trosskifte i Svenska kyrkan.
Detta har jag inte själv kommit på utan biskopen och professorn Anders Nygren. Han borde veta och han var biskop i Lunds stift, till vilket Malmö hör. Hans ord är det att Svenska kyrkan genom ett fattat beslut år 1958 växlade in på främmande spår, gnostikers och svärmandars. Det är klart att detta faktum måste besannas förr eller senare genom att inte bara genomföras med lögnen som vapen och sveket som verktyg, högtidlighållas vid ceremoniella tillställningar utan också få en konstnärlig framställning som en tavla ägnad tillbedjan. Allt hänger logiskt ihop.
Det är tillfällighetskyrkoherden Per Svensson som ska klandras eftersom han inte vågar se reformen fullbordas. Och det är allvarligt eftersom vi ska vara trogna vunna insikter. Märk nu att tarvligheten inte kommit i bruk:” Kyrkoherdetjänsten är icke besatt. Gud give att jag kunde säga detsamma om tillförordnade kyrkoherden”. Per Svensson är en ärans man.
Länsstyrelsen har inte fattat något beslut, förljudes det. Länsstyrelsen, som är statlig maktutövning, borde ta sitt ansvar för den reform staten drev igenom, just den som Nygren så tydligt analyserade som gnosticism. Jag unnar verkligen S:t Pauli tavlan – även om det gjort sig bättre i någon domkyrka. En liten komplikation ser jag. Kyrkan borde byta namn. Paulus står för något annat än detta, men just den inskränkta kristendomstyp han och hans efterföljare stått för, skrivs av. Arius eller Marcion kunde vara bättre namnalternativ.
Om det inte är gnosticism då? Den lärde dr Gårdfeldt ser att HBTQ-personer slängdes ut i kylan än en gång när Kyrkan stängde dörren till garderoben. Är hans text publicerad eller bara mig och ett fåtal andra anförtrodd? Anklagelsen för gnosticim ”har bliivt ett allt vanligare tillhygge i högerkristen teologi gentemot HBTQ-personer”. Detta är självfallet ”högerkristna tokerier”. Har dr Gårdfeldt rätt, ska tavla upp men än mer centralt i kyrkorummet, det som alltså bör få sitt nya namn. Och Gårdfeldt kanske måste läsa lite mer än söka på nätet för att förstå komplexiteten i det vi kallar ”gnosticism”. En poäng med den var just ”gnosis”, de förstod lite bättre än de vanliga kyrkokristna.
Jag är alltså för att vi synliggör vad vi är oense om. Att vara ”Q” som i hbtq skulle jag vilja veta mer om. Är inte det queera ett eget val? Homosexualitet är en läggning, den väljer man hur man hanterar, men man väljer inte läggningen. På samma sätt med det lesbiska, där en väljer praxis eller icke-praxis. Transsexualiteten är mer svårdefinierad. Vad är läggning och vad är kultur och vilken skapelseteologi har den som hävdar att någon kan vara född i fel kropp? Jag menar, gjorde Skaparen fel? Jag sliter kanske inte med frågan, men den borde ställas på allvar. Det är det ”queera” jag inte förmår uppfatta som en läggning, snarare som en lust att gestalta livet efter eget tycke. Alldeles självklart kan nog inte ”Q” gälla som livshållning för en kyrkokristen. Men självfallet för en gnostiker, där könet inte är så viktigt och just därför kan visa sig vara alldeles överväldigande viktigt. Det finns en könets dialektik också! Det som börjar som insikt vänds till det insiktslösa.
Nu ska jag denna Luciadag försöka skaffa mig mer upplysning. Är det bristen på Ande som driver världen från Kyrkan? N.P Wetterlund: ”Här reser sig en hundrahövdad hydra i kristenheten. Hennes kropp är ormens, hennes huvud lammets, och hennes tal är drakens (Upp 13:11-18). Ännu är hon sysselsatt med förarbetet: att slå bryggor mellan värld och kristendom. Evangelium skall omgestaltas efter världsandens smak och göras ’njutbart för kulturmänniskan’.” (Wetterlund, Uppsatser och tankar, Se upp!) Ska jag tänka att altartavlan för en kyrkokristen borde sitta som en god illustration till det Wetterlund beskriver? Det är det mest frestande med tavlan, tror jag.
I går levererade Postnord Christer Hellmark och Ingemar Folke, Rätten att kritisera överheten. (Leopard Debatt 2012). Varje dag som det kommer en bok är dock inte en förlorad dag ens om det är en torsdag. Ett och annat om överhetens traktan att få bort kritik tog jag till mig i tanke att om överheten vill detta, måste vi göra precis tvärtom.
Lars Gustafsson skrev förresten för 50 år sedan att det kommer ett ögonblick då sanningen kommer fram. ”Då är det inte roligt att ha ansvaret för den offentliga lögnen.” (Expressen 26 dec 1969)
Aletheophobia är ordet för dagen.