Det finns sådana som tror att jag är en klimatskeptiker. Det är jag inte alls. Jag vet att det finns något stort och viktigt som heter klimat. Jag börjar förstå hur det styrs också, nämligen av väder och vind och en del annat, och att jag noga taget mest måste orientera mig om detta. Det betyder att jag måste lyssna på motsidan, audiatur et altera pars, som det heter. Det har jag gjort av och till de senaste dagarna.
Jag sparar tidningsartiklar som handlar om klimatet och jag läser böcker. Senast, dvs tidigt i morse, läste jag ut Tege Tornvall, Tänk om det blir kallare? Nätverket Klimatsans. Det är korta inlägg hopsamlade till en bok. Mycket upprepas med pedagogisk noggrannhet, men det betyder att man kan blädderläsa raskt. Jag läste från pärm till pärm. Under läsningen tänkte jag på Popper, han med falsifieringarna ni vet. Uppgiften blir att förklara varför resonemang är felaktiga. Om det inte lyckas, är resonemangen sannolikt riktiga. Varför gör sig så få mödan att i en diskussion verkligen ta ner klimatskeptiker och klimatförnekare (en sådan förnekar väl att det alls finns något som heter klimat).
Efter att ha läst en hoper invändningar mot IPCC och dess metoder, kan jag nu träda fram som klimathedning. Jag lever på heden, utanför den hojtande gemenskapen. Nära naturen förstås, för miljövän måste jag, en gammal scout vara. Det har jag lovat.
Ni tycker att det är konstigt att en kristen är en hedning? Alls inte. I Romarriket kallades de kristna just hedningar eftersom de inte tillbad samtidens och maktens gudar.
Jag kan förstås precisera mina hedniska frågor:
Var det inte varmare på medeltiden (1100-1250) och under järnåldern och med högre ppm-tal och ändå gick jorden inte under? Tvärtom gjorde Grönland skäl för sitt namn?
Är koldioxid inte livets gas och betyder ppm miljondelar?
Är det fel att isen på Antarktis växer underifrån och att avsmältningen på ytan säger oss föga?
Är det sant att IPCC bortser från solmagnetism, kosmisk strålning och molnbildning i sina projektioner?
Är solmagnetismen lägre nu, 25% sägs det, så att vi ska vänta oss kallare klimat? Som när svenskarna gick över Bälten?
Är det sant att mitt köttätande inte ökar luftens koldioxidhalt?
Förhåller det sig så att IPCC har till uppgift att beskriva mänsklighetens påverkan när det gäller klimatet och att havens stora koldioxidutsläpp därför alls inte hamnar på plottingbordet?
Är det sant att jordbävningar (på land och i hav) är de stora utsläpparna av koldioxid?
Borde vi studera sol, vind och vatten mer än mänsklig aktivitet för att förstå klimatfrågan?
Vad säger oss det där med att 97% av forskarna stod bakom larmen när det var kanske 0,3-3,6 eller däromkring av forskarna när allt kom till allt? Varför luras man – om man nu luras. Nog borde det gå att få fram besked.
Och hur är det med begrepp och ord, väljs de för att förorsaka störst skrämsel hos folk när de tänker på framtiden och barnbarnen?
Kanske är det något i min skapnad som gör att jag ogärna vill stå med lyftad högerarm och ropa. Jag är kristen just därför att jag inte tror som alla andra, det är den enkla sanningen (bortsett från att jag övertygats om att Jesus verkligen är Herren och att apostlar och evangelister inte lurar mig). Den svenska statens utläggning av vad kristen tro handlar om, gick jag inte på. Hellre kristen hedning alltså. ”Stabil tilltro utan godtrogenhet” kan hållningen kallas. När beslutsamma normsändare på allt sätt vill ta makten över mina tankar, mina vanor och mina pengar vill jag ha svar på det som verkar båg och bluff – och detta verkar vara en hel del, mer än 410 ppm i alla fall. Ni får ursäkta klarspråket, men av hedningar kan ni inte vänta er bättre.
Extinction Rebellion uppskattar jag inte. När jag hör talespersonerna lägga ut texten, tänker jag Orwell och boken 1984. Jag hade boken, årsbarn med mig, i handen i går när jag bokstädade, men antagligen har jag nyss i pedagogiskt nit kört den till Lantegendomen för barnbarnens förkovran. Nå, jag vet vad den handlar om och jag känner igen mönstret. Talespersonerna vill förstärka demokratin genom att själva stiga in som förstärkningsresurs. Den vanliga demokratin håller inte. Extinction Rebellion kommer in uppifrån och ser därifrån till så att allt blir rätt. Uppifrån, lika uppifrån som de tågtak de sitter på i London för att blockera transporterna. De proleta är inte glada. Men det blir bra bilder i bilderburken. Ingen kan väl på nykter kaluv understödja detta politiska vanvett, denna uppställning i elitistiskt folkförakt, ett skrämselbefrämjande, som späder på den rädsla för framtiden som folket ska få till arvedel? – tänkte jag.
Julgåvan till personalen i Varbergs församling blir ett bidrag till miljöorganisationen XR. Det är inte lätt att bli gammal. XR är väl ett operativsysten, men för mig främst förkortningen på Kristus, IC XR; Jesus Kristus. Finns det alltså en kristen miljöorganisation? Det skulle jag tycka var reformert vanvett. De evangeliska håller hellre ihop med de ofromma än de fromsinta, om ni förstår den evangeliska tanken.
När jag kollat, insåg jag att gåvan från Varbergs församling, betalad med utdebiterade kyrkokommunala medel (en pigg murvel borde kolla hur mycket det blev) som en personaluppmuntran går just till Extinction Rebellion. Att det verkligen var var något skumt med gåvan framgick av kontraktsprosten Fredrik Ivarssons ord som i Hallands Nyheter (nyheten bakom väggen) föll så: ”För mig är det inte kontroversiellt att ta ställning för att mer behöver göras för klimatet. (som om invändningar skulle gälla detta, småbedgrägerierna är som bekant alltid informationsbärande…). Skandalen i sammanhanget är att organisationer som XR behövs trots att vi vet vad som måste göras.”
Nu är frågan om vi verkligen vet (klimathedningen vet i vart fall inte) eller om vi bibringats en föreställningsvärld, som föga har med den verkliga världen att göra. Men Ivarsson är en en kontraktsprost av typ vänlig. ”Hör gärna av er om ni vill resonera mer om detta!”
Om någon nu inte vill ha gåvan, vad gör hen då? Ber att få en flaska glögg eller två i stället?
Vi som vet att vi köpte Halland av Danmark kan fundera. Skulle vi nu sälja tillbaka landskapet med god avans? Eller bara lämna tillbaka kontraktsprosten Ivarsson? Har vi betalat något för honom förresten eller är det först nu han kostar i ett i grunden ansvarslöst aktivistprojekt? Resonera gärna mer om detta.
Och vem i Varberg tar ansvar för att personalen får något som blir till glädje, som en ringa erkänsla för mödan i Herrens vingård, ni vet. Hur kul är det, när en aktivist som mest vill härja med mig, fick min julklapp?