”Implodera mera!” är nog det slagord som beskriver en räcka händelser, som på ett djupare plan hör samman och beskriver sammanbrottet. Implosion alltså.
Jag behöver inte ha så många synpunkter på nyheten att ”prästernas och biskoparnas fackbas köpte sprit, dyrt vin och väskor för medlemspengar. Det är Vibeke Hammarström på KyrkA som hamnat i blåsväder. Naturligtvis blir det ”kyrkans fackförbund”, med en liten enkel dragning. ”Fint” på sportspråk. Remarkabelt nog var det en uppsättning präster, som manade till försiktighet. Aftonbladet kanske inte hade på fötterna? Det hade nog tidningen, och det finns en möjlig tanke att den anställde som nu sparkats (efter att ha fått avsked från två tidigare arbetsplatser) är sagesperson. Här kan jag bli mer precis genom en uppdatering: Avsked är en väl definierad term och det det handlat om avsked vet jag inte. Precist uttryckt blir förhållandet i stället: ”inte varit särdeles långvarigt anställd hos de tidigare arbetsköparna” – i varje fall inte den näst senaste kyrkliga.
Inte vet jag, men vi som läst många kriminalromaner har lärt oss hata tillfälligheter. Och den anställde, vi kan kalla honom fd Johansson, ska nog tänkas vara den person som utfört den obehöriga granskningen. Händelsen beskrivs av Bror Holm ha skett ”på ett enskilt initiativ”. På mig verkar det som om fd Johansson får rena brottsanklagelser riktade mot sig. Oss emellan blir jag inte förvånad. Mest förvånande var nog att KyrkA alls anställde fd Johansson. Och fd Johansson är inte biskop fd Johansson, väl att märka. Det är möjligt att det håller på att gå överstyr. KyrkA tycks ha placerat sin strejkkassa i fastigheten på Östermalm så innan förbundet kan vidta stridåtgärder måste kåken säljas (kolla hemsidan så förstår ni hur fin fastigheten är) och snart kommer någon att ge besked om Hammarströms månadslön. Men det är alltså ”kyrkans fackförbund” – på samma sätt som staten och regionerna och kommunerna håller sig med fackförbund? Nog finns en avsikt och en förförståelse styrd av fördomar med avsikt att förstärka fördomar bakom klassificeringen.
Att Kyrkomötet avslutats är väl ingen nyhet. Inte heller att Alpha-konceptet inte fick uppbackning. Någon alphait hade nämligen helt fräckt påstått att äktenskapet var till för en man och en kvinna. Det fick Sara Waldenfors, S, att ge klart besked: Människors lika värde är viktigare än att människor kommer till tro och blir frälsta. Jag har förstått att de hårda drabbningarna i kyrkomötet uppfattades gälla dels människosynen, dels klimatet. och där stod rättfärdigheten orättfärdigheten emot. Herre, du var förr ditt folk nådig! Nästa tematiska kyrkomöte ska inte fördjupa sig i ämnet ”Jesus Kristus” utan ta sig omvärldsanalysen an. Vad annat ska partipolitikerna säga?
Och så var AK Hammar, S, i tisdags uppe i Alpha-debatten med Julia Kronlid, SD: ”Nazister hotar homosexuella även i Sverige i dag och den människosynen ligger bara en halvmeter bort från oss, det är allvar, vänner.” En sådan retorik imponerar främst på Anna Karin själv, för hon hör till Hammar-klanen och där tror de på bombasmer. Julia kontrade: ”Menar du på allvar att Alphakurser hotar människovärdet?” Här hade väl AK en chans till egen Ehrenrettung. Hon satsade i stället på samma och mera: ”Nej, jag menar inte att Alphakurser hotar människovärdet, men att Sverigedemokraterna som parti gör det.”
Ordföranden Karin Perers, C, markerade i onsdags morse: ”Kyrkomötets talarstol är en plats för saklig debatt och inte en plats för personangrepp eller generella angrepp på hela grupper. Det är sakfrågorna som ska vara i fokus under vårt kyrkomöte.” Nu var inte AK Hammar med under avbasningen, men på förfrågan höll hon med: ”Men det som ordföranden ska ha sagt är ju något som alla kan hålla med om.” Vill man förstå mer av Hammar-fenomenen i Svenska kyrkan läser man självfallet HB Hammars bok I ärkebiskopens skugga. Då förstår man – kanske mer än man vill. Och Anna Karin är en Hammar: ”Att det (uttalandet) skulle vara riktat specifikt mot mig kan jag inte uttala mig om, det vet inte jag.”
Ni kanske inte fått nog av Falkenbersgkombinatet? Det är i det lilla det stora blir synligt, totalimplosionen lokalt. Kombinatets helsidesannons inför allhelgona kom in en vecka för tidigt, men skam den som ger sig. Det viktiga budskapet upprepades veckan efter. Totalkostnad dubbelt upp: 50 000:-. Nästa år ska tydligen kombinatet gå 7 miljoner back.
Är det då inte bra att tydligt berätta för folket att döden är besegrad och seger vunnen? Just detta lilla tema är inte annonsens, inte första veckan och inte andra. Det var ju samma annons. Budskapet var enkelt: inte bara detta grotta ner sig i sorg utan också att ägna en tanke åt döden. That’s All, Folks!
Ni minns kanske kontraktsprosten Ivarsson, han som med The Rapwoman träffade nyckelpersoner: förtroendevalda och anställda i kombinatet? Nu har Ivarsson klart för sig att antalet medlemmar i Falkenbergs är 30 000 – ”så vi har inte kunnat träffa alla”. Det kan man kanske förstå. Liksom patetiken när han utslungar sitt: ”Och framför allt: Låt många vara delaktiga i kyrkan i Falkenbergs pastorat. En levande folkkyrka består av alla sina medlemmar. När många bemyndigas att vara en del av kyrkans ’vi’, då växer kyrkan.” Han nöjde sig dock med att träffa 200 förtroendevalda och anställda. Det finns ingen koppling mellan ord och verklighet. Vad betyder: Framför allt? Vem ska låta de många? ”Bemyndigas”? Vem bemyndigar? Hur går det till?
Kyrkostyrelsens presidium, Antje, Wanja Lundby-Wein, S, och Daniel Tisell, C, var snabba att dagen efter USA:s besked om ändrad syn på de israeliska bosättningarna uppmana utrikesminister Ann Linde att hålla fast vid tvåstatslösningen, FN-resolutionerna och säkerhetsrådets resolution 2334. Detta låter sig sägas, men än mer låter det sig sägas att det lilla presidiet använder sin position för att göra Svenska kyrkan till en spelare i den internationella politiken. Visst kan man tala för en tvåstatslösning, men om denna lösning aldrig ser ut att kunna förverkligas, vad gör man då? En munspelstrudelutt från Antjeborg är vad vi får. Aldrig underlag för mångas samtal vid kyrkkaffet i en viktig fråga. Fåtalet använder flertalet i eget intresse. Det är riskabelt när kyrkor utnyttjas och Svenska kyrkans insatser i Det Heliga Landet lämnar en del övrigt att önska. Utom förstås när det gäller ”wining and dining” i den lilla lutherska kyrkan på plats, där har det fungerat.
Det får bli en slända till vad implosionen beträffar och om vad den berättar. Det är ju Domssöndagstid.