Biskopsavträde – i Falkenbergskombinatet och annorstädes

Falkenbergskombinatet levererar. Högmässa fick avsluta biskopens visitation, men ingen biskop fanns med i den högmässan. Den hade anförtrotts kontraktsprosten Ivarsson. Han skulle elda massorna inför en okänd framtid. Han gjorde det på ett sätt som en erfaren stridsdomare från det marina vapenslaget har nöje av, ungefär på samma sätt som statsmanen Löfven hanterar frågor om kriminalitet bland utlandsfödda och klankulturer. Så vad sa kontraktsprosten Ivarsson på uppdrag av stiftschefen, The Rapwoman?

Han gladde gudstjänstfirarna med att förvaltningssidan kompetenshöjts. Fastigheter, personal och ekonomi upplevas tas om hand på ett bra sätt. Större spetskompetens med fler kollegor och större möjligheter. Detta förstår jag kanske inte riktigt. Gör ett kombinat att spetskompetensen hos medarbetare höjs? – det var inte erfarenheten i DDR där man var världsbäst just på kombinat. Mende offentliga orden föll där på samma sätt som i det nya kombinatet.

Nå, ”trots”, lägg märke till detta ”trots”, att det kan vara svårt att samla människor, samlas körer, mammor (?! DS), konfirmander och alpha- och basgrupper. Men, men, men… Är inte församling att det troende folket just samlas till söndagens stora happening, högmässan? Jag blir bara förvirrad i och av det nykyrkliga.

Nå, större organisation behöver också mycket kommunikation. Han sa så, Inte ”kommunion”. Man får väl anställa några fler kommunikatörer då, tänker jag. Det ligger i kombinats-konceptet. Och så ska man tänka i kvalitet och inte i kvantitet, reflektera och prioritera. Varför det? ”Man kan inte alltid göra som man alltid har gjort”. Nä, ”tog ett bröd, tackade, bröt det och gav”, nej inte som man alltid har gjort, nu förstår jag det fina i kråksången.

Kontraktsprosten hade förhoppningen att samtalet ska fortsätta i kombinatet. ”Vi behöver en gemensam karta för vägen framåt”, hette det vidare och det var väl ingen vidare bild om man tänker efter. Men bara då. Vad ska vi med en gemensam karta till om den inte beskriver verkligheten? Kontraktsprosten Ivarsson, så slutas det, ”sade sig vara full”.

Då tänkte jag att jag förstod. Vid en mer eftersinnande kontroll visade det sig att han var ”full av tillförsikt inför framtiden”. Det tyckte jag om. När kontraktsprostar säger så, vet jag, att de inte haft eller har så mycket att komma med. Detta är en besvärjelseformel. Gick församlingsborna på det?

Församlingsborna ja. ”Ha tålamod” fick de höra. Detta var vid visitationshögmässan i staden Falkenberg. Det är nio gamla pastorat och 16 församlingar som visiterats. Då griper tanken mig att det inte kan vara sant att The Rapwoman med följe på två dagar besökt 16 församlingar. Körtid och kaffetid, matpauser och tid för samtal, nä. Antagligen betyder det att hon träffat de 16 församlingarnas anställda och förtroendevalda. Det är inte riktigt som tidigare.

På biskop G:s tid (Giertz eller Gärtner lika) hade de nio pastoraten visiterats ett och ett och biskopen hade haft en visitationshögmässa och talat med det gudstjänstfirande folket. Allt detta hade tagit tre dagar i varje församling, dvs sammanlagt 27 dagar. Nu är detta folk ersatt av förtroendevalda och anställda. Men biskopens avträde måste väl noteras. Här är inte biskopen som herde med stav och mysse mitt i flocken. Ska man hoppas att någon lägger märke till förändringen i en kyrka som kallar sig episkopal, eller ska man hoppas att ingen märker?

Hur vet jag nu allt detta från Falkenbergskombinatet? Jag läste Hallands Nyheter den 18 november, en artikel bakom väggen.

Naturligtvis är det ett biskopsavträde som avtecknar sig också när Modéus II växlar bort Kyrkans allmännelighet till prat i allmänhet med syfte att vi ska pröjsa på söndag. Han kan inte förklara det fenomen han lägger ut; mäns våld mot kvinnor. Förklaringen heter Synden. Där mannen verkligen skulle slå, slå vakt om alltså, gör synden att han slår. Det är resultatet av alienationen, människan som är främmande för Gud, för andra, för sig själv. Varför säger inte biskopar hur det är och ger begrepp för det alla människor upplever? Är förklaringen att de blivit tondöva för samtiden och för Kyrkans ärende eller är den fruktansvärda sanningen att de är ungefär lika alienerade som dessa de vänder sig till med sina förnumstigheter? Vart tog det där med ”omvänd er och tro evangelium” vägen?

En stridsdomare från det marina vapenslaget, min erfarenhet av en pansarmajor som var stridsdomare är inte lika positiv, hade i detta läge kallat in den aktuelle chefen med frågan: “Varför använder du inte din arsenal i hela dess potential?” Hade svaret då styrt in på att vi måste ha tålamod, hade stridsdormaren påmint om bataljonschefen i Eskelhem, han som försiktigtvis väntade två timmar extra innan mobilisering och blev inte ut- utan nedskälld av generalen Fale Faleson Burman. Efter det skrevs en särskild instruktion för hur underlydande skulle tillrättavisas inför övrig personal. Jag fick för mig att bataljonschefen inte fick fortsätta. När det drar ihop sig till strid ska allt vara i ordning och i tid, det är det hela.

Modéus II var vapenfri tjänstepliktig. Vad IKFN är vet han inte. SoldF eller AR 1 och 2 har han inte satt sig in i. Är det därför det blir ostrukturerat och missade möjligheter eller beror det hela på att han ska låtsas vara en man i Kalmar län ihop med några tjänstemän på länsstyrelsen och lite företagsfolk och därför ska låta som de? Tjänstemän vet inget om syndafallets teologi. Då borde de få veta det och stava på ordet ”alienation”. Det kunde ju Karl Marx. Begreppet var nämligen inte bara begripligt, det klargjorde också ett och annat om tillvaron.

”Inte en krona till Modei kollektändamål på söndag!”, lyder slagordet. Swisha hellre en slant till Kyrklig Samling för att hålla denna informationskanal igång. Jag får ingen ersättning, jag sländar därför att jag är döpt och med församlingen inser att det kyrkliga läget är mer än allvarligt, men kringkostnader blir det.

Swish 123 181 84 75