Nej, så som biskoparna ber, ber inte Kyrkan. Hade deras ord redovisats för kyrkomötet i Nicea, hade de kallats heretiker. Det kan de kallas också av dem som läst Folke T Olofssons bokserie Credo. Biskoparna har strukturerat en bön enligt mönstret Evige Gud – Jesus – Heliga Ande. Så ber inte en kyrkokristen. En kyrkokristen ber som Jesus till Fadern och dribblar inte med den Heliga Treenigheten. Det finns sådant som ”oryggligt ska tros”, säger Confessio Augustana, och syftar just på trinitetsläran. Personerna är Fadern, Sonen och den helige Ande, heter det i Apologien. ”Och vi hävda med bestämdhet, att de, som hysa en annan mening, stå utanför Kristi kyrka och äro avgudadyrkare och gudsförsmädare.” (Apologien art I, SKB s 95) Fanns det verkligen ingen biskop, inge enda bland dem, som förstod själva gudsförsmädelsen?
Som ni alla, som lusläser biskoparnas klimatbrev, kan se, är jag i min teologiska analys på sidan 7 i brevet. Och jag struntar nu i deras utbedjande av styrka i arbetet för ett värdigt liv – i solidaritet också med dem ”som kommer att leva”. Men tänk, så lyder invändningen, om Jesus kommer tillbaka en dag när ni inte väntar det och den nya tillvaron börjar, den vi föregriper men inte riktigt begriper? Kan man inte lita på att det blir bra det som blir då?
I brevet samlar sig biskoparna till uppmaningar. Bortse från själva det patetiska. De är inte vigda för att uppmana i allsköns frågor utan för att sköta Guds folk. Nu vänder de sig till Svenska kyrkans församlingar, stift och nationella nivå. Men där är de ju själva?! Det ska uppmuntras så att 1,5 graders uppvärmning inte ska överskridas (räknat från när och varför?) och så ska vi 2030 senast vara klimatneutrala. ”Det förutsätter omställning och beteendeförändringar inom områden som fastighetsförvaltning, resor, inköp med mera.” Tro mig, här kan en myckenhet improduktiva människor sysselsättas. Och bråttom är det. Snabbare klimatomställning behövs, tänker jag som upplevt den kallaste veckan på 40 år. Något är det som inte stämmer, men det kan vara vädret och inte klimatet. Vad säger Modéus II?
De mindre vetande /som jag/ kunde tänka sig att biskoparna därefter med särskild omsorg vände sig till den kristtrogna lilla hjorden. Men icke! Budskapet riktas ”till alla människor i Sverige”. Det blir lagförkunnelse. Vad ska jag arme göra? Jag ska ta konkreta steg i min vardag. ”Minska utsläpp genom att ändra res- och matvanot, se över sparande, boende och konsumtion.” Tänk att biskoparna låter som alla andra miljömuppar men nu med hänsyn tagen till klimatet. Hur ska dessa lagens krav hanteras i mitt inre? ”Ta vara på resurserna i den religiösa tradition som är närmast dig.” Vad kan det vara för någon religiös tradition? Räknar biskoparna Svenska kyrkan som en sådan? Och tänker de att utifrån klimatsynpunkt är alla religiösa traditioner likvärdiga? Kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*s också? Nå, de tycker att jag ska samtala med andra om vad jag tänker och känner inför klimatkrisen. Numera tänker jag i Frälsarens efterföljd att krisen finns inuti människor.
Biskoparna har instruktioner till svenska beslutsfattare och myndigheter också. De liksom kan inte ge sig när de kommit igång: ”Eftersträva en tidigare målgång av rättviseskäl.” Och just när jag skriver ”rättviseskäl” förstår jag att Polen tänker köra vidare med sitt kol… Naturligtvis tycker biskoparna att de goda exemplen på klimatomställning ska spridas. Ja, är Sverige en humanitär stormakt, måste det bli så.
När det ges råd till företag och organisationer ska allt som stödjer fossilindustrin avinvesteras. Kör hårt! Är inte bilindustrin sådant och asfalsläggare, vägbyggare och biltillverkare? Företag och organisationer ska i vart fall bilda opinion och bidra till utvecklingen av ett rättvist och ekologiskt hållbart samhälle. Här blir biskoparna uppseendeväckande oprecisa, kan man tänka.
Har biskoparna gett myndigheter besked är det inte så konstigt att alla medlemstater i FN samt andra relevanta intrenationella beslutsfattare och organisationer får sina instruktioner. Skyndsamt ska de agera. Varför är det alltid så bråttom? Jag vet att min Frälsare klargiort något om en som har bråttom, Uppb 12:12. Då handlade det inte om Parisavtalet! Skynda och påskynda är markörerna. Jag noterar. Aldrig, säger aldrig, har jag hört dem tala om missionsuppgiften i Sverige i sådana kategorier.
Till sist blir biskoparna ämabla och kollegiala och skriver till kyrkoledare i hela världen (vart tog nu de religiösa traditionerna vägen? Jo, de kommer med som ”interreligiöst samarbete” i syfte att stärka religioners bidrahg till klimaträttvisa och klimatomställning. Men borde inte några imamer och rabbiner också uppmärksammats som några att uppmana något till? ”Bidra till nya berättelser om vad livet i en klimatvänlig framtid kan innebära, inte bara materiellt utan också andligt och existentiellt.” Det låter något. Men de narrativen brukar ha dolda avsikter. Jag går inte på sådant tal. Men kyrkoledare kan göra.
För debattklimatet vorde det nu av värde med transparens. Så frågan ställs utan besvärande omsvep: Vill de svenska biskoparna berätta för oss vilka partier de röstade på i de senaste valen? Vet vi, kan vi bättre värdera deras biskopsbrev. Annars famlar vi i dunkelhet – och det vill väl ingen biskop att vi ska behöva göra?
En fråga till biskoparna återstår. Får jag med de första kristna be: ”Låt nåden komma och denna världen förgås!”? (Didache 10:6) Eller har det numera blivit ändring på den bönepunkten?