Vilda västern är ej som förut, del 1

”Ledarskap i en osäker tid” är temat för kyrkoherdedygnet den 7-8 oktober. Ledarskap? Kyrkoherdar? Chefer för ett arbetslag/ett antal anställda är de formaliter. Men ledare? ”Bara i Svenska kyrkan skulle sådana kunna vara chefer”, sa en gång en klarsynt person, när hon såg några kyrkoherdar. Skulle kyrkoherden i Moheda vara ledare och stå för ett ledarskap i en osäker tid? Självfallet inte. Och allra minst min ledare. Samma är förhållandet i pastorat efter pastorat inte bara i Växjö stift. Här låtsas ledarskap, ”Führung”, när ”ledarna” inte ens har några att leda mer än en liten skara, varav de kloka mest leds vid för ledsamt är det.

Vilda västern är ej som förut, som det heter i den gripande sången. Det fanns en tid när stiftet i väster leddes av biskop Giertz och sedan av biskop Gärtner. De kunde nog samla kyrkoherdar för att tala om bibeltolkning, bibelöversättningar, själavårdslära och om Jesus för att ta några enkla exempel på ämnen kyrkoherdar förmodades inte bara kunna utan också vilja förkovra sig i.

Jag ställer inte den småländska frågan vad en kyrkoherde kostar för ett dygn, men helt gratis är det inte. Lön, reskostnader och så övernattning. Somligt står pastoratet för, annat stiftet. Det roligaste kanske är att kyrkoherdarna samlas på konferensanläggningen Två Skyttlar. En skyttel åker hit och dit. Skottspole alltså. Det är tankeväckande för de eftertänksamma, eljest inte.

Kyrkoherdarna får veta att buss 372 går från Skene till konferensanläggningen. Hur kommer man till Skene? Om man tagit bilen dit, kan man väl köra de sista 9 kilometrarna också. Eller ska man skämmas då; klimatet ni vet.

Nu tror ni att jag driver med konferensen. Alls inte. Björn Wiman från Sveriges malligaste morgontidning håller första föreläsningen: ”Ledarskap i klimatkrisens skugga”. Bara puristen skulle påpeka att stiftet inte riktigt följt med i den lingvistiska utvecklingen. ”Klimatkris” handlar det inte längre om. Nu är det inte heller ”klimatkatastrof”. Det är KLIMATNÖDLÄGE. Det ordet går inte att skriva utan att skrivas med versaler, det fattar alla. Wiman sannolikt mest. Vad kostar hans medverkan, det vill nog en smålänning veta. Han säger väl inget annat än det vi läst i morgontidningen? Och få betalt för det en gång till.

Hur kommer det sig att kyrkoherdarna måste få veta att Wiman efterlyser ”kyrkornas språk och engagemang för att vårt samhälle skall kunna hantera de utmaningar som det ställs inför”. Jag undrar. Själva traktan att lägga beslag på något för egen del övertygar inte. Det beror på att jag inte övertygats om vad som gäller för kyrkoherdedygnet. Nu citerar jag från inbjudan, den som The Rapwoman skrivit under så behjärtansvärt:

”Samhället förändras, många människor upplever en stor osäkerhet inför framtiden. Inte minst präglas vår tid av klimatförändringarnas följder en en politiskt sett allt mer hårdnande situation. Svenska kyrkans församlingar har i denna tid samma uppdrag som alltid men dagens situation ställer stora krav på dem som är ledare för församlingar och pastorat.”

Säga vad man vill, men skitpratet är anspråksfullt. Och denna juli är väl som ett antal andra julimånader varit i mitt liv? Kan jag med egna ögon se KLIMATNÖDLÄGET? Regnskurar och plus 14 är gammal god svensk normalitet om ni frågar mig.

Politiken då? EXPO:s chefredaktör Daniel Poohl borgar för att rasism-temat kommer upp: ”Ledarskap i en tid av opportunism och lättköpta sanningar”. Om Daniel verkligen skulle tala om vad rubriken säger, skulle han möta arga kyrkoherdar som samfällt skulle tjära honom och rulla honom i fjädrar. Det beror inte på att kyrkoherdar utgör ett särskilt vrångt släkte, men de skulle omedelbart och ofelbart känna igen den personliga förolämpningen. En normal kyrkoherde i Svenska kyrkan ägnar sig mestadels åt opportunism och torgför lättköpta sanningar. Själva sysslan går numera ut på detta. Skulle kyrkoherdarna frivilligt/dumdristigt söka martyriet? Daniel Poohl kommer säkert att tala mot rasismen och vikten av opinionsbildning mot den. Kyrkoherdarna kan känna sig bekräftade. De har en stor antirasistisk mission i sin förkunnelse.

Stärkta av dessa två föredrag, båda följda av gruppsamtal (Herre, du var förr ditt folk nådig!) blir det mässa/andakt och middag.

Eftersom det är morgonbön kl 8 och frukosten ska vara inmundigad dessförinnan blir det inget nattsudd. Efter morgonbönen är temat ”Andligt ledarskap i en osäker tid”. Vilken tid har inte varit andligt osäker, menar The Rapwoman och kyrkoherden Fredrik Ivarsson skulle man kunna fråga. Men nu ska de tu dra upp linjerna och motivera kyrkoherdarna. ”De kommer att reflektera över de existentiella dimensionerna av de ekologiska utmaningarna vi står mitt uppe i. Olika former av extremism, politisk och religiös, som också växer i vår tid har också tydliga andliga dimensioner där Svenska kyrkan och dess företrädare behöver visa ledarskap.” Det blir något för barnen i himlen att få.

Efter en timme med denna stimulantia blir det – gruppsamtal!

Kl 11 är det ett slutpass, som heter ”Framtidsfrågor”. Antagligen handlar det inte om Jesu återkomst eller frågan huruvida frälsningen inte faktiskt nu är oss närmare än när vi kom till tro. Föga sägs nog också hur jorden slits ut som en klädnad och att det är just så det ska vara. Efter framtidsfrågepasset (60 min) är det inget gruppsamtal utan lunch. Sedan tar väl deltagarna buss 372 tillbaka till Skene. Hur de kommer därifrån framgår inte av programmet.

Förr i världen, och faktiskt inte särskilt mycket förr, hade frågorna ställts annorlunda och ansatsen hade kommit inifrån Kyrkan själv; en Olov Hartman, en Gunnar Edman, en Eva Spångberg, en sr Marianne och kanske av några professorer förfarna i etik eller exegetik. Wingren, Holte, Gerhardsson, Holmberg kanske också en Grenholm. Dessutom makarna Thunberg. Nu ska det nya ledarskapet få veta hur psalmerna går av Wiman och Poohl och sedan få kunskap om hur psalmerna ska sjungas i församlingslivet.

Vi som inte ska vara med behöver inte oroa oss för maten. Den är säkert klimatanpassad. De som ska vara på plats kanske har anledning till oro, givet att de uppskattar det köttsliga… Men glada kan de bryta upp i vetskap att de blivit anpassade. Klimatanpassade och programmerade mot rasismen. Det var på tiden!