Det våras för – ja, ni vet vilka!

Det våras för kv*nn*pr*stm*st*nd*rn*. Jag har sagt det förut, men saken tål att upprepas. Förr eller senare blir sakförhållanden uppenbara och det som ingen vågat säga tidigare, kan sägas. Det är som att öppna en dammlucka. Är könet bara en konstruktion i hjärnan eller en realitet, ja, ni vet själva hur realistiskt ni tänker. Om inte könsolikheter är något mycket mera och något som Gud i sin nåd tänkt ut. Nu börjar nya (eller gamla) tankemodeller prövas, ser jag och det beror inte bara på David Eberhards bok om Det stora könsexperimentet. Den boken är kanske symptom på något dock?

Så långt i mina penséer fick jag fatt på tio råd för smartare prat om kv*nn*pr*stfr*g*n. Nu ska det väl sägas att detta är en icke-fråga – men just här ansätter mig tvivlet. Jag minns ju vad Gustaf Wingren skrev i boken Gamla vägar framåt (Verbum 1986) och slår ånyo upp sidan 16. Här är citatet i all sin brutalitet:

Vi är ju, brukar man säga, uttjatade på detta kvinnoprästproblem. Visst är det många som säger så men de är, allesammans, teologiskt ointresserade människor. I verkligheten har samtalet inte pågått för länge. Det är tvärtom, samtalet har inte börjat.

Den det vill kan pröva Gustafs tanke. Ta vid kyrkkaffet i morgon upp frågan och hör hur människor som är för kv*nnl*g* pr*st*r argumenterar. Resonemangen brukar visa sig vara kemiskt rena från teologisk reflektion. Eller enklare: folk vet inte vad de pratar om, men för är de.

Detta vet förstås kv*nn*pr*stm*tst*nd*arn*a och nu sprids deras råd. Räkna med förnyade diskussioner och ifrågasättanden om de följer sina egna råd. Då blir det muntert i församlingen. Förbandslåda tarvas nog; sätt på Salvekvick. Kanske finns det en hjärtstartare i församlingshemmet? Ta reda på var den finns och hur den ska användas.

Nu börjas det!

  1. Säg ifrån tydligt när du inte håller med
  2. Ta taltid så att kv*nn*pr*stfr*g*n tar plats i samtalet.
  3. Fokusera inte på exempelvis kv*nn*pr*stf*r*spr*k*r* utan ge utrymme till de andra som inte deltar i samtalet.
  4. Använd kroppsspråk medvetet: var inbjudande, visa energi, glädje, entusiasm: ställt dig fysiskt på samma sida som din ”motståndare” (dvs förespråkarna för kv*nnl*g* pr*st*r…).
  5. Fokusera på det positiva, tacka för kritik och erbjud positiva alternativ.
  6. Sätt dig in i andras situation.
  7. Öva på att göra naturliga övergångar från vilket ämne som helst till kv*nn*pr*stfr*g*n.
  8. Använd tredjepartsingripande, där du som ”allierad” går in och stöttar andra kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* exempelvis genommatt ställa frågor till dem och visa intresse.
  9. Använd positiva exempel och personliga berättelser.
  10. Fokusera mer på teologiska och kyrkliga aspekter än politiska eller tekniska – “vem har ansvaret för att det blir apostoliskt och katolskt/evangeliskt” och ”hur mår vi i denna kyrka”?

Ja, nu har ni fått en inblick och kanske också sett vilka utsikter som öppnar sig. Gustaf Wingren har anvisat de gamla vägarna framåt. Detta klarar inte kyrkoherdar, inte kontraktsprostar, inte biskopar, alls inte ärkebiskopen och på intet sätt det kyrkliga beslutssystemet. Jag tror inte ens att komministrar nuförtiden klarar det. De är kanske allesammans teologsikt ointresserade människor när allt kommer till allt? Det får vi veta när de tio råden börjar praktiseras. Gustaf Wingren var inte imponerad av dem ens år 1986. Och nu har de fått religionsvetenskaplig utbildning, inte teologisk…

Det våras denna juli månad. Minns mina ord. De som löpt med makten kommer omsider (som alltid) att visa sig stå maktlösa. De är allra minst svenskkyrkliga, de har inga visioner som springer ur en svenskkyrklig spiritualitet, de är inte ens folkliga. De är tillgjorda. I allt. ”Allesammans”, som Gustaf brukade summera läget.

I morgon är det Göteryd kl 10 som gäller och därefter pilgrimsvandring i eller vid Gustafsfors.