Nationaldag som tänkardag

Det trägna arbetet i Dublin är till ända och lite trött är jag. Intensivt var det, så intensivt att jag skrev fel. Vår Lösen har jag många årgångar av i en garderob i arbetsrummet. På köksbordet har jag däremot Dagens Lösen. Det är något annat. Och så har jag efterarbetet till konferensen i Berlin. Mycket att stå i med andra ord.

Efterarbete? Jag beställde fram boken av Régine Pernoud, men den finns inte på svenska bibliotek. Däremot fanns den på danska i Köpenhamn med titeln Kvinden på katedralernes tid. Sockenbiblioteket i Moheda beställde fram den. Då kollade jag och fattade att denna bok fanns i nyskick (vilket man inte kunde säga om låneexemplaret) på antikvariat i Danmark. 230:-, boken 89:- och frakten 141. Jag klippte till.

Annars efterarbetar jag med boken The Establishment av Owen Jones, tänkte att den kunde vara ett påhak till Lasch, Eliternas uppror. Jag är inte så säker på att min förmodan var rätt. Nå, jag ska inte försöka framstå som mer seriös än vad jag är. Förutom irländska produkter att dricka, läste jag Kerstin Danielsson och Roman Voosens bok Sen frost. Polisen Stina Forss har en kusin som bor i Moheda. Ni förstår. Ör och Ormesberga nämns också, för kommissarie Nyströms man är präst där. Nu förstår ni ännu bättre. Det ni kanske inte varsnat är att sockenbiblioteket i Moheda ska ha författarafton med duon i höst och att denna bok på tyska sålt i över 100 000 exemplar. Moheda blir känt i hela Tyskland eller kanske bättre: i hela den tyskspråkiga världen.

Nationaldagen firas även om jag inte riktigt förstår varför. Ändå tror jag nationalstaten är viktig, ett avgränsat område där folk får inflytande. Så tänkte liberalerna i Italien och Tyskland men också i Norge, för att ta några exempel. Eller Irland! Nationalstaten är ett liberalt projekt. Jag ska sätta mig i trädgården, när mödan av arbete i trädgården kan avnjutas, och fundera över fosterjorden. Lite tagen är jag av insikter att där jag går, har människor levat och verkat i flera tusen år. De har badat, rott och fiskat i Helgasjön och det kan jag göra om jag skulle vilja. Och då kan jag fundera över i vilken mening sjön är samma sjö och i vilken mening inte. Ingen kan stiga ner i samma flod två gånger, som ni vet. Det gäller sjöar också.

I värmen funderar jag över de olika prästkulturerna. Det finns en prästkultur där de intellektuella spelar en klart underordnad roll. Det är mer en känslolivets kultur på bekostnad av tankelivets. Prästerna vet hur de ska uppföra sig och ställer upp på de vanligaste koderna. Det har ju hållit hittills, menar de. Exempel på stift med sådan prästkultur är Skara, Karlstad och Härnösand. Rätta mig om jag har fel. Sedan finns stift där det intellektuella har en självklar plats och debatten ses som ett livstecken. Den kan föras i Hägerströms anda, den där värdeomdömen livar framställningen – men inget mer. I sådana stift finns det fler teologie doktorer än i andra. Inte så att dessa doktorer är klokare/visare men så, att de inkarnerar det ideal som finns i stiftet. Man ska vara påläst och samtal måste föras. Exempel på sådana stift är stiften med de gamla universiteten, Uppsala och Lunds stift, men främst Växjö, det stift som på salig Hellströms tid var doktorstätast. Linköpings stift finns med i kategorien och kanske i någon mån Göteborgs. I sådana stift skrivs böcker. Ni får fortfarande rätta mig om jag har fel. Jag har inte nämnt Västerås stift i någondera kategorin men inte heller värderat vilken spiritualitet, en hög eller en låg, som sätter mest avtryck av intellektuellt slag. Det är sådant jag ska fundera över när dagen begynner svalkas.

Ni undrar hur det går när jag ska stiga upp till min höga värdighet som kyrkoherde?
Vi har strukturerat sommartisdagarna med temat Oborstat. Göteryds pastorsexpedition öster om kyrkan och en timme mellan 11 och 12. Kaffe och vänligt bemötande. Jag inleder 20 min och så är det fritt fram. Avsikten är ju att provocera, dvs kalla fram de andras röster.

25 juni Bajsar björnar i skogen, biskopen?
2 juli Vad är en människa?
9 juli Med lögnen som vapen och sveket som verktyg
16 juli Vem la för egen del beslag på demokratin?

Kanske kan detta bli en timme för intellektuella emotioner? Vi kan bara hoppas det bästa.