Var har vi den kyrkojournalistik som lyfter fram det principiellt viktiga? Inte i Torsdagsdepressionen men faktiskt inte heller i detta fall i SPT, Kyrka och Folk eller Göteborgs Stiftstidning. Saken protokollfästes för en månad sedan, 9 april. Säreget är det dock att stiftsstyrelsens ordförande på två punkter rätt skarpt markerar mot styrelsen. Så skedde.
Eva Brunne fann att det remissvar på promemorian från Antjeborg, Vissa frågor om biskopsval, i vissa delar blev obegripligt och valde att reservera sig för att tydliggöra. Det var pedagogiskt klart, för nu förstår vi inte bara stiftsstyrelsens uppmarsch mot den valde biskopen Andreas Holmberg. Vi varsnar framtiden också.
Jag återger Eva Brunnes text:
”Stora delar av stiftsstyrelsen är misstänksamma och tror att de stiftsanställda diakonerna och prästerna har påverkat valresultatet eftersom en av deras arbetskamrater blev vald till biskop. Misstänksamheten mot personalen och misskrediteringen av en kandidat märktes bland annat genom att en nomineringsgrupp skickade ett brev till sina röstberättigade där de uttryckte sin tveksamhet mot den namngivna kandidaten och lyfte den andra kandidaten.
Tanken med att stiftsanställda diakoner och präster har rösträtt är väl att balansera de röster som de förtroendevalda ledamöterna i stiftsstyrelse och domkapitel avger. Om rösträtten inskränks för stiftsanställda diakoner och präster, bör det ske i samma mån för stiftsstyrelse och domkapitel.
Något annat skapar ett demokratiunderskott.”
Skoningslöst blottas en interiör. Eva darrar inte på manschetten – alternativt är hon här uppenbart upprörd och darrar just därför på manschetten. Lite svårt att veta, men Eva är en moralisk person och det finns en del hon på djupet ogillar och då markerar hon.
I sak tecknar hon kanske tanken om rösträtt alltför oprecist. I grund och botten är det prästerna som väljer pastor pastorum. Efterhand ville den partipolitiska eliten ha bättre koll på biskopsvalen. Vi skriver 1950- och 1960-tal. Ni fattar! Dr Rune Imberg har beskrivit utnämningspolitiken i boken Biskops- och domprostutnämningar i Svenska Kyrkan 1866–1989.
Eva Brunne fortsätter:
”Stora delar av stiftsstyrelsen menar att anställning i stiftsorganisationen skulle vara ett valbarhetshinder för biskop. Detta utifrån sitt missnöje med den kandidat som blev vald. Det är en ganska anmärkningsvärd idé att ange detta som valbarhetshinder.”
Här lämnas inget åt slumpen. Argumentationsdemoleringen är total, avslöjad som ett märkligt intresse att inte acceptera biskopsvalet. Det är dock märkligt att Eva var den enda som reserverade sig. Att Olle Burell vill komma åt Andreas Holmberg tror jag obetingat. Han höt till dem som vill införa den totalitära demokrati där han själv hör till eliten. Det finns sådana demokrater. SD:s Arnold Boström är av annat slag. Han är i klassisk mening fascist, detta är det totalitära statsideal han omfattar. Det behöver man inte ha några synpunkter på. Det enda man behöver är att öva sin förmåga att bedriva ideologikritik mot två totalitära system. Det är inget nytt. Just detta ägnade sig ekumenerna på 1930-talet åt.
Nu då?
Kollar vi valresultatet ser vi att 1001 röster avgavs. Andreas Holmberg fick 557 medan min vän Marika Markovits drog ihop 434. Andreas känner jag inte. Jag noterar förhållandet i förbigående mest för att understryka min dansbanecharm. Nu kollar vi siffrorna för att se hur stiftsstyrelse och domkapitel röstat. Där fick Andreas 3 och Marika 15. Inte konstigt om de uppretade samlar sig. Och sådant kan bara sluta illa. Det är de aderton Andreas ska jobba nära och där har han tre vänner. Dåligt omen. Frälsaren har inte lovat biskopar något annat heller. Eva uppträder i sammanhanget som en S:t Göran i kamp mot draken. Det hedrar henne. Men sannolikt styr Stockholms stift ut i elände. Varför skulle det inte? Läs skriften på väggen eller i detta fall: i remissen.
Stiftsstyrelsen uppträder på lägsta kyrkorådsnivå – för det finns kyrkoråd som försöker sätta sig på nya kyrkoherdar och begränsa deras utrymme och minimera deras arbetsglädje. Det är ett ovist sätt att tackla den valda verkligheten, om man så säger.
Swensk Kyrkobulletin återgav skeendet på twitter men analysen här är den första ni fått läsa. Hur nu detta kan komma sig.
1 svar på ”Heja Eva!”
Kommentarer är stängda.