Min vindlande väg i tankevärlden

Jag vet. Det blir för många sländor. Men någon måste väl anständigtvis försvara socialdemokraterna när socialdemokraternas partiordförande nu förklarar, att de inte hör hemma i partiet. 

Det gäller docenten och skriftställaren Bengt Lidforss, men det gäller också tidigare ecklesiastikministern Arthur Engberg. Båda var antisemiter. Hur det var med ecklesiastikministern Ragnar Edenman, som under namnet Eriksson var organiserad nationalsocialist, lämnar jag öppet. Men vad håller Löfven på med när han förklarar, att dessa arbetarrörelsens märkesmän frånkänns att de verkligen var socialdemokrater. Eller i Edenmans fall: blev.

När det kommer till stora ord, från statsmannen Löfven eller andra, gäller ett: sekularisera mera! Dra hyendet av lasten. Säg vad ni vill, men det är detta saken går ut på. Och det kan gälla gamla centerpartister som PO Sundman eller gamla folkpartister som Birgit Rohde också. Antisemitismen fanns lite överallt dåförtiden och detsamma gällde de fascistiska idealen. Tiden var sådan, som det heter.

Nu funderar jag över klimatfrågan.

Det heter att 1 miljon arter hotas av utplåning. Det tog mig. Men hur många arter finns det? Vi som kan vår Darwin har väl i den statliga skolan fått lära oss att det naturliga urvalet betyder att somligt försvinner. ”The survival of the fittest”, hette det. Så kan vi få proportionerna bara som en utgångspunkt för samtal?

Nu kan jag styra det hela till en än mer kritisk punkt. Någon karl hade för Sveriges räkning förhandlat om saken. Är det då fråga om vetenskap eller politik? Jag blir gravt osäker. Förhandlar verkligen naturvetenskaparna? Naturligtvis inte. De lägger fram resultat. En mängd resultat sammanställs och sedan sker en politiskt styrd förhandling. Jag ber att få reservera mig! Inte minst som jag inte har någon insyn i förhandlingarna, dvs vad man förhandlade och vilka som förhandlade och än mindre har jag fått se en analys av förhandlarnas olika /eller gemensamma/ intressen.

Så långt på min vindlande väg till djupare tankar kom jag att tänka på Jonas. 

Vad skulle Svenska kyrkan kunna bidra med i klimatfrågan? Något som hör till hennes expertkunskap; analys av gnosticismen och försvar för kyrkokristendom, den sakramentala, materiella!

Nu tror jag inte alla har Hans Jonas (1903-1993) avhandling om gnosticismen från år 1928 riktigt present. Han forskade för Heidegger och Bultmann. Fler kanske minns hans bok från 1979, Das Prinzip Verantwortung, som sålde på tyska i 200 000 exemplar och blev en slags bibel för de gröna tyskarna i Väst. Jonas lät som Heidegger (ex-nazisten) när han förklarade att den moderna tekniken utgör ett hot mot mänskligheten. Genom införandet av en grön diktatur kan hotet bemästras, detta var Jonas optimistiska slutsats. Han fick för sin förkunnelse den tyska bokhandels fredspris – och det är fint det. Han blev kommendör av den tyska förtjänstorden (vad den kan heta) också. Är inte grundhållningen i tänkandet den gnostiska; människan som främling i världen till skillnad från den kristna trons hållning ”i världen men inte av världen”? Den som tänker sakramentalt blir inte grön fascist samman med Torbjörn Tännsjö, om man säger så.

Det är en frestelse för de kyrkliga att gå in i dagspolitikens bedömningar och säga ungefär det alla andra säger (och därmed skaffa sig anseende), när uppgiften egentligen är den svårare; att bedriva ideologikritik. Samt förstärka sin egen kunskap i demonologi, förstås. Vem tar makten över tankar och språk och fängslar oss därmed så att det enda vi kan göra är att sprattla lite men inte göra egentligt motstånd? Det finns de som uppskattade partiledardebatten i går. Det förstår jag inte. Jag skämdes på partiledarnas vägnar. Bättre än så kan de alltså inte – och landet ska de leda och dessutom visa upp sin statskonst i bilderburken! Är de egentligen gnostiker hela bandet? Hur tänker de i grund och botten om tillvaron?

Jag ser att det ska ringas i kyrkklockor igen. Kan vi inte få ordning på detta en gång för alla genom att bestämma att alla landets kyrkklockor varje dag ska ringa för att förkunna ett nödläge?


Måndag för klimatet eller vädret (vi håller öppet för när väder blir klimat och när klimat uppfattas som väder)

Tisdag för afghanska barn som avvisas från Sverige (eftersom de i vår svenska ordning inte har tillräckliga skäl att få stanna)

Onsdag för alla ofödda barn i Sverige (tala om nödläge om man ser saken ur ett barnperspektiv)

Torsdag för alla kvinnor (i solidaritet med alla dem som inte våldtar kvinnor på torsdagar och bär ett svart märke, som meddelar just detta)

Fredag mot antisemitismen (dagen är rätt välvald, medge det)

Lördag för allt som är behjärtansvärt (och temaämne kan anslås vecka för vecka vilket skapar dynamik i församlingslivet)

Söndag för kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn* (den grupp som systematiskt svikits och bedragits av Svenska kyrkan)

Söndagen blir på så vis en dag när vi stampar av för den nya veckan med en protest mot den etablerade användningen av lögnen som vapen och sveket som verktyg. Så vist!