Fynden överraskar kanske.
Jag hittade någonstädes en tänkvärd kommentar apropå ärkebiskop Welby, som markerat något som liknar en avbön inför kolonialismen. Det är dock tack vare den, som jag fått höra något om Jesus, lyder kommentaren från en rätt vanlig (men rolig) präst. Han konstaterar:
”Yup. If you’re British, you need to flagellate your pallid, freckled bottom and moon it before Muslims, Hindus and Sikhs so they can see you shedding your white privilege and confessing your colonial guilt before you tell them God loves them and Jesus died for their sins.”
Det blir som så ofta inte riktigt rätt för de finkristna, de som lägger orden bättre än mången profet eller apostel – för att inte tala om Frälsaren själv…
Det blir inte alltid rätt för entreprenörerna heller. Ni läser förstås inte bara Corren utan också Motala-Vadstena Tidningar. Det är där vi får se likheterna mellan Folkrepubliken Kinas statskapitalism och Folkungabygdens kyrkokapitalism. Kineserna köper upp och investerar hämningslöst. Folkungabygdens entreprenörer tar de kyrkliga medlen och köper ett bageri. När detta väl är gjort, beslutar de också att just detta bageri får monopol på leverans till serveringar i de kyrkliga lokalerna efter begravningar. Folkrepublik eller Folkungabygd, båda tänker lika kreativt. Skillnaden är den, att i Folkungbygdens pastorat gäller det smörgåstårtor, landgångar och kakor, hette det i Corren (ÖC 1/3), som i hastigheten nog glömde både vetebröd och tårtor av annat slag än smörgåsdito. På Skånska Lasse i Mjölby är de inte glada. Konditoriet drabbas hårt. Synd om kunderna också, som inte får välja, säger Skånska Lasses delägare, som inte heter Lasse. Sympati inhöstas från Hellbergs begravningsbyrå, men inte från kyrkoherden, kontraktsprost Fredrik Lennman. Likbjudarföretaget hade menat att kunderna inte fick välja, men det frå de visst, säger kontraktsporsten: ”men då får de också välja andra lokaler”. Om detta vill man förstås få veta lite mer. Lugn! ”Vi är inte en statskyrka längre, våra lokaler är inte offentliga. Vi kan inte låna ut dem gratis och dessutom tillåta andra näringsidkare att servera där.” Fonus Öst, ”Dö-Konsum” ni vet, raggade omedelbart alternativa lokaler för minnesstunder och har nu sådana lokaler ”överallt” inom Folkungabygdens pastorat.
Själva klokskapen att pastoratet via ett holdingbolag håller sig med konditori kan man fundera över. En insändarskribent avlossar en granat rakt in i sammanträdeslokalen genom att påpeka, att pastoratet inte har råd att hålla med kantor vid lekmannaledda gudstjänster och inte heller med cafévärdinna. (ÖC 19/3) Ordföranden i Ödeshögs Näringslivsförening var också upprörd (ÖC 8/3) men det var kanske inte lika farligt som att ”IS” skrev insändare (ÖC 6/3): ”Man trodde väl att kyrkans mörka tid där kyrkans företrädare ansåg sig ha makt att förtrycka sina egna medlemmar var en passerad tid, men sen kyrkan upphörde att vara en statskyrka har nu andra makter tagit över.” IS påpekar också att ”denna lilla ynnest” att lokaler upplåtes inte är gratis. Medlemmarna betalar ”tusentals kronor om året under hela sin livstid”. Där satt den! IS fullföljer resonemanget. Om människor ställer upp på detta monopol vore det kanske en bra idé för pastoratet att köpa en blomsteraffär och tvinga människor att handla där om de vill ha begravningar i kyrkan. Jag tror inte att Folkungabygdens folkvalda borde bråka. Allra minst med IS! Inte utan att hämta konsultativt understöd från Folkrepubliken i vart fall.
Förstämning råder sedan tidningen Dagen i ett stort uppslag beskrivit kritiken mot Magnus Persson, fd pastor för United. Likt Pilatus blir jag undrande. Vad är sanning? Persson själv vill inte svara på Dagens frågor, som han fått i förväg. Vad säger det? Hans belackare stiger fram under anonymitetens täckmantel. Vad betyder det? Min EFS-vän, själva EFS-bossen Kerstin Oderhem, uttryckte sitt förtroende för Persson. Själv tog jag mig till Lantegendomen för att hämta Sinclair Lewis bok Elmer Gantry, Folket i Bilds Förlag, Stockholm 1959. Jag började med att fundera över förordet av litteraturdocenten Nils Erik Baehrendtz. Han beskriver Sinclair Lewis bok: ”Såsom attack på det religiösa hyckleriet som ständigt aktuellt fenomen, bevarar hans bok sin friskhet och den kommer alltid att vara en aktiv tillgång i beredskapen mot religionsjobberi av vad slag det vara må.” (aa s 10)’’
Jag kan bara citera mig själv för att ge märg åt konversationen: Fynden överraskar kanske.