Ni tror att jag mestadels sitter pensionärsisolerad och undrar vart livet, med alla dess konflikter (”livet är en strid och äktenskapet är ingen vapenvila”) tog vägen? Icke! Jag hålls informerad om färden i världen och tingen däri (sv ps 453:5, 1937 års psalmbok). Nu var det upprört i köket i Två Systrars i Kalmar.
Där finns Café Kärleksängeln, som i Torsdagsdepressionen en gång kallades ”Kärlekssängen”. Freudianskt så det förslår. Caféet började anspråkslöst men entusiastiskt. Nu är det nytt kök av hög klass och entusiastiska volontärer som gör insatser under sakkunnig ledning. Soppa varje onsdag. Förra veckan var det 112 soppätare, i går 130, tror jag.
Modéus II anslöt till den pågående visitationen (som han beskrev förhållandet) och huserade i går på förmiddagen i Birgittakyrkan, några kilometer bort från den stadsdel, Norrliden, där Två Systrars ligger. Då tror alla folkkyrkovänner att han efter slutad seans i Birgittakyrkan tog sig till sitt folk i Två Systrar för att äta soppa, möta dem som lagat den och allra mest frottera sig med det vanliga folket.
Icke!
Han tog sig till en annan lunch, den med kommunalråd och sådant folk. Modéus II vet att göra sina val. Uppbragtheten bland de sopplagande var inte att ta miste på och den höll sig också till denna torsdag. F-ordet för uppbragthet användes, hörde jag. Modéus II uppfattades som en finkristen som valde sitt sällskap. Och valde bort, förstås.
Vad ska en pensionist som jag säga till tröst? Det enda jag kunde tänka var att Modéus II kunde mött det kommunala folket mitt bland det vanliga folket och fått sitta i ett eget rum för att samtala bara de fina först mött medborgare och gudsfolk. Soppätandet håller hög klass, det finns bröd och något till kaffet också. Modéus II hade matt som dessa de andra inte kände. Kanske någon kan klura ut var Modéus II år och vad han serverades i stället? Det var väl ändå för kyrkligt utdebiterade medel?
Är jag uppbragt? Nej, jag är road. Damernas uppbragthet har underhållningsvärde på sitt särskild sätt (men reta dem inte!) och än mer detta underhållande att Modéus II och hans entourage inte förmår förstå det grundläggande för ett biskopsämbete: närvaron i gudsfolket. Herden ska vara där hjorden är och där hjorden får sin föda. Jesus har sagt något om saken. Tog vigningen?
Så kommenteras om Nanne som satt uppspetad för att samtala om det mänskligare i ett helmanligt sammanhang. Är han ELM-are? ”Tveksamt” heter det. Men så pass mycket fromhet av det slaget finns det i och kring hans liv, att om tron hade det gått att tala. Nu talades existens. Tala om att missa chans på chans.
Varför skriva om Modéus II? Är det för att han står på listan över möjliga ärkebiskopar efter Antje? Kanske den möjligaste, havligaste? Nja, det är mer det där med ”under strikt observation” som gäller. Det har jag lärt mig från Stockholms-Tidningens kyrkobevakning när det begav sig. Jag gillar att blottställa den verklighet, som blir synlig, när ord och fraser spricker. Det har jag lärt av en vän, som skrev krönikor i samma Stockholms-Tidningen när det begav sig.
Tycker ni också att sländandet blir för mycket för en gammal man? Men det finns så mycket att hålla under strikt observation. Alltför mycket. Världen är galen, minns var ni läste det först men sprid inte beskedet. Ni kan få obehag.