Från Sylts horisont ser man en hel del

Man får ta vara på alla muntrationer – som när det mesta som var tragiskt på sin tid nu framstår som komedi. Tanken har jag snott från filosofen Hegel via Marx, som ni trogna slände-läsare lätt inser. Jag har varit på den tyska ön Sylt för den evangeliska sommarkyrkan arbetade där, Kirche Unterwegs. Det är nu ansenligt många år sedan, men för en åldrad man är tiden ett ingenting och de nya tidsomständigheterna återkommande fascinerande. Och tröttande. Nu till Sylt!

Frau Gaschke rapporterade om den statskris som stavas Sylt. Hon skriver utan omsvep att ett par idioter sjöng en invandrarfientlig sång på krogen och Tyskland tappade nerverna. https://www.nzz.ch/der-andere-blick/das-video-von-sylt-und-kein-ende-deutschland-verliert-die-nerven-ld.1832247

Frau Gascke tar inga fångar. Hon klassar idioterna just som idioter, som förstärkt det medfödda eller förvärvade imbecilla draget med stimulantia (Tonic!) på krogen. Kein Zweifel: ”Das Pfingst-Gegröle war pubertär, dumm und stossend.” Utan tvivel: ”Pubertärt, dumt och stötande”, betyder detta. Frau Gascke har förstått situationen. Pingstvrålet har för den delen inte något med pingsten att göra, om nu någon trodde det. ”Tyskland åt tyskarna” var den nationalistiska hållningen. Bort med invandrare/utlänningar. Men vad hände?

För att få klarhet i detta måste vi ta oss till regeringskvarteren i Berlin. Det är här tragedin blir komedi, tror jag Karl Marx skulle påpekat. Tysklands inrikesminister, förbundskanslern, förbundsdagens talman och slutligen också förbundspresidenten uttalade sig. En skam för Tyskland, rasistiskt, uttryck för människoförakt, vedervärdigt och hur ”wohlstandsverwahrloste Parallelgesellschaft” egentligen ska översättas och göras begripligt fattar jag inte, men något utomordentligt negativt uttrycks så. Det handlar om att grundlagarna inte följs, tror jag, av folk som inte accepterar den nuvarande statsordningen (som väl nazister sällan gör…?). Hets mot folkgrupp är ett allvarligt brott som den tyska säkerhetspolisen kommer att utreda. På Tik-Tok finns ett klipp så att vi kan uppröras tillsammans: https://www.tagesschau.de/inland/regional/schleswigholstein/sylt-handyvideo-rassismus-100.html

Der Staatsschutz griper in mot sångarna. På internet ställs alltså förövarna ut och binds av myndigheterna med namnen avslöjade vid skampålen och – sägs det – förlorar sina jobb.

Frau Gaschke citerar den franske filosofen Alexis de Tocqueville. Han skrev i den franska revolutionens tidevarv om faran i det öppna samhället att staten tar på sig alltfler uppgifter tills de regerande (den härskande klassen, DS) slutligen ser sin uppgift vara att leda och råda medborgarna och i nödfall också mot deras vilja göra dem lyckliga. Som sagt. Frau Gaschke tar inga fångar. Jag tröstar mig med att de som skämde ut sig på krogen på Sylt ändå inte trädde fram som kv*nn*pr*stm*tst*n*r*. Man får vara glad för det lilla. De också. För då hade de släpats fram till ännu en skampåle.

Det är förstås i verket Om demokratin i Amerika (Atlantis 1997) Alexis de Tocqueville diskuterar grundläggande viktiga frågor. Jag hade sådan ordning på mina böcker (märkligt!) att jag kunde ta fram de två banden för att inför er få framstå som beläst. Nu nöjer jag mig med författarens skrämmande insikt: demokratin fördummar ett folk tills varje nation förminskats till inget annat än en flock försagda betesdjur, som vallas av staten. Min översättning, men den duger! Kolla annars anfört arbete. (band II s 409) Staten förnedrar människor utan att plåga dem, (s 407, se också appendix H) .Staten ”hämmar, undertrycker försvagar, släcker, fördummar och förvandlar” oss till den där flocken. (aa s 409) En kristen som går till Nya testamentet och läser Rm 13 får problem men inte om Upp 13 får bli kompletterande bibelläsning.

Författaren Alexis de Tocquille är adlig (som Dalman i Strängnäs!) och kan kanske förväntas att därmed vara en folkföraktare. Riktigt så enkelt är det inte. Han ser de svagheter i demokratin som blir uppenbara när just demokratin med yttrande- åsikts- och tankefrihet inte värnas och uppmuntras utan blir den rådande meningen, folkets eller elitens, den som tagit demokratin om hand. Utan invändningar är demokratin förlorad! Till den stupida maktutövningen hör att makthavarna inte kan hejda sig. Får jag påminna om kung Herodes, som befallde mord på späda pojkar. (mt 2:16-18) Vi borde inse hur denna galna värld styrs också utan hjälp från Frau Gaschke. Den verkliga faran just nu är inte heilande berusade idioter på ön Sylt utan snarare själv kakikratin, de svagsinta men egoistiskt listiga som i åratal tagit sig in i ett politiskt parti och sedan lyfts upp i karriären därför att de in- och an-passat sig. De vet att hantera beslutsfattarsystemet. Men mer?

Under normala omständigheter kan de hantera förekommande frågeställningar, känna hur vindarna blåser och räcka upp handen vid rätt tillfälle. Om de inte riktigt hänger med visar gruppledaren med tummen vad som ska gälla. Gruppledare/partiledningen tänker åt oss så att vi ska slippa. Invändningar i sak hanterar vi med röststyrkan, är vi i majoritet blir det som vi vill oavsett. Ett lysande exempel på detta är den nuvarande kyrkohandboken. röstsiffrorna 8-7 i utskottet och 40 reservationer eller så… När 1986 års kyrkohandbok antogs var målsättningen att skriva sådana texter att reservationer inte behövdes. Det är det gamla sättet att fata beslut i det kyrkliga. Med Gottfrid Billings och senare Olof Sundbys ord: ”Vi övertygar varandra med goda argument.” Så tänktes också i folkrörelserna, de som bar upp demokratin. Kom man i en sådan demokrati till två oförenliga förslag hördes de vackraste ord som kan sägas på svenska: ”Votering är begärd och skall verkställas!”

Apropå Svenska kyrkan påpekar de Tocqevuille hur centralisering, det despotiska, ligger i farans riktning. ”Låt oss fölaktligen se framtiden an med den välgörande fruktan som får människan att vara vaksam och kämpa, och inte med den kraftlösa och overksamma fasa som slår ned människors hjärtan och gör dem svaga.” (aa bd II ,s 423)

1930-talets diskussioner om massamhället behövde vi nog aktualiseras. I denna massans tid fick vi massmedier. Dessa är nu på ett besvärande sätt likformiga, samma nyheter med samma vinkling i de flesta av de tvingar jag nås av. Slätstruket och strömlinjeformat. Okunnighet. Generaldirektören för Myndigheten för Psykologiskt Försvar skulle hudflängas för att han talat sanning om hur repliker från hans merarbete tagits ur sina sammanhang. Han påminde att myndighetens uppgift är att försvara oss mot främmande makts psykologiska krigföring, inte att belysa vad som händer i den svenska debatten. Plötsligt skulle vi inte låtsas om detta. Jag vämjdes, men DDR-stuket missade jag inte. Massamhället är monolitiskt. Hur skulle det annars gå? Marschanträde med vänster fot och alla på samma gång!

Problemet är nog inte fylla och fyllebetende på ön Sylt (där klimataktivisterna, säkert på nykter kaluv, sprejat ett privatplan med orange färg, såg jag. Godheten är gränslös…). Problemet är som vanligt att många ser vanvettet gestaltas, men håller tyst.

Hör upp, gott folk, och lyssna: Det finns två kön. Man kan omöjligen födas i fel kropp. Det kristna äktenskapet är till för man och kvinna. Skriva ”trans är trams” vågar jag inte. Men 1958 kanske saken gäller något mycket mer och egentligen något helt annat än behörigheten till statlig tjänst, det röstningen formellt gällde? Har Svenska kyrkan varit på tåget utan att fatta vilket spår det växlats in på – fast biskopen Anders Nygren sa det? Min ytliga grundtanke är förstås den, att allt hänger samman – men samman på ett mycket sinnrikt sätt. Vad tror ni? Finns det eller finns det inte en själafiende som gillar när det blir kerfuffle, som vi lärt oss säga?