Jag har lärt mig ett nytt ord på engelska: kerfuffle. Alltså lägger jag ut det i hopp om att få fungera som folkbildare. ”Förvirring” eller ”bråk” kan det översättas. Det är slang. Varför inte slänga sig med lite slang? Robinson ställde till det.
Robinson tycks vara ett komplicerat namn att bära. Mrs Robinson i Mandomsprovet. J.A.T. Robinson med den populära Honest to God ,”Gud är annorlunda” som Missionsförbundet skulle lyckliggöra oss med, och nu senast Calvin Robinson.
När det gäller John A.T. Robinson måste jag på sedvanligt högkyrkligt manér peka på två andra böcker, mindre uppmärksammade än debattböckerna på 1960-talet, nämligen boken om Kyrkan (The Body), där författaren förklarade vad Kyrkan som Kristi kropp är: Inte en bild utan verklighet. Till det kommer genomgången av dateringarna av Nya testamentet, Redating the New Testament. Jag tror Robinson var något viktigt på spåren. Mest intressant var förstås boken Redating the New Testament eftersom han där ställde kritiska frågor: hur kom de som angav tillkomståren för de nytestamentliga skrifterna fram till sina slutsatser? Utan besvärande omskrivning så ägnade de sig åt kreativ bokföring! Sakunderlaget var bristfälligt när de ville förlägga Nya testamentets tillkomst så sent som möjligt, alltså så långt ifrån Jesushändelserna som det bara gick. Jag tror Robinson hade viktiga detektiv anlag. Varför ska vi besserwisseraktigt behandla evangelister och apostlar nedlåtande? Måste man inte vara rätt förstockad i det andliga om man svarar ”Gud vi tackar dig” på proklamationen efter läsningen av en brevtext eller en gammaltestamentlig text ”Så lyder Herrens ord” och inte tror detta? Undrar bara. Och lite skrämmande är det förstås att osäkra ställningstaganden/gissningar plötsligt blir ”Vetenskapen”. Säger inte mer.
Calvin Robinson ställde till det. Det har inte Torsdagsdepressionen gett några upplysningar om. Noteras! Hur skulle ni klara er utan dagsländor? Vilken illgärning störde Calvin Robinson konferensen med? Den värsta. Han sa sanningar. Om ni undrar har jag i dagarna hetsat upp mig med Apostlagärningarna (Apg 4) och fattar vad som kan ske när det som skett inte skulle ha fått ske. Läs själva. Glöm inte skratta åt eländet för det har trons folk gjort i alla tider.
Detta var en väldigt lång upptakt för att komma till Calvin Robinson. Det var 18-20 januari 2024 och platsen var Charleston i South Carolina, faktiskt i Charleston Music Hall. Föreläsningen ordnades av Mere Anglicanism med avsikt att deltagarna skulle få salt och ljus med sig hem. Nå, kanske inte bokstavligen, men upplysning och salt mot förruttnelsen här i tiden och världen.
Calvin Robinson, som är prästvigd i Nordic Catholic Church, föreläste om kritiska teorier som är antiteser till evangeliet
Hans föreläsning på engelska kan ni stava er igenom om ni vill: https://www.calvinrobinson.com/p/cancelled-from-mere-anglicanism
Föreläsningen skulle alltså handla om kritiska teorier som är antiteser till evangeliet. Ni minns det gamla mönstret om ”tes-antites-syntes” som Hegel lärde oss när det begav sig. Greppet är roligt. All bibelkritik är nog inte att se som – biblisk, om man säger så. Calvin Robinson gav sig till att slakta husgudar. Det kunde tänkas vara ofarligt i sammanhanget, för organisationen Mere Anglicanism har valt sitt namn med en blinkning till C.S. Lewis och hans bok Mere Chrsitianity . Det skulle på konferensen talas sanning I kärlek: ”Speaking the Truth in Love: The Church and the Challenge of the New Morality”. Kyrkan utmanad av den nya moral som kanske bara är gammal hedendom och hedniskt liv? Man kan om man inte är så verserad säga att ”det sket sig”. Nästan som i Apostlagärningarna, Apg 4.
Föreläsningen kan diskuteras. Ska verkligen Karl Marx ses som en kompetent uttolkare av Martin Luther? Det tror inte jag. Har Marx sett och förstått språnget från det feodala till det kapitalistiska systemet? Det håller jag för troligt. Sålunda fiskade jag upp Karl Marx text Till kritiken av den hegelska rättsfilosofin. Inledning. Den återfinns på svenska i Filosofiska skrifter i Marx-Engels Skrifter i urval. (Cavefors, Lund 1978, s 133-144) Där Marx emellertid uppfattar att reformationen utgör Tysklands revolutionära förflutna, ”nämligen teoretiskt”, drar Robinson snabbt slutsatsen att det Luther säger och gör utgör en revolution av teologi och kyrka. Då har nog Calvin läst Marx mer än Martin, om man så säger. Fast det är klart, bär man namn efter den refomerte Calvin blir det kanske med naturnödvändighet så. Om detta kan man, skulle Jan Myrdal sagt, ”resonera förnuftigt”. Det gjordes inte i Charlestone. Där blev det kerfuffle. Kanske Marx uppskattat saken? Världhistoriens sista fas är en komedi. Varför det? Jo, för att mänskligheten under munterhet skall kunna skiljas från sitt förflutna. (aa s 136) Jag tror dock inte att Luther ska bannas för det Calvin Robinson tar fram. Han ville inte som färgad tala rasism utan se det underliggande mönster, som syftade till att förstöra patriarkatet och heteronormativiteten. Calvin generaliserar i sin analys, det medger han, men förklarar att det är så vetenskap fungerar. Undantaget bekräftar regeln. Himlen är exklusiv, Mt 7:14. Och liberalerna, en majoritet av prästerna, har gjort kompromisser för att framstå som trevliga. Detta sagt tar Calvin Robinson upp frågan varför kvinnor inte kan vara präster. Argumenten är de bibliska. Den liberala teologi, hur den än utmålar sig, sprider i själva verket oordning, oenighet och (är) därför synd. Calvin menar att detta beror på att dörren stod öppen för marxism. Och här drar Robinson in Luther igen. Här har dock Robinson alls inte pejl på Luthers teologi.
Robinson kunde ha läst Friedrich Engels, Naturens dialektik, där Luther ses som en av den tidens heroer, som städade kyrkas Augiasstall, men också det tyska språket och som helt konkret stod ”i tidens ström”. Kammarlärd var inte Luther – mer än undantagsvis. Luther stod fram i striden med pennan som vapen Engels ser Luther m fl som präglade av ”den en karaktärens fullhet och kraft, som gjorde dem till hela människor.” Engels, Naturens dialektik, Filosofiska skrifter, Marx-Engels skrifter i urval, Cavefors, Lund 1978 s 474). Det är inte riktigt rätt att den enskilde i Luthers tänkande blev sin egen auktoritet. Calvin Robinson hade förstått mer om han läst på bättre, det är det hela som jag ser saken. Så har jag läst Ingemar Öbergs böcker om Luther. Det har inte Calvin Robinson.
Bättre påläst hade Robinson inte undgått den kerfuffle han skapade. Calvin kallades in till konferensledningen och fick veta att han inte skulle få delta i konferensens slutdebatt/panelsamtal. De som satt i den panelen tycks mest ha haft ointressanta ting att resonera kring om jag hört skvallret rätt. Några roade sig med att ta fram C.S: Lewis text från den 14 augusti 1948, påpassligt publicerad i Time and Tide precis på dagen två månader innan jag föddes. Priestesses in the Church?
https://summerstudy.yale.edu/sites/default/files/14lewis_priestesses.pdf
Tid att börja resonera förnuftigt utan hojtande och springande på dörren som det tydligen var i Charleston. Kerfuffle var ordet vi lärde oss. Bra att kunna inte minst i det kyrkliga!
