Hallands Nyheter uppmärksammade arbetsförhållandena i Falkenbergs pastorat (låst artikel). Inte bara kyrkoherden utan hela beslutsfattareliten har svarat gemensamt.
https://www.svenskakyrkan.se/falkenberg/gemensamt-uttalande-fran-fortroendevalda-och-kyrkoherde
”Olika åsikter är inte dålig arbetsmiljö”, heter det. Må vara. Men företrädarna för Falkenbergs pastorat slår ifrån sig: ”Uppgifterna är oprecisa och grundas på anonyma uppgiftslämnare, men antyder att det finns en djup konflikt mellan kyrkoherden och en grupp medarbetare. Det finns en motsättning, men den handlar inte om kyrkoherdens förmåga eller oförmåga att sköta sitt uppdrag.”
Nu kanske vän av ordning, jag till exempel, har läst vad Församlingsrådet skrev i protokollet den 7 juni detta år, bilaga 3. Brev till Kyrkorådet i Falkenbergs pastorat. Kopia skickades till The Rapwoman och kontraktsprosten. Jag begärde att få det från pastoratet.
”Församlingsrådet har inte längre något förtroende för kyrkoherdens ledarskap.” Församlingsrådet skildrar både Palmsöndagens gudstjänst men också en personalenkät ligger till grund för omdömet bortsett från att folk sagt upp sig.
Palmsöndagen den 10 april, skulle Regnsbågsnyckelcertifieringen proklameras genom att en ukas från kyrkoherden skulle läsas upp. Eftersom kyrkoherden var på plats, sa den tjänstgörande prästen att det lämpligaste väl vore, att han själv föredrog aktstycket. Det var en lösning kyrkoherden egentligen inte föredragit, men så fick det bli. Kyrkoherden var missnöjd men läste upp aktstycket. En prostinna svarade då (och inte med sotto voce) att hon inte höll med. Hon fick instämmande. Men kyrkoherden var inte beredd att ta diskussionen…
Onsdagen i Stilla veckan, (förräderiets dag) meddelade kyrkoherden, att två av prästerna skulle infinna sig för samtal tredjedag påsk. De kunde ta med sig en facklig representant. Kort varsel. Prästerna tog med sig varandra. Detta godtog inte kyrkoherden. Jag tror att situationen härmed är väl tecknad som bas för förståelse. Men tror ni det, tror ni fel. I uttalandet ges besked om motsättningens egentliga art: Motsättningen handlar om ”vilken kyrka vi ska vara”.
”Svenska kyrkan är en öppen folkkyrka. Församlingsinstruktionen för Falkenbergs pastorat säger att kyrkan är öppen, inkluderande och välkomnande. Det betyder att vi vill vara en kyrka där alla är välkomna, en kyrka som inte stänger någon ute och som är en röst för den som hamnat i utanförskap.”
Då konstaterar vän av ordning att detta måste vara en ytterst selektiv öppenhet, så underlig att öppenhetens praktiska utfall verkligen blir utestängande av somliga. Den saken illustrerades vid pastoratets femårsfirande i Ullared, när ståuppkomikern Marika Carlsson gav en föreställning ”med både svordomar, könsord samt nedvärderande syn på kristen verksamhet”. Församlingsrådsprotokollet berättade för kyrkorådet, men somt föll på hälleberget för kyrkoherde och kyrkopolitruker vet:
”Det som nyligen fått känslorna att svalla hos några personer, är att vi tagit emot märkningen Regnbågsnyckeln, en märkning som visar att vi genomgått en process för en mer inkluderande kyrka och har viljan att arbeta aktivt för mångfald och öppenhet. Detta var ett stort och viktigt steg, men inte ett enstaka utspel, utan ett led i en medveten strävan att vara en kyrka som bär ut evangeliet om Jesus Kristus 2022.”
Ständigt denne vän av ordning, som nu invänder att saken kanske inte gäller känslolivet utan en fult begriplig sakkonflikt. Detta kan knappast vara en hemlighet. Vi bevittnar ju en revolution uppifrån. Somliga av oss misstror den sortens revolutioner. Denna misstrons hållning betyder föga när parollerna stiger mot skyn:
”En kyrka som står upp för de utsatta och som menar allvar med att alla är välkomna kommer alltid att vara besvärlig för den som vill något annat.”
Så självförhärligande talar översåtar Och översåtlig blir också fortsättningen, för nu kan det gamla slitna kortet spelas ut:
”Den som inte erkänner kvinnliga präster, den som öppet förnekar hbtq-personers utsatthet och den som vill se vår kyrka som en megafon för nationalistiska strömningar, kommer alltid att vara vår motståndare i debatten. Den konflikten är jobbig, men det är en motsättning i åsikter, inte dålig arbetsmiljö eller bristande ledning.”
Det kunde självfallet vara en motsättning i insikter också, inte bara åsikter. Åsikter kan vilken idiot som helst hålla sig med. Med insikter är det annorlunda. Men politiska texter formuleras så här. Den direkta lögnaktigheten besvärar inte undertecknarna, som redovisar sin välvilja, sin öppenhet och ärlighet.
”Tillsammans kommer vi att hålla kursen för en öppen, inkluderande och välkomnande kyrka som står upp för de utsatta och som villigt, öppet och ärligt tar diskussionen med den som vill något annat med vår kyrka.”
Undertecknarna är – och jag kompletterar namnen piggt, käckt och muntert:
Yen Gunnarsson, ordförande i kyrkofullmäktige. 6 300 kr (årsarvode) + sammanträdesarvode 220 kr / timme. Yen är inte längre purung och var nog med redan på den tid när socialdemokratiska damer främst kunde identifieras genom sin sossefrisyr. Ersättare i kommunstyrelsen. Samsupet liksom.
Siv Nyman, vice ordförande i kyrkofullmäktige. 2 100 (årsarvode) + sammanträdesarvode 220 kr / timme. Centerpartist. Bilden av den fria kyrkan tonar bort…
Stig Agnåker, ordförande i kyrkorådet. 36 800 kr (årsarvode) + sammanträdesarvode 220 kr / timme. Centerpartist och 79 bast. Var han med i Bondeförbundet, partiet som dåförtiden helt naturligt organiserade flest utövare av tidelag? Så är det inte längre, som vår vän Jan Guillou påpekat. Ersättare i kommunstyrelsen, lika samsupet som för S, alltså.
Markus Svensson, vice ordförande i kyrkorådet. Vice ordförande: 15 800 kr (årsarvode) + sammanträdesarvode 220 kr / timme. Markus är socialdemokrat och scout. Han får nog egentligen problem med scoutlöftet i Svenska kyrkans sammanhang, att ”tala sanning och stå vid sitt ord”.
Staffan Orrdal, kyrkoherde.67 000:-/mån” (2022 års lön). Say no more! Jo!
Det är sannolikt inte Falkenbergs intelligensaristokrati som fylkas i det kyrkopolitiska. Jag tror alltså mer om Falkenberg! Det hela ter sig som en sammansvärjning. Dumskallarnas sammansvärjning hette boken. Många hjärtans tankar blir uppenbara!
Nu måste det bekännas: Jag hade fel. Riksbiskopen var inte på Gotland. Hon var på Island. Men förtvivla inte. Hon kommer till biskopshuset och biskopsträdgården i Visby och fd biskopen Petersson är utrymd på hennes begäran. Det kommer at komma mera när Riksbiskopen kommer till öjn. Hon gillar nämligen det demokratiska samtalet. Särskilt det i Almedalen?