Bristande förståelse behöver inte tyda på oförstånd utan på oförståndets motsats: förstånd. Förståndet vill inte tillägna sig dumhetens narrativ, det är det hela. Förståndet väjer inte för komplikationerna, men inte heller för att skilja dröm från verklighet. Det är förstås aposteln Petrus jag tänker på (Apg 12). Han sitter i fängelse och befrias mirakulöst. Befrielsen var som en dröm – men verklig. Det är en illustration av det kristna livet värd att bära med sig i den tid vi lever i, där så många drömbilder utminuteras till oss. Det är i detta läge vi måste ställa frågorna om hur det är i verkligheten! Och vilka trick som trollkarlarna och trollkonorna tar till för att hålla oss i ovetskap, dvs i deras drömda eller mardrömda värld.
Ta rubriken ”Hetaste midsommarvädret på sex år”. Hetaste? Varmaste heter det väl? Är det klimatfrågan som spökar och detta alldeles i onödan? Klimat mäts på 30 års sikt så är det varmast på sex år är det bara att njuta. Men jag skulle kunna misstänka att här pågår en medveten förvirringskampanj. Jag ska drabbas av osäkerhet och klimatskräck och inte i första hand stimuleras till förtärande av midsommardrycker i den rara goa värmen.
Jag stimulerar mig med debatten om kärnkraft. Är det inte sant, som Elsa Widding påpekar, att kärnkraften av politiska skäl ställdes i strykklass, men att dessa politiska beslut nu ska skyllas på ”Marknaden”? Ungefär som snacket om Putinpriser på el och drivmedel alltså. Jag behöver inte ha några andra synpunkter på detta än att jag inte tänker låta mig behandlas som en idiot. Det politiska livets första borde vara tre imperativ: respekt för medborgarna, respekt för politiska frågors komplexitet samt grundläggande sanningslidelse. Då har jag ändå inte tagit upp frågan om reduktionsplikten, 6% i EU och ska bli 30,5% i Sverige och priser därefter! Vem lurar mig? Mig lurar ni inte!
Abortfrågan kan vi då ta oss an. Åtta politiska partier är överens om att vi har en bra abortlag. 33 000 skattefinansierade aborter i Sverige förra året. Jag behöver inte ha några synpunkter på det. Men om åtta partiledare hade aborterats, hade de kunnat vara partiledare då? Kanske. Eller kanske inte. Den unika sammansättning av partiledare vi ser, går väl inte att upprepa i en livmoder utan vi hade sett deras systrar och bröder, fast inte deras. För de hade inte funnits annat än i en rondskål. I vilken grundlag slås rätten till liv för den som inte kan försvara sig fast? Man undrar. Klonas partipolitiker oavsett abortutfall?
Tro mig, detta är en opassande undran. Jag undrar bara hur det kom sig att den blev opassande och hur beslutet i USA:s högsta domstol, att frågan om aborter är en statlig fråga och inte en överstatlig, har med Sverige att göra. Pågår en politisk fars i landet och kallas denna fars ”Almedalen” eller ”valrörelsen”? Har Riksbiskopen någon mening i saken? Hon löper ju runt i Visby nu. Det var därför det var så viktigt för henne att den arme fd biskop Petersson inte fick vara hemma i biskopsgården just denna vecka. Jag har synpunkter på detta, att Riksbiskopen hade begärelse till annans biskopshus med trädgård!
Jag läste för rätt länge sedan Bruce Bawers bok While Europe slept, Anchor Books 2006. Det är ett reportage om hur radikal islam förstör den västerländska kulturen/livsstilen inifrån medan vi sover. Bawer är bög och rapporterade också från Oslo. Det var dock inte i första hand gay-frågan som var hans angelägenhet. Det var hela kulturfrågan med fokus på den politiska hållning som sammanfattas ”vi såg det inte komma”. Jag tänkte på boken när jag hörde om skjutningarna i Oslo. Nu har förövaren vägrat förklara sina motiv. Likväl är det pridefrågan saken gäller (fast ingen egentligen vet!) – men den första bar han sköt i/mot var väl inte specifikt en gaybar utan en uteservering med öl, vin och sprit-servering? Hur kunde nyhetsrapporteringen bli vad den blev då? Tänk om förövaren Zanian Matapour egentligen var emot kristna och sköt i tanke att det var dessa otrogna som skulle straffas? Det kanske för en god muslim inte är värre med bögar än med vindrinkare och högkyrkliga? Så går det till i Nigeria nämligen, de attackeras. Nu styrdes nyhetsrapporteringen av en politiskt lämplig fördom, ett narrativ. Och de verkliga martyrerna i Nigeria får ingen egentlig uppmärksamhet i svenska medier. Tänk om det var högkyrkliga kv*nn*pr*stm*tst*nd*r* Matapour var ute efter?
Sedan blev det sorgegudstjänst i Oslo domkyrka. Den var, fick jag veta i nyheterna, en gudstjänst för att hedra offren. Märkligt. Helgon och martyrer minns Kyrkan för de är en vital del av Kyrkans gemenskap, men här hedras offer! Jag tror vi ska lägga märke till skillnaden. Offren i Oslo var på fel plats vid fel tillfälle. Martyrer var på rätt plats vid rätt tillfälle. Eller hur ska vi se saken? Ska vi bara konstatera, att när djupt sekulariserade journalister ska beskriva Verkligheten, blir det bara bort i tok? Ytlighet firar triumfer också när vi ställs inför det djupa allvaret. Vår kultur är oförmögen till annat. Det kallas sekularisering.
Då är jag tillbaka hos Petrus. Det han trodde var en dröm visade sig vara handfast verklighet. Det är på grund av denna handfasta verklighet vi tar oss till söndagens högmässa. Vi vill inte missa Verkligheten. Det betyder att vi ställer andra och mer spänstiga frågor än samtidens inskränkta, vi ser tillvaron ur evighetens synvinkel. Sub specie aeternitatis, som det så träffande heter.
I går var det en lyckodag. Dr Eeks nya bok kom per post och därtill per träskopost den flaska whisky, som dr Eek aldrig försåg oss med. En vänlig kyrkoherde överräckte flaskan (även om det var ett annat märke än det dr Eek ställs i utsikt!) med beklaganden över mitt marterade båtben. Så bra allt blir för dem som Gud älskar.!
Jag började på – boken! Den lovar mycket. Kompass Framtiden, Verbum 2022, Bokens tes (s 9 )är ”i all sin enkelhet, ett en kyrka som präglas av frimodighet, fullgör sin uppgift bättre än en kyrka kännetecknad av motsatsen”. (boken s 9) Vad kan invändas mot denna dikotomi? Det finns en nomineringsgrupp som heter Frimodig kyrka, vilket gör att termen också är laddad för somliga. ”Men det hindrar inte att den är användbar.” (fortfarande s 9). Bra att veta. Med sällspord entusiasm ska jag läsa boken. Det kan komma en nyktert reflekterande slända om den också.
Inte utan entusiasm ser jag också fram emot nyhetsrapporteringen från Falkenbergs pastorat också. Hallands Nyheter hade en låst artikel, dvs en sådan där vi bara kan glutta in genom nyckelhålet, men lite spännande blir väl detta gluttande också? ”Stark kritik mot Falkenbergs pastorat och kyrkoherden. Maktmissbruk och rädsla för att få repressalier.” När det drar mot nyhetstorka kan man alltid förlita sig på det kyrkliga! Men kan Torsdagsdepressionen rapportera om detta utan att vi blir – deprimerade?