Vi firar den Fjärde Juli. Tid för festligheter och muntrationer.
Det läppalätta ska inte föraktas. Alla är inte så snabba i denna bransch. Vi som är, måste i kristligt nit dra vårt strå till stacken.
Frågar någon den sjuke/sjuka om hälsotillståndet ”Hur är det med förkylningen?” blir förstås svaret att den är bättre, mycket bättre. Efter lite krumbuktande kan det sedan slås fast, att den sjuke själv däremot är betydligt sämre.
Under dagen ringer någon med ett dystert besked från försäkringsbolaget till exempel. Du känner att du håller på att bli irriterad, men håll in hästarna. Fråga i stället: ”hur känns det för dig?” Förvirring utbryter hos handläggaren, det går att höra trots att ingenting egentligen hörs. ”Jag menar, hur känns det för dig att ge mig detta dystra besked? Det kan ju inte vara särskilt roligt…”
Perspektivskiftet blir synnerligen underhållande.
Det finns en annan variant: ”Jag har just fått veta att en kär vän har dött och så ringer du om detta…!”
Måltiden är noga taget en gemensamhetsgrej, men det kan hända att man sitter där mol allena. Då ska man lyfta glaset, se sig stint i ögonen och säga sig själv: ”Skål Dag (eller vad man nu heter). Kul att just du kunde komma.” Då känns allt genast bättre.
I största allmänhet gäller att ”I’ll rather have a bottle in front of me than a frontallobotomi”. Om präster är VDM, Guds ords tjänare, borde de ha vett att gilla bruk och missbruk av ord och slagkraftiga meningar. Missförstånd blir alltid lite roligare, dvs allt som kan missförstås, ska missförstås. Utom evangeliet. Det ska förstås och utlösa också ordglädje. Inte för inte håller vi oss till honom som är Ordet!
Avskedsrepliker är en specialbransch med många möjligheter.
Pröva att säga med fromt tonfall och referens till S:t Jakob (Jak 2:16): ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta” så blir de flesta glada och tackar. Få minns att detta är vad den kärlekslöse nöjer sig med att säga.
Vi har förstås en ny klassiker. ”Frid tills vi möts, som den hotfulle pastorsadjunkten i Moheda sa.”
Den finns en förvirrande och längre variant på avskedsreplik:
– Dö inte ifrån mig.
- Nej, det ska jag inte.
- Men det kan du inte lova, och förresten hörde du inte riktigt vad sa. Jag struntar väl i dig. Det var från mig du inte skulle dö, ren och skär egoism alltså.
Den aggressiva renhållningskristendomen ska inte heller föraktas. Den går till angrepp mot de hädare och våldsverkare som använder ordet ”minsann” (till och med i predikan!). Detta är att pantsätta sin sanna själ för ett världsligt sakförhållande och just detta får en kristen inte göra. U
Nivån under vår himmelska destination liksom.
Andra svordomar? Noga besett är det mesta av det som kallas svordomar teologiska preciseringar, men det har folk glömt bort. Fy-ordet om själafienden kan inte vara opassande om det bara är genomtänkt. En kristen kan väl önska någon ”dit pepparn växer i dina stora pjäxer” men det är mer komplicerat när folk skriker ”dra åt helvete”, för det kan en kristen knappast önska någon. Jag är faktiskt tveksam om man kan säga ”dra åt helvete för att ange riktningen om än inte slutmålet”, men det är i vart fall bättre. Den intelligensbefrämjande meningen ”Far åt helvete, mor åt gröt” tar sitt avstamp i den dubbeltydighet som alltid underhåller.
Abortfrågan är samtalsämne för dagen. Hör man något rikgt dumt kanske man kan säga: ”När jag hör och ser dig, är jag beredd att ompröva min hittillsvarande restriktiva inställning i abortfrågan.”
Nu undrar alla varför jag inte redovisar läsningen av dr Eeks bok. Lugn. Jag fick order om att inte skriva så mycket med min marterade hand – och just nu känns båda marterade. Man hav tröst. Fler sländor ska få lyfta, Deo volente. Tänkte jag. För dr Eeks specimineringsarbete till biskopsstolen i Linköping, Skara eller Härnösand ska uppmärksammas. Jag insåg en del när jag läste. Och fördelen för dr Eek och andra som blir biskopar efter Riksbiskopens tid är att de utan högkyrklig tvekan faktiskt blir biskopar i den vanliga vigningssuccesionen. Naturligtvis med 1958 års kyrkomötesreservationer i minne. Hur det är med läran? Vi återkommer. Är detta att förstå som ett hot eller ett löfte?
I dag? Sotarmurren kommer till Lantegendomen. Stegar ska vara framställda. Takläggare och snickare och rörmokare har alla sina verktyg och sin utrustning med sig. Inte sotaren. Förklara det den som kan! Jag står där. Anförvanter med icke så marterade händer som mina har släpat fram stegar. Förretsen gick jag inte på att det skulle bli dyrare om sotaren skulle komma på annan tid eftersom han skulle behöva åka en extra gång. Grannen hade inget besök inbokat! Men det är nog bäst att inte bråka. Sotarmurren bär inte sin viska förgäves.