Facebook är bra. Man får veta så mycket. Inte bara om heilande i Norrland när vit makt-musik spelas (eller hur det var) utan också att Riksbiskopen ska avgå och vad som flyter upp i svallet efter det beskedet. Modéus II till exempel. Utan Facebook hade vi aldrig fått veta hur han tänker och vilken hans nuvarande ovetskap är. Läs och njut:
”Ärkebiskop Antje Jackelén har idag meddelat att hon avser att gå i pension hösten 2022. Antje är som ärkebiskop en stark röst i samhällsdebatten med djup förankring i kristen tro. Hon är påläst, modig och besitter stor integritet. Tillsammans med många andra kommer jag att sakna henne stort som ärkebiskop.
Från några håll har jag fått frågan om jag kommer att ställa upp i valet av ny ärkebiskop. Det enkla och ärliga svaret på frågan är att jag inte vet. Jag behöver tid för bön och samtal med mina närmaste om vad det skulle innebära. Att vara biskop i Växjö stift är djupt meningsfullt och det finns fortsatt många viktiga uppgifter att gripa sig an här. Att stå till förfogande i ett ärkebiskopsval är något som i så fall måste vara väl förankrat hos såväl mig själv som de jag lever närmast.”
Nu kunde man kanske genmäla att i sammanhang som dessa får det bli som det blir. ”Ske din vilja” är hållningen med tillägget, att hur det än blir, är Guds vilja bäst. Ligger inte just ett biskopsval utanför det egna? Det är alltså inte så mycket att be för. Den som är prästvigd har väl utan reservationer förklarat sig stå till förfogande? Det räcker att fortsätta be Herrens bön, tror jag, och i övrigt låta andra agera i valet.
Jag undrar vad Modéus II menar när han skriver att Antje”besitter stor integritet”? Betyder det att ingen egentligen gillar henne? Och varför kommer han att sakna henne? Hur vet han att ”många” kommer att göra det? Är inte hennes ärkebiskopstid en de stora reträtternas tid – bortsett från att Björn Wiman på DN promotat henne. Han kanske till och med gillar henne?
Problemet var att Antje trädde fram som Riksbiskop och grep sig an en samling frågor som var medialt gångbara men i allt detta avslöjades, att hon inte i någon rimlig mening avslöjat församlingsprästens insikter av det så kallade ”läget”. Det var inte heller hennes meritering. Hon har varit en främmande röst promotad av sina välgörare Betty och Werner Jeanrond till biskopsstolen i Lund. Därefter bar det än vidare uppåt.
Det schablonartade har stått fram. Hon talar om ”teologin” i bestämd form. Vad är det? frågar vi med Martin Luther. Och om ”religionen”? Luthers fråga igen. Pingvinpriset fick Antje för sitt twittrande, som uppfattades vara att stå upp för ett gott samtalsklimat – men det var ju detta hon slutade med och lämnade oss i den stora tystnaden. Förklara för mig vad jag inte förstår! Jag vet från min gedigna utbildning att just detta att någon tystnar är ett för en kvinnlig narcissist typiskt drag. Så vad ska jag tänka nu? Hur blev det ett gott samtalsklimat när vi lämnades i den samlade tystnaden?
Tillbaka till Modéus II. Att stå till förfogande ”måste vara väl förankrat hos såväl mig själv som de jag lever närmast”. ”Heil å hå”, som vi säger numera, när vi tänker på statsrådet. Så om valmanskåren vill något annat, sitter då inte Modéus II med ankaret fast i Växjösjöns botten? Hur kul blir det på en skala till två?
Facebook är verkligen bra. Annika Borg kan ge snabba besked. Hon är inte aktuell för direktorstjänsten i Jerusalem, som hon sökt. Mot hennes meriter står det faktum att hon uttryckt kritik mot Antje och Lysén, ständigt denne Lysén. Antje och Lysén har det reformerta gemensamt. Då förstår ni. Så vad var det för besked dr Borg fick? Jag ber att få citera från hennes fb-inlägg:
”Delar av intervjun som sedan ägde rum hade karaktären av ett ”förhör”, liknande det jag var med om när jag för ett antal år sedan kallades upp till ärkebiskop Antje Jackelén. Vid sin sida hade hon en pappersbunt med sådant jag skrivit, i huvudsak i sociala medier, och jag skulle stå till svars. Hon menade att jag var illojal mot kyrkan och mot henne när jag framförde kritik.
Samma metod användes under intervjun med Lysén. Jag tillät det, jag till och med välkomnade det och förstod det denna gång, för jag tänkte att vi måste tala om ”elefanten i rummet”, lägga korten på bordet och vara uppriktiga. Det kunde vara läkande och var viktigt, ansåg jag.
Mina akademiska och yrkesmässiga meriter och erfarenheter, mina nätverk och mina visioner för STI var enligt arbetsgivaren på topp. Orsaken till att jag inte är aktuell för tjänsten är en helt annan.
Det finns, enligt Erik Lysén, ett ”förtroendeunderskott”. Det ”förtroendeunderskottet” exemplifierades av honom under intervjun, och det uppföljande samtalet, med att jag kritiserat ärkebiskop Antje Jackelén på Twitter/sociala medier på följande punkter:
- Hennes stöd för utspel med antisemitiska och antijudiska tankefigurer och konnotationer
- Hennes Israelfientlighet.- Hennes samarbete med och legitimering av Muslimska brödraskapet.
- Att hennes (och Lyséns) bakgrund är reformert och inte svenskkyrklig.
Jag får således inte tjänsten på STI på grund av min kritik mot ärkebiskopen. Men om jag i framtiden visade mig lojal och hjälpte till att läka kyrkoledningens trasiga relationer med Israel och stora delar av den judiska kommuniteten, kunde jag kanske komma i fråga för någon annan tjänst längre fram, menade Lysén.”
Lojal! Där är nyckelordet. Och besked kommer som en slags sammanfattning av livet i den kyrka som Riksbiskopen leder. Det är rätt förfärande. I friska organisationer är det saklig meritering som gäller (den som grundlagen egentligen förutsätter). Det blir mer mångfald så. I sjuka organisationer skapas åsiktsmässig enhetlighet av den modell som nu på nytt så skoningslöst avslöjas. Så här har det gått till i några mansåldrar nu. Resultatet ser vi. Enfalden triumferar. Det var nästan brutalt när Världen idag noterade att kyrkogångssiffrorna under Antjes tid gått från 4.3 miljoner till 3.4 miljoner.
Själv har jag aldrig kallats till förhör hos Riksbiskopen. Jag har ändå haft blogginlägg som andats lätt kritik. Har jag varit för beskedlig? Eller bedriver Riksbiskopen och hennes anhang i Antjeborg vanlig mobbing, dvs de försöker hitta lämpliga mobbningsoffer. Då tog de miste, när de tyckte att Annika Borg kunde fungera så. Det kunde hon alltså inte.
I Torsdagsdepressionen kunde man läsa Tisell. Missförstånd, missförstånd och missförstånd är väl den korta sammanfattningen av hans hållning. Det köpte inte Sören Dalevi. Och i allt detta försvinner de allvarliga frågorna om hur mark tas ifrån palestinierna och rättvisa blivit politisk justis samtidigt som de tuffa grabbarna från Bronx flyttar in i nya bosättningar och ordnar en programmerad Clash of Cultures. Politisk oskicklighet av det slag vi fick se det s k kyrkomötet uppvisa, hjälper ingen.
Ska vi prägla medaljer med texten ”Förtroendeunderskott i Antjeborg” och dela ut till förtjänta personer?