När foten sätts ner och präster ska få foten

Vi är ett par präster som träffas då och då för att få tillfälle att klaga över tillvaron och tillståndet i världen. 

En dag sa min vän: ”Jag har omvänt mig och blivit optimist.” 

Jag svarade vad sant var: ”Men du ser ju så bekymrad ut…”

”Du ska inte tro att det är så enkelt att vara optimist.”

Man kan bara hålla med. Men gladlynt kan man väl få vara ändå? Galenskapen har ju sitt underhållningsvärde. En som bär det goda kristna namnet Jehna Al-Moushahidi, vanligt namn i Svenska kyrkan som vi vet, kräver nu att präster inte ska ha samvetsfrihet. De ska viga. ””En stor del av en prästs jobb är just att utföra vigslar.” Skratta inte, men hon skrev ”en stor del”. Och så kommer det där snacket om att det inte är en ”mänsklig rättighet att bli präst”. 

Prideflaggan hissas. ”Svenska kyrkan bör sätta ner foten för samkönade vigslar en gång för alla.” Jag tror att Jehna Al-Moushahidi är för kv*nnli*g* pr*st*r också. Detta sagt kan jag tillstå, att jag är lätt osäker på hur hon tänker därvidlag. Om det kristna äktenskapet argumenterar hon inte särskilt djupsinnigt. Det är kanske samma brist på djup, som kompenseras med rejäl yta, när det handlar om Kyrkans ämbete? Fråga inte mig. Jag är i beråd. Skribenten har dock allt klart för sig. Det är bara för sådana präster att byta jobb.

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/5G31zK/praster-som-inte-vill-viga-samkonade-far-byta-jobb

Jobb förresten? Karl Marx och Friedrich Engels beskrev år 1848 i Kommunistiska Manifestet hur prästerna blir lönearbetare. Lönearbetare gör vad den som leder och fördelar arbetet bestämmer och ytterst vad kunden betalar för. Svävar Prideflaggan över församlingshemmet, så vet vi. Nu får ni lyda! Och vet vi inte, är det bara att träda altargången fram på mattan som vävts i Prides färger, till förvillelse lik den regnbåge, som är ett Guds förbundstecken.

Till argumentering kommer att Svenska kyrkan ville avkriminalisera homosexualitet. Få minns att det var biskop Bo Giertz, som reagerade mot strafflagens bestämmelse. Han var son till en läkare, professor dessutom, och hade själv levt i denna läkande miljö, själv börjat medicinska studier men bytt bana. Hans bror var också medicinare. Bo Giertz varsnade när något var fel och böjde sig inte då för statliga auktoriteter utan vill stå för något som var sant. När folk kunde vara som folk kunde vara, var det inte något som skulle kriminaliseras. Det betydde inte att det var rätt för det. Synden finns med i allt och ger åt allt det sköna en främmande gestalt. Synden hanteras i särskild – kyrklig! – ordning.

Vem var Jehnas konfirmationslärare och vad fick hon lära sig om skapelse och om vad ett kristet äktenskap är? Nu vill man verkligen veta. Hade hon konfirmandboken Grunden? Eller konfirmandboken boken Gratis?

Så uppstår den självklara frågan vilka biskopar, som nu stiger fram för att försvara 2009 år beslut om enkönade vigslar, det som antogs med det uttryckliga löftet att ingens samvete skulle tvingas och ingen skulle tvinga låta de reformosäkra. Det skrevs inte så högtidligt som i den gamla grundlagen, men tanken var alls inte främmande för rättsstaten.

Jag är inte så tappad bakom en vagn i Pridetåget att jag inte fått lära mig hur begränsade de högtidliga kyrkomöteslöftena är. De håller juridiskt, sa lagmannen Lidin, så länge kyrkomötet är församlat. Inte längre. Det är inte lätt för en gammal scout att leva upp till scoutlöftena om man är med i Svenska kyrkan, det är då ett som är säkert: ”En scout talar sanning och står vid sitt ord.”

Aftonbladet hade i mig en trogen läsare. Om tidningens hållning på 30-talet talade vi inte. Men Karl Vennberg betydde en hel del, för att inte tala om Gunnar Fredriksson och hans lundensiska lynne, som innefattade analytiskt kunnande. Dieter Strand, förstås – en murvel i ädlaste mening. Mäster JM skrev i Aftonbladet också. De gav oss något att ta spjärn emot. Vi kunde diskutera vad vi läste. Som alla ser är det 1960- och 70-tal jag syftar på. Jag menar att Rolf Alsing därefter räddade tidningen ur en förfallsperiod. Jag har ju läst de kvinnliga journalisternas dokumentation… Så vad signalerar egentligen Jehna Al-Moushahidi om Aftonbladet idag? Och vad ska vi mena om det?

Men kör gärna på. ”O Gud, låt dem inte hejda sig” är en god bön, när folk kör på mot fördärvet. Vilka fler folkliga krav ska prästerna stå för? Dessa krav är förstås legio. Vad ska präster t ex säga om hur det var i början av mitt liv? 

När just det där ägget befruktades av just den där spermien var det väl jag som kom till? Bortbytta i livmodern är få av oss. Men om det var jag och den där delen av min mammas kropp (som faktiskt inte var en del utan ev henne utan mer av en besvärande inhysning i henne) tagits bort under någon graviditetsvecka – då hade väl inte jag suttit här i morgonväkten och skrivit förgripligheter? Jag hade väl helt enkelt inte funnits? 

Får en präst hävda, att Gud såg mig redan innan jag formats och att det var mig Gud såg? Det blir i så fall en förkunnelse mot svensk abortlagstiftning. Vad säger de politiska partierna i kyrkovalet då? Borde inte sådant tal förbjudas, alternativ sådana präster byta jobb? Vad är det då de borde syssla med? Kan vi få besked?

Kristen eller inte – rösta i kyrkovalet! Varför? Salongsbolsjevikerna i Nynäshamn svarar: ”Är du också solidarisk, antirasist, värnar om asylrätten, står upp för alla människors lika värde, bryr dig om skogen, klimatet, miljön?” 

Det verkar som om kyrkovalet inte är något för mig, för jag inser vilka jag inte vill stå samman med i slagordskogen, den där sheriffen av Snottingham härskar. Är det bara jag som lägger märke till de totalitära tongångarna och tonfallen? Och är det verkligen av underordnad betydelse om jag är kristen eller inte i ett – kyrkoval? Finns det någon Svenska kyrkans egen Robin Hood nu?

http://nynashamn.vansterpartiet.se/category/kyrkoval-2021/

Skolan har startat. Lärarfamiljen bjöd barnen på restaurang för att fira. ”Andra firar att skolan slutar. Vi firar att den börjar!” Jag gillar hållningen. Perspektiven måste vändas på då och då. Och den hårt beskattade medborgaren undrar förstås varför det sjungs glada sånger om sommarlovet – på skoltid!