Det är olagligt att stänga folk ute från gudstjänster. Kyrkorna kan öppnas omedelbart. Regeringen har brutit mot lagen genom att tvinga kyrkorna stänga ner. Det är tydligen en mänsklig rättighet att få fira gudstjänst, pandemi eller inte!
Ni vill ha en referens? Så gärna:
Det är väl att ta i om jag påpekar att i Kalifornien och New York har jurister sagt något liknande. Inte i Sverige. Vi har ingen författningsdomstol och i Sverige är tydligen de höga juristerna fullt sysselsatta på kökssoffan. I Tuulikkis memoarer var det på röda soffan. Hur som haver, begreppet ”soffliggare” får en ny innebörd.
I det skotska fallet tror jag faktiskt att whiskyns roll bör analyseras. De som dricker ”Livets vatten” kanske blir mer motiverade för gudstjänstfirande? Eller fattar de att de som vill sätta stopp för Livets bröd inte låter hejda sig utan i nästa steg styr mot Livets vatten? Det är lite svårt att förstå.
I går var det Tranedagen. Till mig kom ingen trana. Jag var sålunda ohågad att gå ut med hunden. Jag talade och sade: ”Ser jag tranan spatsera här i krokarna, kommer jag att strypa den. Det är bäst jag stannar inomhus.” På Facebook såg jag att tranan varit hos en fb-vän med en flaska champagne. Jag hade kunnat nöja mig med lite lösgodis av de sorter tranan vet att jag gillar. Visserligen ska man stå emot sötsuget, men det behövs något som leder tankar till sötman, när man inhämtar informationen från det kyrkliga liv, som mest av allt trumpetar: ”Du har blivit oss en främling!” Å andra sidan är de för främlingar – men inte främlingar av min sort.
Kyrkostyrelsen har avgett synpunkter på delbetänkandet Krav på kunskaper i svenska och samhällskunskap. Inte ett ett remissvar, kan man förstå. Departementet tänkte, med rätta, att kyrkostyrelsen, som vilar på ett klent valdeltagande, inte ska träda fram som folkopinion. Men det hindrar inte Antje och Karin Sarja ifrån att effektuera ett svar till departementet, tydligen från kyrkostyrelsen. Vad sa Frimodig kyrka då? Poängen är att med krav på svenska och samhällskunskap blir risken för ökad segregation större, påstås. Jaså? Vi talar inte om människor vi ska ge skydd utan om människor som ska ha medborgarskap i detta land. Nå, det dröjde länge innan Antje ville ha det, hennes husbonde Heinz är väl fortfarande fullfjädrad tysk – så varför är medborgarskapet så angeläget?
De mer upproriskt lagda ropar högt om hur aktivister tagit hand om livet i Antjeborg och uttalar sig i alla de svenskkyrkligas namn. Jag tänker så, och detta ska inte förstås som ett påhopp på blekingar, skåningar och hallänningar. Alla kan inte tala normalsvenska, dvs småländska. Men ska jag vara med-borgare i ett land, ska jag väl vara med, dvs kunna följa med i vad som sägs och kan läsas i – medierna? Samt fatta själva samhällskonstruktionen?
Om detta kan vi föra förnuftiga resonemang, men vad som sker är att kyrkostyrelsen i vårt namn används som instrument för vad de behjärtansvärda vill. Just detta vill inte jag. Men har låtit dem ta över det svenskkyrkliga namnet för att föra fram sina egna ställningstaganden i vårt gemensamma namn; ”Svenska kyrkan”? Och tänker folket i Antjeborg, att vi alla stillatigande kommer att acceptera all deras välvilja, den som är anpassad efter denna världens väsende? Det skulle jag vilja veta.
Vad säger alltså Frimodig kyrka i ärendet?
Herr Omar håller jag av ändå sedan jag första gången läste om honom (eller hörde, för jag tror att vår småskollärare läste för oss) i böckerna om Ture Sventon. Hur som helst, herr Omar håller jag högt. Nu har herr Omar gjort rent hur med ärkebiskopsgårdens husteolog dr Jakob Wirén, han som menade att Muhammed kan betraktas som profet. Förstår jag dr Wirén rätt, försöker han säga att det finns profeter både här och var. Det är sant. Det gäller bara att göra distinktionen mellan falska profeter och autentiska, dvs sådana som av Gud sänts oss till hjälp. Herr Omars kritiska fråga är brutalt enkel: Hur kan en man som inte förkunnade ett kristet budskap betraktas som profet av de kristna. Just denne profet såg den kristna läran som shirk, ”avgudadyrkan”.
Som om denna råsop inte var nog, smular herr Omar också dr Wiréns förhoppning att vi i denna värld av grannar kommer på hur bra den andres religion är. Kolla hur det är mellan sunniter och shiiter och tanken att muslimerna i tacksamhet för dr Wiréns utsträckta hand hädanefter kommer att betrakta Jesus som gud avfärdar herre Omar: ”Det kommer inte att hända.”
Herr Omar gillar jag högt och rent. ”Det är liksom inte en struntsak som Gud ville förmedla genom Muhammed: ’avgudadyrkan, det vill säga att tillbe Jesus som kristna gör, är en större synd än mord.”
Den där skotska whiskyn, som motiverar och stimulerar gudstjänstglädjen, när kommer den? Är den inte högeligen av nöden för oss, som inser vårt verkliga främlingskap. Skotska munkar visste nog hur vi känner det och ville råda kärleks-full bot på detta. Alternativet är att högljutt ropa och förverkliga slagordet: Agere contra!: Göra tvärtemot. Protestera, illfänas, låta prästerna svettas genom att få hantera alla kritiska frågor, som kan och bör ställas om det aktuella kyrkolivet. Vi är dock inne i en lidandestid… Vad säger pastorn om olagliga gudstjänstnedstängningar (olagliga!), medborgarskap utan språkkunskap och om Muhammed som profet? Det kan i passionstiden nästa bli alltför lustigt. Inte för pastorn – men för den som frågar…