Kritiska studier är nödvändiga. Vi går inte på vilka patentare som helst. Allra minst när dessa uttrycker världens väsende, det som numera heter ”politiskt korrekta” hållningar. Det finns ett kristet främlingskap i denna värld och detta främlingskap är grundläggande. Så hör vi också ihop med några av västerlandets stora och fria tänkare. Jag nämner inga namn just nu. Men det är inte så, att hedningar har försteg när det gäller att tänka. Det är mitt tänkvärda budskap. Kyrkan byggde universiteten i Västerlandet!
Jag funderar över korstågen, som de flesta tycks vara emot. Jag är för egen del för korståg. Det första korståget var närmast en brett upplagd polisaktion för att säkra pilgrimsvägar till Jerusalem. Det vore inte heller fel med några korståg nu, som gjorde slut på kidnappningar av barn och unga i Nigeria eller för den delen stoppade muslimska attacker på kyrkor och de kristnas hus och hem i syfte att fördriva dessa människor, som delar vår tro. Jag funderar då och då på vad som i längden övergår vårt land och islam steg för steg ska ta plats med muslimsk kultur, dvs bildförbud och hädelseparagrafer. Är inte problemet rätt uppenbart? Det ligger i farans riktning att två kulturer kolliderar. Vad säger då barnbarnsbarnen om oss och vår tid? Behöver vi inte mellan varven tala om den kristna kulturens överlägsenhet av det enkla skälet, att den har sin grund i sanna beskrivningar av verkligheten?
Om korstågen har Kjell O Lejon skrivit en läsvärd text, som jag plockat upp från Kyrklig dokumentation:
http://kyrkligdokumentation.nu/lejonkorstagen1115.pdf
Jag fortsätter på temat ”kritiska studier”.
John Polkinghorne dog denna månad, 90 år gammal. Han ägande sig åt kvant-teorier, professor i matematik som han var. Men när han var 50 år gammal menade han, att matematiken inte var något han skulle bli bättre i med tilltagande ålder och visdom. Övertygad om att det inte finns någon egentlig motsättning mellan kvant-fysik och den kristna trons hemligheter, bytte han väg. Professorn läste teologi, prästvigdes och blev församlingspräst – men också fortsatt vetenskapare. Kvantfysik och teologi hör samman på ett oväntat sätt! Den som vill kolla vilka böcker han författade, blir inte lottlös. Och för vår del har vi för få som vill läsa och tvärtänka på detta kunskapsfält.
Polkinghorne red sin käpphäst: Epistemology models ontology. Han upprepade detta så ofta att hans fru stickade honom en tröja med denna slogan. Betyder detta helt enkelt att kunskapsteori modellerar verkligheten och inte bara mer lösliga tankar eller fantasier om en tänkt verklighet? I boken Tidsinställningar ( s183) nämner Antje Jackelén Polkinghorne därför att han kritiserar naturvetenskapliga eskatologier. Jag undrar om inte John Polkinghorne har viktigare ting att förtälja, när det handlar om naturvetenskap och teologi. Måste vi inte utmana matematiker och naturvetare att ta upp Polkinghornes mantel och drapera sig i den för att vidga vårt vetande? Vad säger de om Polkinghornes slogan?
Jag kan förstås också undra vad prästerna säger. Tror de att detta är en kunskapsdebatt som är för svår för församlingslivet så säger det mer om församlingslivet än om sanningssökandet. Och det har hänt att jag funderat över om just ”församlingshem”, ”trivsel” och sanningssökande och sanningssägande har blivit icke-kompatibla storheter. Var drillas vi till vidgat vetande? Inte i bilderburkens oupphörliga lekande i vart fall. Får de som leker där betalt? Hur mycket och varför?
Har jag ändå ställt till det, kan jag väl markera inte att historien upprepar sig, men att historiska mönster kan skönjas när de tyska katolikerna hamnat på kollisionskurs med Frasse och Vatikanen. Det har alltid varit svårt för de romerska katolikerna att hantera det som händer norr om Alperna, det är då det romerska skapar sitt eget oförstånd, 1500-tal eller 2000-tal lika, tycks det.
1500-talets reformation handlade om en kyrkokritik med grundhållningen ”tillbaka till källorna”. Nu är det mer ”tillbaka till framtiden”, dvs en framtid med kv*nnl*g* pr*st*r, samkönade vigslar, eukaristi också för protestanter (vilket är praxis här och var i Tyskland…) och en synodal struktur, dvs en form där de tyska katolikerna mer självständigt får besluta. I januari ville två kardinaler kalla in den tyska biskopen Bätzing för korrigerande samtal i Rom, heter det. Till detta sa Santa Marta ”nej”. Ni undrar hur Marta, en av de två systrarna från Betania för 2000 år sedan, kom ini sammanhanget? ”Santa Marta” är den kod vi förståsigpåare använder när vi talar om beslut Frasse fattar. Han bor i Santa Marta nämligen.
Bedömningen är att Centralkommittén för tyska katoliker, ZdK, som är en mäktig lekmannaorganisation, driver på och driver sin linje. Kardinalen Gerhard Müller undrade om ledningen för ZdK verkligen tror den Gud trosbekännelsen bekänner. Deras idéer rättfärdiggör dem själva, men de talar inte om den Gud som uppenbarat sig själv, inte historiens Herre, inte om Israel, inte om Jesus Kristus. Frågar jag kardinalen Müller, säger han, att Vatikanen inte gör något för där är de oförmögna att förstå situationens allvar. På något sätt verkar det vara samma hållning, som en gång skapade 1500-talets reformrörelser. Nej, historien upprepar sig inte. Men det finns grundläggande problem som skapar mönster från tid till annan.
Det finns de som vill gå till Rom eftersom Svenska kyrkan är som den är. Då kan somliga av oss notera, att det finns tyska katoliker som suktar efter att deras kyrka ska bli som Svenska kyrkan eller som liberala kyrkostrukturer i England eller USA. Dessa kyrkostrukturer har i vart fall det gemensamt, att de tappar medlemmar. Lycka till.
Jag skulle vilja föreslå att vi tydligare talar om uppspaltningen mellan vad trons folk tror och tänker och vad kyrkosystemet åstadkommer. Det får, för att uttrycka sig vältaligt, inte vara någon motsättning mellan ”sensus fidelium” och ”sensus ecclesiae”. Om trons folk tror något annat än kyrkosystemet, borde det vara Kyrkan som har problem och inte bara trons folk. Och kommer det främmande herrar med annan ideologi än bekännelsen att Jesus är Herren, vilket inget politiskt parti Sverige bekänner, då har de inte i Svenska kyrkans styrfunktioner att göra, hur många som än röstat på dem.
Nu lämnar jag de kritiska studierna för ert vidare funderande.
Förresten tycker Kyrklig samling att ni ska skicka in pengar, har det sagts mig.
Plusgiro: 55 99 05-5 Swish: 123 181 84 75