75 år efter bomben över Hiroshima är det idag. Jag ska inte förstöra allvaret denna dag med den fråga som styrde insatsen: hur många skulle dött i ett utdraget krig utan denna bombfällning? Det finns inget egentligt svar på den frågan, men den påminner om hur alla taktiska beslut måste övervägas från olika håll.
Själv funderar jag över de moderna taktiska kärnvapnen, de som kan sättas in t ex mot ett militärt förband och svepa det bort. Kring 1200 döda om vi talar om en bataljon i Norrland. Och den fientliga avsikten är att Sveriges statsminister ska begära fredsförhandlingar och lämna över ett antal områden, som tills vidare läggs under fiendens förvaltning: Stockholmsområdet, Gotland, ett område kring Karlskrona, Malmö/Helsingborg och Göteborg kanske. Mycket att bråka om? Jämförelsevis.
Är det då existensen av kärnvapen som är problemet eller bruket av kärnvapen? Är det verkligen sant att ”våld i den mest fruktansvärda form i dag är kärnvapen”. Var har under 75 år kärnvapen satts in i krigföring? De fungerar som hot. Men de utgör just nu inte våld i den mest fruktansvärda formen.
Jag funderar eftersom de fredliga upprepar kravet, att regeringen ska ratificera kärnvapenavtalet. Beror detta enligt fredsprästen, Fredrika Gårdfeldt, fredsteologen KG Hammar, prästen Benjamin Ulbricht på Gotland och Kristna Fredsrörelsens Lotta Sjöström Becker på att Stefan Löfven är en krigshetsare? Eller bara på att Löfven ”antingen ignorerat eller inte förstått den stora innebörden av Jesus av Nasarets huvudbudskap Shalom” – ? Eller menar statsministern, hoppas kan man alltid, att oprecisa hittepå-begrepp i den teologiska övertalningsbranschen inte duger för någon politisk analys?
Teologin blir nog mer explosiv än själva kärnvapnen när jag läser inlägget. Presentationen av det fabricerade shalom-begreppet, en fabrikation från 1960-talet, skapar ingen klarhet. Begreppet är lika oprecist nu som då: ”Jesus av Nasaret levde och dog för Shalom mitt under Romarrikets Pax Romana, som var en falsk fred baserad på förtryck, våld och rädsla. Shalom, Pax Romanas motsats, är den stora och hållbara freden, grundad på rättvisa och tillit. Shalom är ett sätt att tänka och leva med start i detta Nu.”
Det låter något. Jesus levde och dog för Shalom. Vad är det?
Tre oprecisa preciseringar förvirrar ytterligare:
”Shalom är Guds gåva till människan och det är genom frön av inre bön och yttre motstånd endast genom aktivt ickevåld som Shalom blir möjlig.” Men om detta är en Guds gåva verkar det konstigt att den är möjlig bara genom vår aktivitet. Grundmönstret är ett annat: gåvor tas emot.
”I vår tid är därför engagemang för flyktingar och miljön lika mycket del av ett kristet liv som regelbundet nattvardsfirande. Att ära Livets Gud är att värna om min nästas liv, här och nu.”
Gärningsrättfärdigheten framställs som något lika mycket som det sakramentala livet. Här hänger det inte ihop. Till den eukaristiska förnyelsen hörde kopplingen mässa och mission – och mission, att vara sänd av Gud, är allt det som nu målas upp som ett lagprogram, inte som evangelium och tjänst. Det går jag inte på. Om fredsteologen inte varit biskop och ärkebiskop hade ingen brytt sig ett skit om vad han snackar om, det är ju den bistra sanningen. Men nu skrev han formeln för att göra sig medkristna i Svenska kyrkan kvitt och träder därefter fram som – fredsteolog. Patetiskt! Mobbingoffret KG Hammar blir dock begripligt, offret tar hämnd också efter 6-7 decennier. Det kan man ha viss förståelse för. Men han ger sig på oskyldiga och det är kanske logiskt. Intressantare vore väl om han spöade gamla skol-”kamrater” från Södra Rörum och inte var så fredlig?
”Men den frid, fred, kärlek och empati som är och kommer ifrån Gud kan endast slå igenom med sin verkliga kraft när vi säger ja till fred och nej till våld, i alla former. Gudsriket är tilltänkt denna värld.” Så tänker de reformerta. Oss emellan, vi som sa ja till fred inom t ex marinens verksamhetsområde och under några decennier uppenbarligen värnade freden med potentiellt våld (och lyckades!), hindrade vi Guds kärlek att slå igenom därmed?
Fredsteologerna ser ”raka motsatsen till Jesu förkunnelse”. Det är ett konstigt argument. Det var just för ”motsatsen” Jesus lät sig födas in i denna värld, som är i det ondas våld. Han är Frälsaren! Det har den liberala, idealistiska teologin svårt att ta in. Den talar hellre om sådant som är ”en skymf mot Jesus av Nasarets liv och död.” Skymfande är något Jesus dock är van vid, i stort och smått. Han bryr sig föga om skymfandet. Var var fredsteologerna i Stilla veckan? Hemma i karantän på grund av Covid-19?
Det är förresten ett väldigt tjat om den romerska freden. Hur eller hur gav den möjlighet till ett tidigare okänt välstånd i Romarriket. Var det något KG missade i kyrkohistorien? Eller börjar han helt enkelt bli, ja ni vet…
Slutappellen är anslående:
”Så länge kärnvapen existerar är Shalom en omöjlighet och som kristna kan vi i den renaste form lovsjunga Gud genom att aktivt gå i Jesu fotspår och säga nej till kärnvapen som är en nutida kristen kärnfråga.”
Frågan om kärnvapen blev efter 75 år uppenbarligen en frälsningsfråga. Skriv på lokala krav om ratificering av avtalet och hamna i himlen! Nej, detta går jag alls inte på. Jag har skaffat mig så mycket andlig klarsyn att jag känner igen lagiskheten. Och dessutom är jag utbildad för att med vapen i hand stå Ulbrichts stridskrafter emot om han skulle vilja (eller tvingas) samverka i WP, Warszawapakten, mot Sverige och starta en invasion över Östersjön från Rostock, Stralsund, Sassnitz och annorstädes.