Tillsyn – klarsyn!

Canon Giles Fraser, vars kolumn jag vidarebefordrade igår eftermiddag, tillhör inte ”min sida” i kyrkan. Det gör honom svår – men inte för mig, som har högst bestämda invändningar mot mycket av vad han står för. Det betyder att det blir svårare att avfärda honom med att det han skriver kommer från dem som vi marginaliserar (för att slippa bry oss om deras synpunkter). Fronten är bredare nu, fler ser. Även om vi som är fel såg först vad som i sak är fel och inte alltid behöver avfärda personer som ”fel”. Kyrkosynsfrågorna kan hanteras brett. I varje fall när vi håller oss till Borgågemenskapen… 

Visst ska vi tala kyrkosyn – men också tillsyn. Vad som är precision och vad som är repetition i det följande får ni fundera över:

Den kyrkliga strukturen är så sammansatt, att enskild präst med personligt ansvar förvaltar ämbetet ”med den stora räkenskapsdagen för ögonen”, men står samtidigt under tillsyn, episkopä. På den där tillsynspersonen borde prästen kunna lita. Det är biskopen som först av alla förs till martyrbålet, som bekant, och detta riskförhållande borde vara en kvalitetskontroll som duger. 

Nå, riktigt så fungerar det inte i vår tid och i vår Svenska kyrkan. Vi har inga fria biskopsval utan får välja mellan approberade kandidater. Åsa hade väl föga i bagaget just för episkopä, men valdes  Vad Gud har med saken att göra, har länge framstått som oklart. Numera finns somliga som också menar, att Gud föga har med biskopsvigningen att göra också. Detta faktum skulle kunna förklara den pompa och ståt som numera omger varje biskopsvigning – och kanske också att det applåderas?

Somliga håller förstås inte måttet. Det visade sig nu i Luleå och jag tjatar inte, men det finns en del som inte ska glömmas, det finns grytor som ska hållas kokande och krav som ska upprepas. Avkragning är rimligtvis en oerhörd sak – för den präst som blir avkragad, men också för Kyrkan, som antagligen missförstått vad Gud ville med någons liv (kallelsen) eller illa skött tillsynsuppgiften genom tillsynspersonen.

Ni kommer ihåg hur det var. Stiftsmedarbetaren var 1.konfirmandförälder och 2. anmälare men också 3. kritiker av konfirmandläraren samt 4. förhörsledare/undersökningsledare. Denna fjärde punkt återger jag som jag fått den från fromt folk i stiftet, det är alltså vad somhörs utanför “kretsarna”. Rätt eller fel! Kompisar agerar, tror de fromma. Denna lilla uppräkning kanske räcker för att förstå att det som spelats in vid förhör med konfirmanderna snarast möjligt förstördes? 

Naturligtvis bär stiftschefen Åsa ansvar för att det blev så här. Men hon gör ingenting utan accepterar och avkragar i egenskap av domkapitlets preses. De alltför snälla vill satsa pengar för att Åsa skyndsamt ska få en kompetent och erfaren jurist vid sin sida när stiftsmedarbetaren hittar fler olämpliga präster att anmäla. Nå, det finns billigare och enklare lösningar, menar jag.

”Anmälan var ett smutsigt utspel och ett fult påhopp på hela EFS rörelsen och dess pastorskår. Det är gräsligt och ytterst allvarligt. Högst sannolikt kontaktade anmälaren även journalister”, heter det bland stiftets gräsrötter. 

Gräsrötterna ånyo: ”I konfirmandernas utvärderingar är det ingen konfirmand som nämner händelsen vid den aktuella lektionen. Vid de senare förhören vilka leddes av en seriös och kunnig förhörsledare säger konfirmanderna att den anmälda prästen aldrig hotade med djävulen och helvetet. Var det med anledning av konfirmandernas svar vid senare förhör som domkapitlet valde att förstöra hens intervjuer med konfirmander och brevväxling med föräldrar? Rimligen ingick dessa dokument i bevismaterialet. I en rättsstat som Sverige får det inte förekomma hemlig bevisning säger Svenska kyrkans överklagandenämnd. Den avkragade prästen påkragades och frikändes på alla punkter av Svenska kyrkans högsta juridiska instans. Vem är det egentligen som borde utredas? Varför motanmälde man inte [anmälaren] till domkapitlet? Det kunde ha skett parallellt med en utredning i tingsrätten.”

Det sista gräsrötterna, som funderar över, tyckte jag var konstigt. Tingsrätten utreder inte utan dömer på framlagd bevisning. Skulle EFS-prästen gå till domstol med ett förtalsmål? Eller ärekränkningsmål? Jag förmodar att den tanken inte slår till för den i EFS-fromhet förfarna. Då är min lösning enklare. Åsa, domprosten och diakonen som företräder läroämbetet i domkapitlet lämnar alla tre. De duger inte till sysslan i domkapitlet. Det är blott alltför uppenbart.

Gräsrötterna nödrop är mångas: ”Hjälp oss att förstå vad som händer i Svenska kyrkan?” Blir svaret att det mesta imploderar – och att det är nästan omöjligt att förstå när, var och hur det händer för det händer närsomhelst, varsomhelst och hursomhelst. Det är just implosionens kännetecken. Är detta den nya normaliteten – också i England? 

Skräck från alla sidor. Jer 6:25