”Om du inte är smittad, kan du inte smitta”, meddelade krisinformation.se, dvs MSB, Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen. Det är så sant.
Detta gäller i första hand den kristna tro, den smitta som översköljde det romerska imperiet och som med kraft måste motverkas. Smittspridningskedjorna kartlades. De höll på i nästan 300 år. Inte varje dag, det orkade myndigheterna inte. Till sist fick de ge slaget förlorat. Det romerska imperiet föll. Kristendomen tilläts och blev snart nog påbjuden tro. Men jag medger, att jag börjar undra om inte smittan hejdats i Sverige nu. Trons virus tycks inte längre potent. Det kan bero på att det muterat och blivit en variant som bara finns, men inte mer. Inte åstadkommer något nämnvärt. Sådant kan drabba ett virus, som till skillnad från bakterier inte lever. Sådant kan drabba en död tro också. Då behålls hela utanverket – men utan verkan.
När det låter fromt och fint, blir jag misstänksam. Innehåller orden något? Eller är det intigheten klädd i fromma fraser? Jag menar, projektet att dra upp den kristna tron med rötterna har i vår tid pågått 200 år. Någon verkan måste väl ett sådant projekt ha? Var ungkyrkorörelsen den motrörelse som skulle gett Svenska kyrkan en offensiv folkkyrkoteologi, så har den misslyckats. Att ungkyrkorörelsen styrde över till ”högkyrkligheten” ser vi. Men denna skulle i ett slag slås sönder. Några ryck har den gjort, utan betydelse är den inte. Men kyrkoväckelsen? Väntar den eller är den förlorad? Och kyrkotänkandet bortom ytan, dvs att präster gör det som de högkyrkliga fick skäll för att de gjorde eftersom de inte har någon tanke på vad de gör? Jag ska strax återkomma till Covid-19-effekten på kyrkolivet.
Till avkristningsprojektet hörde att evangelisterna skulle hanteras illa, nämligen som skojare. Stappích ni vet. Greppet man tog var att datera evangelierna så sent som möjligt. John A.T. Robinson kom att undra när dateringarna slogs fast och fann att det var 1800-tal. Hur gick det till? Han forskade och hans slutsats blev en helt annan. Allt är skrivet före år 70, årtalet för Jerusalems förstörelse. En annan forskare, Carsten Peter Thiede, hakade på och sökte dokument, som skulle stödja Robinsons tes. Han menade att han funnit sådana papyrusfragment. Nu satt jag på Långfredagen i mina fromma penséer och hörde evangeliet läsas, Mt 27. Det handlar om Krukmakaråkern som köptes för de 30 silverpenningar, som Judas kastat från sig. Åkern skulle användas som begravningsplats för främlingar. ”Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern.” Ännu i dag? Har jag läst och sett för många detektiva berättelser i mitt liv? Men är inte detta konstigt om det sägs efter Jerusalems ödeläggelse, när folket drivits bort från staden?
Jag använde en del av Långfredagens morgon för att kolla vad jag har för litteratur om Jerusalem efter år 70. Det var rätt klent och Robinson hade inte tagit upp saken särskilt. Inte Jeremias heller. Bargil Pixner har inte heller beskrivit var åkern låg.
Den materialistiska bibeltolkningens princip leder mig till hypotesen, att detta är en replik som talar för att Robinson har rätt. Evangeliet är skrivet före Jerusalems ödeläggelse, före år 70. Fanns det en Matteusskola som förvaltade arvet? Antagligen. Men vad ändrar detta? Nu saknar jag Birger Gerhardsson, Bertil Gärtner, Krister Stendahl, Edvin Larsson och Harald Riesenfeld. De var sådana jag kunde konsultera. Men jag får väl sitta med min fråga: Hur kan man säga ”ännu i dag” om en plats i en ödelagd stad? Talar man alls om den? Och i så fall varför? Att det under dagar som föregick förödelsen fanns anledning att tala om platsen, det fattar jag.
Covid-19-effekten på kyrkolivet? Kanske att förhänget brister i två stycken uppifrån och ända ner så att vi ser vad som är ecklesiastiskt skitprat, ser allt klerikalt nonsens och ser hur illusionerna spricker. Det var sorgligt få i gudstjänsterna förstås, men här fick vi denna påsk i blixtbelysning se framtiden. Visst kunde alla ägna sig åt bildproduktion från gudstjänster och tycka att digital kristendom är lika god som kristendom praktiserad IRL– men vilken signal skickades då egentligen? Kyrkogången är inte basal. Det tog sin tid att producera inför helgen. När den nu blir coronatid efter påsk kan personalen städa och röja några dagar – men därefter finns det inget egentligt behov av kyrkoarbetare. Hur gör ni då? Säger att det är en viktig uppgift för lönearbete att ringa till folk och vara distanserat social? Hur mycket lönemedel ska satsas på detta? Och när permitteras de första kyrkoarbetarna på grund av arbetsbrist? Kommunikatörer och församlingspedagoger ägnar sig inte åt begravningsverksamheten om detta är den uppgift som återstår.
Att Covid-19-effekten också blir en tid när man passar på att göra förändringar man inte kunnat genomföra tidigare, men nu kan skylla på pandemin, är uppenbart. Om det finns ordentliga utredningar och ordentliga beslut i laga ordning eller saker och ting bara förändras, håller jag öppet. Det tanklösa kan fira julafton i alla kriser och mest i de långvariga kristiderna. Det blir verkligen läge för varje stappích.
”Eder vedersakare” blev ”er fiende”, men är identifierad och hans syssla definierad: ”djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter någon att sluka”. (1 Petr 5:8) Då kan vi inte säga: ”Vi har varit naiva.” Vi är väl inte statsministrar heller!
Nu säger vi Glad Påsk på det goda finska tungomålet: Haskala paskala! Det motverkar den dystra påsken om vi vet vad som hänt.
Jag hörde nyheten i natt.
Den nyhet som en gång satte igång smittan…