Morsans 28:e födelsedag den 29:e. Men 22 år död är hon. Det mystifierande ska vi slå vakt om. Det fördolda hör Herren, vår Gud, till och det uppenbarade tillhör oss och våra barn för all framtid”, som vi lärt oss. (5 Mos 29:29) På hennes gravsten står rätt födelsedatum. Församlingsprästen i Hörja (Lunds stift) tyckte synd om den lilla flickan, som skulle få så få födelsedagar ,och skrev omtänksamt in ett lämpligare födelsedatum: 1 mars. Präster kunde också i kyrko- och folkbokföringen vara snälla.
Bara i oegentlig mening är födelsedag nr 28 en jämn dag. Men det hindrar väl inte att jag dväljs bland minnena. Det fanns också hos en kvinnlig provinsialläkare en viss auktoritet även om hon inte var lång och manhaftig.
Hon hette Dagny och i namnet låg hennes mammas programförklaring, Dagny var ju kvinnorörelsens tidskrift. Det är jämställt fostrad jag är. Ämbetsfrågan handlar om ämbetet och är i eminent mening en annan fråga. Jag tycker fortfarande synd om Morsan för att jag skulle jagas för krum kvinnosyn eller bristande jämställdhet, dvs kvinnoförakt mm. Jag hörde en feminist tala för att mammor skulle läsa naturvetenskapliga skildringar för sina söner så att de skulle förstå. Min mor Marie Curie var lämplig läsning, hette det. Eva Curie skrev boken. Jag skrattade. Morsan hade läst den högt om kvällarna för sina söner. Mönstergillt, alltså! Men i ljugeriets svenska kyrka ska sådant inte nämnas eller ens tänkas! Ni vet vad vi fromma säger nu.
Helklassiker och medicinare betydde att språk och matematik/fysik/kemi hörde till kunskapsmassan. Morsan följde Svensk Läkartidning minutiöst. Och tog sig igenom en del av den nyutkomna litteraturen. Samt den gamla: Bibeln det är Den Heliga Skrift. Tidningar och tidskrifter.
Morsan var rätt saklig men fantasifull. Vi hade tv men alla sena kvällsprogram ville hon, trots sönernas massiva tjat, inte att vi skulle se. Jag minns inte vilken film det var, men i stället för tv blev det mah-jong-kväll i hennes sovrum. Vi satt och åt ris mm och drack té i små koppar på golvet iklädda något som kunde verka kinesiskt (pyjamas och morgonrock). Det blev en minnesvärd afton även om jag inte hållit igång mitt mah-jong-kunnande. Tekniken att förhandla bort en konflikt, kan jag fortfarande beundra. För att citera landshövdingen Bråkenhielm: ”Din mor var en legend redan i sin livstid.”
Att ensamstående och 40 år gammal ta sig an ett barn (som hittats insvept i en liten filt i en korg på trappan till ett hus i Stockholm, kan vi tänka) tyder på mod och dristighet, kanske ett visst mått av gränslöshet. Sådant kan prägla uppväxtmiljön, göra den kreativ och fostra rätt självständiga söner.
Med tanke på att det idag bara är hennes 28:e födelsedag måste man säga, att Morsan hunnit med mycket. Dö också.
Om hon inte dött och hållit sin läslust vid liv, hade hon i födelsedagspresent av mig fått Ingegerd Källströms bok Flyg i Treenighetens fart (Artos 2020). Teresa av Avila och Wilfrid Stinnisen ger tankestoff, som Ingegerd tar som utgångspunkt för hopp och skutt. Det är inte vanvördigt skrivet av mig utan ett sätt att markera, att här är andligheten inte stelbent och andliga insikter inte placerade i ett fromt reservat. Insikterna kommer i en klosterkyrka, det är sant, men också i en glänta i skogen eller vid läsning. Det är en helighet gripbar för vanliga dödliga och den är tidsenligt otidsenlig eftersom den är evig. Ni fattar! Ni skaffar er nog boken också.
”Det inre livets vård” talas det mindre om i vår tid. Att till denna vård hör den inre bönen och att denna inre bön hör samman med vår yttre gudstjänst, den på söndagen, borde vi tala mer om. Dessutom borde vi säga några ord om hur svårt det är att be på egen hand, disciplinera sig. En bra församling skulle hjälpa oss med tid för gemensam bön. Nu försvarar Teresa oss. Ingenting går förlorat om vi blir en smula tankspridda fast vi vill leva i Guds kärlek. Mystik är inte något för de stora mystikerna enbart.
Det undgår ingen läsare att Ingegerd Källström bevarat barndomens minnen och minnena av hur barnet bokstavligen steg för steg erövrar världen genom lek och fantasi och känner igen ett grundmönster. Analogia entis, skulle jag säga och det för jag bara för att framstå som märkvärdig. ”Varandets överensstämmelse” betyder att vi i det skapade och av det skapade kan förstå något av Guds verklighet. Det är inte så konstigt om vi tänker efter.
Det skapade har sin existens genom Skaparen. Det hänger ihop.Här skulle hedningarna också få sig en match, menar jag. Att Teresa av Avila är roligare än Thérèse av Lisieux är mig uppenbart. Broder Wilfrid menar att vi behöver båda. Jojo. Men spralliga helgon ska inte föraktas. Jag tycker Ingegerd visar upp sådana sprallighetsdrag hos helgon, lite för egen del men inte heller så lite som en sprallighetsutmaning för alla allvarliga kyrkokristna.
Hade Morsan levat och ordnat sin egen födelsedagsmiddag, hade det blivit innovativt. Hon samlade på matrecept och var en riktig matmamma. I teorin alltså. Praktiskt var hon rätt värdelös i köket. Men resultatet kunde alltid betraktas som – innovativt.