Jakob Wirén fick på Kyrkliga Ting tre precisa arbetsuppgifter av Patrik Pettersson nämligen att klargöra vad han påstått. Länk finns i förra sländan. På vilket sätt kan Wirén ge besked om att 1. min kyrkosyn var undermålig 2. vad som var påhitt och 3. vad som var rasism i det blogginlägg jag totat ihop.
Docenten Wirén har avgett svar på twitter, som återfinns i en tråd hos Patrik Pettersson. Han svarar knappast. Han tycks dock ta avstånd från mina resonemang, inte sina, utifrån kategorin ”ge sig på ärkebiskopens familj och spekulera och misskreditera på grund av utländsk bakgrund”. Det är en verklighetsbeskrivning jag inte godtar. Wirén måste kunna bättre. Teologiskt felaktig är uppfattningen att ”den som inte är född in i Svenska kyrkan inte kan bli en riktig lutheran”, menar Wirén – men är det verkligen troligt att jag skulle hävda detta? I Tanzania finns den största evangeliska kyrkan, I USA har jag också träffat lutheraner. Här skaldar Wirén på fri hand. Detta kan bero på nacksvingen Patrik levererade. Wirén slog kanske hårt i mattan?
Vad jag diskuterar är frågan om spiritualitet, dvs frågan om de andliga traditioner/sammanhang vi står i. I en unierad kyrka som den i Westfalen är spiritualiteten en annan. I EKD, den evangeliska kyrkan i Tyskland, i stort är spiritualiteten också en annan. Den överförs alls inte självklart till Svenska kyrkan genom att man blir medlem där (då skulle alla sekulariserade svenskar vara svenskkyrkliga också!) och det sociologiska faktum vi har att förhålla oss till är att vi formas i unga år och behåller det vi där och då präglades av. Säger i varje fall sociologerna. Tillhörighet till en kyrka handlar om spiritualitet mycket mer än inträdesansökan och avgifter. Spiritualiteten får vi med oss närmast omärkligt när vi lever med i en sprcifik kyrkas liv. Därför är det självklart att Antje Jackelén inte är svenskkyrklig. Hon kan vara något betydligt större än så.
Denna enkla uppfattning menar docenten Wirén i ett twitterinlägg vara ”direkt obehaglig”. Nu är inte alla sanningar behagliga, understundom just tvärtom, men Wirén drar en slutsats genom att blanda etnicitet med spiritualitet. Han tror att ”deras tyska ursprung inte gör dem till äkta svenskkyrkliga”. Klart inte. De har däremot inte gått den långa vägen och läst Lillklassen och Sveriges Barn till exempel. De har inte – trots alla år – de självklara nätverken, de nätverk där halva repliker räcker för att uttrycka hela sammanhang. De kan inte få dem heller för de grundläggs långt innan kyrkliga karriärer blir barriärer.
Jag är inte säker på att det är ett problem att de som är kyrkliga utöver det svenskkyrkliga gör karriärer i Svenska kyrkan. Men det är nog rätt givet att vi ska förstå de olika bakgrunderna. Annars blir det, vilket dr Wirén borde förstå, svårt att förstå den andre och de andra sammanhangen. Vi kan kalla saken religionsdialog…
Jakob Wirén ogillar något han kallar ”misstänkliggörande av ärkebiskopens tyska bakgrund”. Misstänkliggörande? Är det, för att använda det tidigare uttrycket, ett ”påhitt” att Antjes pappa var soldat i Adolf Hitlers krigsmakt? Om någon för 50 år sedan sagt att 2019 sitter i Uppsala en ärkebiskop vars pappa slogs för Hitler, hade ingen trott detta. Eller att ärkebiskopens make föddes som medborgare i Tredje riket? ”God works in mysterious ways”, det är väl en insikt att stanna vid i detta fall. Min invändning mot Antje är att hon, som så många i hennes generation, aldrig tagit reda på hur det förhöll sig under kriget.
Samröre med DDR-spioner, vi talar Radler, har vi väl alla haft om vi läst i Lund till exempel. Alla utom Jackeléns? Om vi nu ska tala om påhitt, var hittar dr Wirén nazist-anspelningar – alldeles bortsett från att Tredje riket var en realitet så pass att ärkebiskopens make föddes i det riket. Vari ligger anspelningen? Somliga av oss håller på med Birgitta Almgrens senaste bok Krossade illusioner (Carlssons 2019).
Till sist sammanfattar Jakob Wiren vad han fått fram:
”Budskapet verkar mynna ut i att hon inte är riktig svensk, inte riktig lutheran, inte riktigt svenskkyrklig.” Verkar? Svensk medborgare blev Antje för 12 år sedan, Heinz är fortfarande tysk medborgare. Vad då verkar? Antje kommer från en unierad kyrka, alltså en av kungamakten hopplockad kyrklig struktur bestående dels av de reformerta och dels av lutheranerna. I Westfalen (Antjes hemkyrka) behölls den presbyteriala strukturen dessutom. Man behöver inte vara docent i systematisk teologi för att konstatera, att detta inte blir lutherdom i alla fall. Och att Svenska kyrkan har en ärkebiskop som inte är riktigt svenskkyrklig utan något som är större än så, vad verkar det som?
Det tycktes uppröra dr Wirén att jag skrivit att Heinz är reformert ner i hårrötterna. Det var ett försiktigt sätt att uttrycka sig. Skulle jag skrivit att han är reformert ner i hjärterötterna eller ner i hjärnvindlingarna i stället? Nej, någon måtta får det vara. Ska han inte nämnas, han som med sin hulda maka stiger fram som representant för Svenska kyrkan? Heinz borde uppmärksammas väldigt mycket mer! Väldigt mycket mer.
I afton återstår nog för docenten Wirén att utveckla sina besked till en trogen krets av twitter-läsare. Hur besvarar han Patrik Petterssons frågor om han inskränker arbetsuppgiften till just detta? Kyrkosynen, påhitten, rasismen? Twitter har öppet dygnet runt! Men det vet nog Wirén, Antje och Trump har ju båda en faiblesse för detta medium.