Matsch – Schmutz

Stackars Patrik Pettersson råkade illa ut och fick skäll av Antjes teologiske sekreterare, docenten Jakob Wirén. Inte värre dock än att brottarlöftet från Viskafors tog ett rejält grepp om Wirén, virade runt honom, levererade en nacksving och slängde honom i matten. Det gick så elegant till att Wirén inte uppfattat vad som hänt. Han tackar! Må vara att Jakob Wirén är docent i systematisk teologi, men den som gått systematiskt tillväga är Patrik Pettersson. Föga återstår av Wiréns inlägg. https://kyrkligating.blogspot.com/2019/11/569-kyrkosyn-pahitt-och-rasism.html

Jag skriver nu främst därför att jag känner att Patrik för min skull råkat i hög onåd men kanske, möjligtvis, därför att situationer som denna har sitt klara underhållningsvärde.

Jakob Wirén fungerar dock som han ska, ingen ska säga något annat. Han har betalt för detta. Bandhunden (ty Kettenhund) ska skälla när något ovälkommet nalkas. När det jag skrivit kallas ”sörja” behöver man dock inte sörja utan redligen förstå vad begreppet avser. Det gör man genom att pröva det tyska språket. Matsch eller Schmutz är ”sörja” på tyska. Och då förstår vi alla emotioner på en och samma gång. Det som en gång kallades ”elakt skvaller” i Antjeborg är nu Matsch eller Schmutz. Den gamla regeln gäller: ”Bättre att gå på is och ha det glatt än att gå i lera och sörja.” Allt är informationsbärande.

Likväl behöver jag nog för min sinnesfrids skull försöka förstå lite mer. Det vi ska analysera är alltså den sörja Wirén upptäckt och den består av ”undermålig kyrkosyn, påhitt och kanske rentav rasism”. Tala om smuts! Wirén har ställt i utsikt att Patrik Pettersson ska få besked: ”Jag ska läsa och hoppas återkomma med svar ikväll.” Det finns all anledning att följa Kyrkliga Ting denna dag som alla dagar.

Jag skrev att Antje var klok som såg till att påvemässan inte skulle firas samma dag. Hade Frasse beslutat sig för detta, hade hela reformationsjubiléet för tre år sedan förvandlats till en förmatch till det riktiga, som skulle hända därefter. Problemet uppstod därför att påven själv skulle komma. Hade kardinal Koch varit dragplåstret, hade saken förlöpt väsentligen enklare. Detta kunde alla begripa. Men indignationen går också att förstå. Om Frasse kommit till Malmö eller Köpenhamn och flugit tillbaka samma kväll hade de romerska katolikerna samfällt kunnat sucka: ”Så nära och ändå inte.” Det som inte är så lätt att förstå är aktiviteterna för att påvemässan inte skulle firas inomhus. Men har detta något med undermålig kyrkosyn att göra? Och skulle denna undermåliga kyrkosyn  vara min? Jag påpekade inte ens att Antje lämnade arenan innan mässan var slut…

”Kanske rentav rasism” heter det också. Patrik blir brutal i sitt frågande på denna punkt och stackars Wirén får rimligtvis problem. Han högg till med något som verkade bra för stunden. Klockan var, som Patrik påpekat, 21.15 en söndagsafton. I kvällsmörkret kan somligt som inte tål dagens ljus tyckas bra. Är det Winston Churchills tal om ”den tyska rasen” som spökar? Med tanke på Englands historia var den tanken egendomlig redan från början. Sachsarna befolkade väl i varje fall Essex, Sussex och Wessex och danerna stora delar av övriga England? Hur var det med importen av kungligheter från Hanover för den delen? Har Wirén varit å Rasbiologiska Institutet och inhämtat kompletterande uppgifter om just den tyska rasen så att varje kritik mot något som har med Tyskland att göra, Volkswagen och taxar lika, ska uppfattas vara utslag av rasism? Var det rasistiskt att ta upp frågan om dieselutsläppen från Volkswagen och Audi? Här behövs sannerligen preciseringar!

Benigna Munsi valdes till Christkindl och ska alltså öppna julmarknaden i Nürnberg den 29 november. Då blev några purtyskar sura, de som håller till i AfD. De hade tydligen inte fattat att Jesusbarnet inte var arier, inte hade Lederhosen men inte heller tvättlapp när han badade. Men var deras surhet verkligen rasism? Eller handlar det om något som skulle hanteras med annat än glosor; ett främlingskap för det samhälle utan sammanhållning, som nu konstrueras i denna arma värld? I det läget gäller misstron som grundkategori. I den förändringsbenägna Svenska kyrkan, den som förändras uppifrån i en blid kommandostruktur, riskerar vi samma fenomen. Och det kanske skulle vara värt att försöka vad protesterna mot att ”Vintermust” och ”Vinterträd” samt vinterfestival firas egentligen handlar om. Många begrepp används för att dölja saksammanhang, det har vi lärt oss. Det finns kanske skäl att bli lite svettig under armarna om kritik mot eller synpunkter på Svenska kyrkan ska avfärdas just med en glosa.

Nu är det tyska väsendet dock rasintresserat, har jag förstått. När Ruben Josefson gjorde karriär som studentpolitiker på 1930-talet undersökte våra vänner tyskarna utifrån den tidens ideologiska prioriteringar om mannen ifråga var jude. De fick det lugnande beskedet att han var arier. Vi som läst 1 Mos 30 förstår den tyska frågan!

Då får vi se vad Wirén får ihop som svar till Patrik Pettersson. Hur det än blir med det intressanta svaret har vi dock fått sakinformation från och om livet i Antjeborg. Så här illa är det alltså. Det luktar rädsla.