Viskafors hopp vad gäller brottning, komminister Patrik Pettersson i Oscars församling, la på twitter ut en hänvisning till vårt huttrande på Malmö Arena för ett år sedan. Antje hörde av sig. ”Det är en osanning som måste rättas.” Vad måste rättas? Vi huttrade. Nej, det måste rättas att hon skulle ha med detta att göra. Frasse själv hade bestämt hur det skulle vara.
Gick det till så här?
Frasse samlade i Vatikanen några förtrogna och sa: ”Vi ska inte vara inomhus på den där mässan utan utomhus. I diset och kylan ska vi skärpa våra sinnen. Montesquieu och klimatläran ni vet! Jag har kollat lokaliteterna just i Malmö. Den lokal i Malmö, som valdes för att de inte särskilt inbjudna till begivenheten med stor gudstjänst i Lunds domkyrka skulle få fjärrskåda vad som hände i Lund, är ett sämre alternativ. Rusk är att föredra. Allt detta har jag kommit på på egen hand! Därtill”, sa Frasse, ”kan jag återge en berättelse, som kom att berättas i Antjes fädernes- och fosterland, fast den från början var fransk. Den heter på tyska Rotkäppchen men på franska Petit chaperon rouge.” Alla var nöjda. Frasse mest.
Det elaka skvallret återger dock en berättelse, där det ekumeniska äventyret totalt skulle ha överskuggats av en påvlig mässa samma dag i samma lokaler, även om mässan firats senare på kvällen. Vår kloka Antje insåg detta och såg till att projektet stoppades. En del romerska katoliker var upprörda – för att inte säga uppbragta. Är det verkligen elakt skvaller att påpeka detta?
För att denna senare version, den jag återgett, inte ska vinna tilltro, hänvisar Antje till den katolska tidskriften Signum, där Frasse säger att det ekumeniska mötet skulle värnas så att ”nivåerna inte blandas ihop” om det var en påvemässa. http://signum.se/intervjun-med-paven-franciskus-fullstandig-version/?fbclid=IwAR3ZDVIrlFuegjscW4wEKGrR1RD0wGS-Zt9FIr2CR56N6BQIbaKo759E1CI Jag tror ni förstår vad denna diplomati om ”nivåer som inte ska blandas ihop” egentligen säger. Frasse visste vad som var vad. Det visste Antje också. En påve är mer än ett drygt dussin svenska biskopar, ett kyrkostyrelsens arbetsutskott och folk från Lutherska Världsförbundet.
”Elakt skvaller” är alltså vad Antje uppfattar. Det tycks inte så lite överkänsligt. På vilket sätt elakt? Jag kan med den erfarne själasörjarens klarsyn förstå: Antje beskriver sig själv. Hon är – och det är fullt begripligt – känslig. Alla egocentrerade maktmänniskor är sådana. De anar kritik i varje replik. Ni måste förstå. Förståelse är praktiserad kristlighet.
Antje blir inte antagen som prästkandidat í sin egen kyrka utan emigrerar, kommer in på det reformerta studenthemmet i Stockholm, läser kvällskurser och tar sig in i Svenska kyrkan. Hon prästvigs och uppfattar att hon är just ingenting – en utböling. Hon har ambitioner. Hon vill upp. Hon sätter sig på landet för att få tid, tjänstetid, att doktorera. Hon skriver en avhandling. Hennes välgörare ser till att hon får komma till Chicago. Där blir hon akademisk lärare men också engagerad i arbetet att visa att ”Religion” inte står naturvetenskap emot.
Välgörarens fru driver hennes kandidatur som biskop i Lund och det fungerar. Därefter blir hon ärkebiskop. Hedersdoktor blir hon också. Självklart är hon inte svenskkyrklig, småpratet och skvallret från detta kyrkoliv är inte och har aldrig varit hennes arena eller ens agenda.
Vill någon ta upp att Svenska kyrkan för första gången har en ärkebiskop vars fader varit soldat i Adolf Hitlers krigsmakt, har hon inget att säga. På tyskt generationstypiskt sätt vet hon föga om detta, bara att han satt i amerikansk krigsfångenskap. Vi som gissar, gissar då att han var i något arméförband i Bayern eller norr därom. Medge att för oss svenskar är det märkligt att ingen ville veta, men typiskt alltså. Vi är förstående. Inte tala om rep i hängd mans hus.
Nu går Antje fri. Påven har hälsat både på henne och på Heinz när Maria Elisabeth Hesselblad helgonförklarades läser vi just i Signum.
Påven Frasse låter lika fryntlig som president Trump: ”De är verkligen älskvärda personer båda två.” Nå då så. Har påven sagt det så. Han har mött dem vid en audiens så han uttalar sig med sakkunskap, tro inget annat. Orden föll så: ”verkligen älskvärda”.
Vem är den älskvärde Heinz? Om honom går verkligen det elaka skvallret inte bara att han är reformert ner i hårsäckarna utan också att svensk polis arresterade honom och han ställdes inför rätt för ett tillgreppssbrott i Stockholm. När polisen tog honom, hade hans västtyska pass förkommit. Det var på den tiden uppseendeväckande. Naturligtvis kan det ha sin förklaring _ men vilken?
Heinz Jackelen, inte med ”é”, kom till Sverige 19 år gammal. Vad han sedan gjorde under tio års tid vet vi inte, men det elaka skvallret går. Eftersom Heinz har påveord på att vara älskvärd, kanske någon kunde fråga om detaljerna. Det är så lätt att det utan precisa svar blir så mycket elakt skvaller. Har han också nazisoldater i sin familj? Varför tog han sig till Sverige och hur livnärde han sig här, innan han började på Stockholms Teologiska Institut och där på någon kvällskurs träffade Antje?
I Lund fanns IM Thomas, DDR-spionen Radler. När Antje fick frågan om honom gled hon snabbt förbi, alltför snabbt kunde de elaka tycka. Hon hade tenterat för honom när hon doktorerade, uppgav hon – men när hon hade sin doktorandtjänst var han inte i Lund. Så hur var det egentligen? Kan de elaka ha rätt i sin tanke att en tränad spion fortsätter lägga pussel och skaffar sig personkontakter men att detta för Jackeléns plötsligt blev besvärande? Det är bedrövligt med det elaka skvallret, det måste sägas med kraftigt eftertryck.
Nu fortsätter tydligen elakheterna med frågan om vad Antje egentligen gör på jobbet, hur duktig hon är som ärkebiskop just i Svenska kyrkan (och inte i största kyrkliga allmänhet) och om de kombinat som genomförs under hennes tid som ärkebiskop. I DDR fanns 3 526 företag som blev 224 kombinat. De elaka skulle förstås säga att här är modellen för hur Svenska kyrkan nu nyorganiseras. Kombinaten var en organisationsform som skapade apati hos arbetarklassen. Kombinaten bildades före sönderfallet. Varför ska vi inte kalla storhetsmodellerna i Svenska kyrkan just för ”kombinat”, förresten?
Nog sagt denna dag när vi firar alla döda – av något lätt obegripligt skäl.