Askonsdag och jag fokuserar på hur lite jag tror. Min otro handlar mindre om Jesus, men nog undrar jag över Svenska kyrkan med sviktande tilltro. Det är som vanligt alltså och har varit som vanligt vid pass 60 år, om det räcker.
Jag tipsades om ett YouTube-inslag. Svenska kyrkan levererar svar på ”mina frågor om himmel och helvete”. Jag, som just läser Aulén, Nygren och Brilioth m fl, slås av ytligheten. Inte hos Aulén, Nygren och Brilioth, om ni undrar. Det tycks inte vara möjligt att länka till inlägget, men ni kan leta på Era frågor om himmel och helvete. Det är en slafsig tillställning ni får se och många hjärtans tankar blir uppenbara – även om ordet ”tankar” i sammanhanget nog ska uppfattas vara en vänlighet.
Ska jag trösta mig med läsningen av Ölandsbladet, där Plusset Modéus II begått sig? https://www.olandsbladet.se/insandare/kan-du-ta-hand-om-min-oro/ Svaret var att det kunde nog inte Plusset göra, dvs ta hand om min oro. Han körde det vanliga tricket från Jönköping att redogöra för folk han träffat som ställt frågor. Min vän prosten Olle Thulin var känd för att göra så i sina predikningar: ”I veckan mötte jag en man som sa…”. Det fanns folk som när de såg prosten på avstånd skyndade sig över till andra trottoaren. ”Jönköping” säger jag bara. Jag vet. Jag har bott där. Men jag tänker väl om prosten Olle och plattityder var honom rätt främmande vill jag minnas.
Varför det skulle stå soldater utanför Coop är svårt att omedelbart förstå, men beskedet, att Plusset känner sig litet, var hugsvalande. Detta sagt kan jag simma runt i Plussets plattityder. Vad ska vi göra: ”Att fortsätta med det vanliga, att tala väl om meningsmotståndare och att odla kontakten med lokala samhällsföreträdare.” Det första är det viktigaste tydligen Vad är det? ”Att kyrkorna är öppna, att man kan sitta där en stund, tända ljus, be en bön.” Det låter något. Källa kyrka är stängd. Som vanligt vintertid på norra Öland. Men nog är det förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå att Plusset inte har med ett ord, inte ett enda, om församlingen som firar gudstjänst! Han fläskar på, Plusset om det vanliga: ”Att det finns en präst eller diakon att prata med.” Men det är säl inte så säkert att det finns, de är väl upptagna av annat och somliga av dem är alls inte talbara, inte om man ställer allvarliga frågor. Jag får nöja mig att odla kontakten med ”lokala samhällsföreträdare”. Det gör jag oftast vid frukost och middag. Till detta behövs inget Pluss och alls inga Pluss-plattityder.
Jag får veta mer. Svenska kyrkan är en folkkyrka. ”Den är till för alla, också för dig som inte är medlem.” Till för alla och ingen, som vanligt alltså. Hade jag odlat min småländska identitet hade jag nog undrat varför jag så ska betala tusentals kronor i medlemsavgift. ”Vad Fan får jag för pengarna?” som industrikapitalistens berömda fråga formulerades. Ja, vad får jag? Rösta i val vart fjärde år? ”En kyrka ska vara en öppen famn, ett sammanhang där vi hjälps åt med att orka med våra vanliga liv. Där vi talar väl om varandra. Och där vi tar hand om varandras oro.” Jag bli lätt illamående för det stormar rätt mycket när de fagra orden och den bistra verkligheten kolliderar. Jag får se till att inte vomera i tangentbordet. Men risken ligger i tangentbordets riktning, så mycket kan jag skriva. Det finns en episkopal skamlöshet och då tänker jag inte bara på tyska biskopar under 1930-talet. Men det är väl som det ska vara, när det är Askonsdag och lidandesvandringen påbörjas.
I mitt födelsestift har det varit samling för hundratals förtroendevalda. Plusset talade: ”Biskopen talade också om tecken på vad han uppfattar som en andlig vår.” https://www.svenskakyrkan.se/stockholmsstift/nyheter/matnyttig-dag-for-gamla-och-nya-fortroendevalda
”– Det kommer att ställa höga krav på oss och kräva beredskap för att utvecklingen inte nödvändigtvis sker som vi har tänkt oss, sade han.
Han återknöt till den fempunktslista han presenterade vid sitt tillträde för sex och ett halvt år sedan: Jesus är grejen, kyrkan är sina relationer, det händer i församlingarna, kyrkan är sänd till världen och vi gör det tillsammans.” Det kan man säga, och om ni kollar stiftets hemsida så får ni till och med se ett foto av någon som ska föreställa just Jesus.
Problemet är att detta är sedvanligt Pluss-tal. Det kan vara en reflex av sådant som händer i Trumps USA, där talas också om väckelse. Men vårtider i Svenska kyrkan? Det allvarliga om, jag säger om som i ”för det fall att”, är sannolikt att få församlingar är rustade att ta hand om en väckelse, som ställer frågor på allvar och förväntar sig elementär kunskap om det inre livet, om uppenbarelsen och kanske till och med vanlig hederlighet, dvs inte ett kyrkosystem som satt det där ”med lögnen som vapen och sveket som verktyg” i system. Men det ska inte förnekas, en väckelse som ställer rannsakande frågor till kyrkosystemet kunde ha sitt underhållningsvärde – särskilt för oss som vet, att frågorna aldrig besvaras.
För att markera min tveksamhet till vad journalisterna förmår föra vidare till mig läste jag tack vare en uppskattad kollega den US-amerikanske utrikesministerns tal i München. Där finns somligt att fundera vidare över. Journalisterna tyckte tydligen att Rubio talade vänligare än Vance, men i sak sa de detsamma. Se det som en läsarservice att ni får en adress. https://www.state.gov/releases/office-of-the-spokesperson/2026/02/secretary-of-state-marco-rubio-at-the-munich-security-conference
Nästa slända får jag ägna mig åt en utrotningshotad präst. På måndag kanske, när vi mött prövningens stund.
