Flanellskjortans dag firas idag och ni minns. Det gör också jag, som nu ska vädra lite vetenskapliga ambitioner och börjar med folkloristiken.
Tord Ström hade två söner. I Hagalund gällde de för att vara ”prästens store jävel” respektive ”prästens lille jävel”. Domprosten GA Danell gillade att citera denna folklighet. Åke äldst. Honom har jag haft som lärare i det religionshistoriska och med behållning läst in mig på asaläran. Ingmar har jag förstås också mött. Vi umgicks inte så ofta, men han var hemma på lunch och charmade mina döttrar. Ingmar var bäst på barn. Hade någon på folkligt vis sagt att Ingmar var en ”gubbjävel” (utan salighetsimplikationer, om man säger så…) hade jag nog menat att det fanns fog för denna folkliga karaktäristik – men självfallet anmärkt på det dåliga språket. Han tyckte illa om biskoparna i biskopsmötet, var ingen lagspelare och alls ingen församlingspräst formad av församlingsprästens pyssel med människor, helighet, papper och organiserande.
När Ingmar tvekade om att bli präst manade pappa Tord på sin son med argumentet, att en präst kan ägna sig åt så mycket, dvs mycket annat än församlingsarbete. Ingmar blev söndagsskolsekreterare efter en (som han såg det misslyckad) sejour på Värmdö, sedan redaktör för tidningen Vår Kyrka, därefter direktor på Diakonistyrelsen/Centralrådet och slutligast Pluss i Stockholm. Dessförinnan satt han med sin kompis CG Boëthius på studentrum i Uppsala och diskuterade filosofi. Han umgicks inte onödigtvis med teologer… Jag tycker denna interiör är patetisk. Två nördar på ett studentrum med té och diskussioner om vad professor Hedenius sagt och vad litteraturvetarna kommit fram till samt förakt för teologer… Men det är jag det!
Att Ström höll Boëthius nära sig, noteras. Boëthius blev Ströms eftertrrädare som chefredaktör för Vår Kyrka och de och många andra Diak-anställda bodde i Diak:s tjänstebostäder på Lidingö. Klanväsendet organiserat i en lokation? Och en egen tidning därtill.
Att det var Margit Strömmerstedt som lyfte Vår Kyrka (som fick en upplaga över 60 000 ex)) visste hon, och konstaterade besviket att det erkännandet hade Ström aldrig gett henne. Han behöll tidningens framgångar för sig själv. Någon feminist var han inte. Inte ens riktigt juste.
Samma sak med Karl-Manfred Olsson, som gav underlag till Ström ,som sedan klev fram på scenen… Karl Manfred var nog lite ledsen för detta om jag förstod honom rätt. Han hade tänkt sig ett mer kollegialt arbetssätt. Det var ändå Karl Manfred som gett strukturen till konfirmandboken Kom och Se, Ingmar stod för den journalistiska touchen och tog emot applåderna – och kritiken från de för konfirmationsundervisningen sakkunniga. Olle Ekman, som var kommitténs sekreterare, samlade allt material, men jag vet inte var han placerade det. I Uppsala? I Kalmar? I Vadstena? Det fanns i alla fall i Kalmar församlings arkiv några år, så mycket vet jag. Borde efterforskas och skrivas om – men inte av mig.
Det var efter Ströms nyårspredikan år 1978 som Yngve Kalin köpte sig en flanellskjorta och proklamerade den 2 januari som Flanellskjortans dag. Mottot var enkelt: Motströms! Han ville inte uppträda prästklädd i Ströms sammanhang. Inte utan en stillsam och klädsam protest alltså. Kläderna gör mannen! Nu skriver Yngve ett ord till ledning och har ordnat fram en psalm för denna dag:
”Idag samlas vi för att fira Flanellskjortans dag, en dag som började med en enkel handling – ett flanellköp – men som påminner oss om gemenskap, värme och att möta livet motströms med tro och mod.
I denna psalm reflekterar vi över vägen genom vinterns kyla, den trygghet och värme som kan finnas i vardagens små gester, och hur vi tillsammans, med flanellens mjukhet som symbol, kan möta framtiden med öppna hjärtan.” Ni tänker att Kalin inte är så känd för psalmskrivande, men det behövs inte när vi har AI. ”Låt oss nu sjunga med glädje och eftertanke”, skrev han, inte AI:
Flanellskjortans psalm
Vers 1:
Herre, vi går mot morgonens ljus,
i flanellens värme finner vi hus.
Vår väg är stundom motströms och svår,
men trygg i Din omsorg vi alltid står.
Refräng:
Motströms möter vi framtiden,
med flanell och tro, med hjärtat rent.
Motströms möter vi framtiden,
och i Din nåd blir vägen känd.
Vers 2:
När världen känns kall och hård,
Du ger oss värme, tröst och ord.
I flanellens mjukhet vi gemenskap ser,
och vandrar tillsammans, trygg och kär.
Refräng (x2):
Motströms möter vi framtiden,
med flanell och tro, med hjärtat rent.
Motströms möter vi framtiden,
och i Din nåd blir vägen känd.
Till förtjänsterna med denna psalm hör väl att den endast sjungs en gång per år, nämligen idag. Men till vilken melodi ska den sjungas? Det har jag inte fått besked om. Ska den ses som forna tiders läsepsalmer eller ska den tonsättas och arrangeras för SATB, orgel och musikkår? Jag vågar inte ha någon synpunkt. Men firar gör jag. Och tänker!
Jag hade och har sakliga invändningar mot riksdagsbeslutet 1958, det som handlade om behörighet till statliga ämbeten och tjänster. Hur kan ett sådant riksdagsbeslut ha bäring på det av Herren Kristus själv instiftade prästämbetet? Det förklaras av statskyrkosystemet.
Jag läste på i avsikt att förklara och försvara att beslutet trots allt var vad Herren ville. Jag formulerade problemen, men ingen, säger INGEN, visade sig kapabel eller ens villig att ge mig svar. I stället skulle jag och folk som tänkte som jag (både Luther på 1500-talet och påvarna på 1900-talet liksom kung Gustav VI Adolf och drottning Louise) framställas som, vår vän Inger J, står för formuleringen, ”något de i alla mänsklig svaghet dock icke är!” Kvinnoföraktare alltså.
Det är utifrån denna lögnaktiga propagandabild de finkristna stampat av och skaffat sig egna fördelar (anseende, positioner, löner och pensioner!). Föga har hörts från dem som vetat att detta var passliga lögner och att frågan om ämbetet i grund är mer komplicerad och faktiskt en annan än vad folk skulle bibringas att tro att tänka. Också i konstnärlig form gestaltades ljugeriet, Caroline Krook och Marian Väpnargård gjorde så i skön förening. Jag har skrivit om saken tidigare. Marian Väpnargård gick ur tiden den 9 december, 81 år gammal. Börjar bli tid att röja upp i det kyrkliga lögnväsendet och ställa de precisa frågorna om ämbete, enhet, teologi och allt det andra, fromhet inte att förglömma. Sanningsfrågorna alltså.
En kyrka som inte ställer sanningsfrågor, ger utrymme för dem samt förföljer dem som ställer den sortens frågor eller struntar i att det skulle finnas någon som helst sanning om något som helst sakförhållande, har problem. Men nu tänker vi inte på det. Nu firar vi Flanellskjortans dag! Blir gravad lax lämplig föda i sammanhanget tror ni? Dvs en död och gravad lax, som livar upp? Verkar om inte annat så lite kristligt! ”Motströms” är hållningen
Nästa slända komma efter Trettonhelgen. Till dess får ni min italienske väns hälsning också från mig: ”Che questo nuovo anno sia migliore sotto ogni aspetto”. Ett gott nytt på alla sätt och vis, tror jag han menar. Det menar jag i alla fall.