Sländorna är mer efterfrågade än jag tänkte, men jag ska fortfarande satsa på en slända i veckan även om det med den föresatsen går som det går. Idén från i går behöver lyftas och luftas:
Jag tror jag kommit på en lösning när det handlar om Kyrkans frihet, Libertas Ecclesiae. Ta ämbetet på allvar. Det var Prästerskapets privilegiebrev fastställt 1723 som värnade – inte prästerna egentligen utan Kyrkan i relation till makten. Vi behöver alltså göra klart att en kyrkoherde har ett annat mandat än valmanskårens när kyrkoherden sitter i kyrkorådet och rådgör med församlingens förtroendevalda.
Naturligtvis är det vårt älskade Skarpnäck som är typexempel, men nu kan kyrkoherde Passmark bli kyrkohistorisk om Domkapitlet varnar henne. Så markeras ämbetsansvaret i en demokratisk folkkyrka. Läs själva anmälan själva! Här är den:
”Till
Domkapitlet i Stockholms stift
Skarpnäcks församlings insubordination
Kyrkorådet i Skarpnäck har tagit ställning och förklarat sig bortse från besluten i både Domkapitel och Överklagandenämnd att arbetsplatsundersökningen (i allt väsentligt) ska uppfattas vara offentlig. Kyrkorådet ser saken så, eftersom det – enligt kyrkorådets underförstådda mening – saknas sanktionsmöjligheter för domkapitel och överklagandenämnd gentemot en församling, som inte följer de beslut som fattats. Insubordinationen är uppenbar. Frågan som måste klargöras är om domkapitlet står värnlöst då.
I kyrkorådet sitter kyrkoherden ex officio. Om kyrkoherden inte reserverat sig, står vederbörande bakom beslutet och är – likaså i sitt ämbete – underställd domkapitlets tillsyn och möjlighet till korrigerande åtgärder, skriftlig varning t ex.
Slutsatsen blir att kyrkoherden Pia-Sophia Passmark bör anmälas för tjänstefel eftersom hon brutit mot Svenska kyrkans ordning genom uppenbar insubordination i förhållande både till Domkapitel och Överklagandenämnd.
./. Jag begär att Domkapitlet nu prövar saken.
Att kyrkoherden agerat i samförstånd med andra, som domkapitlet inte har instrument att varna, är inget skäl att inte slå fast principen om tjänstemannaansvar i kyrkorådets beslutsfattande. Om kyrkoherden inte tar detta ansvar, rivs hela den kyrkliga rättsordningen upp. Ansvaret faller alltså tungt på kyrkoherden som kyrklig identitetsbärare. Några löften för kyrkorådsledamöter vad avser lära eller ordning finns som bekant inte, men det är det ansvar kyrkoherdar gått in under.
Jag går här inte in på andra frågor som aktualiserats i Skarpnäck. Fil dr Johanna Andersson skriver i ett tungt vägande debattinlägg (Kyrkans Tidning nr 50/2025, s 26) apropå Skarpnäckfallet, att det är möjligt att via tingsrätt väcka fastställelsetalan som kan övergå i fullgörelsetalan och på så vis kan kronofogden vara behjälplig med handräckning. Från min utgångspunkt ter det sig enklare att stå fast vid offentlighetsprincipen som uttryck för vad öppenhet innebär och att det personliga ansvaret för församlingens angelägenheter i första hand ligger på ämbetsbärare och förtroendevalda, men ytterst är ett ansvar för alla döpta. Också detta motiverar vaktslående kring offentlighetsprincipen. I kyrkolivet kan denna princip väl samverka med själavårdens krav på absolut tystnadsplikt.”
Från Stockholm till klimatfrågan är det inte så långt, inte om vi frågar Plusset i vart fall. Jag kollade det sannfärdiga och trovärdiga vittnet Klimatupplysningen och fick veta att ormen ömsar skinn nu. Det är som det brukar med ormar alltså: ”Klimatastrofen har varit ett fruktansvärt misstag. Den har avlett uppmärksamheten från verkliga miljöproblem, kostat en förmögenhet, utarmat konsumenterna, befäst fattigdomen, skrämt unga människor till infertilitet, slösat bort år av vår tid, undergrävt demokratin och korrumperat vetenskapen.” https://klimatupplysningen.se/slutet-pa-klimatkulten/
I morgon firar vi Lucia förstås. ”Ljus över landet, det är hvad vi vilja!” – och det kan inte sägas bättre men möjligtvis göras bättre. Jag har prövat tankegången om inte ordet ”eliten” ska användas i stället för det vanliga men mer oprecisa ”idioterna”. Det låter väl trevligare att säga: ”Du tillhör eliten, hör jag” än alternativet ”du är en idiot” eller mer kulturellt ”du är en idoit”? Eliten dömde på sin tid Lucia. Eliten fortsätter år ut och år in på den inslagna vägen. Det hör till elitens själva natur.
Nästa slända kommer på onsdag, tänkte jag.
