Ärkeplusset, Modéus I, måste ha gått i barndom. Han menade i torsdagsdepressionens podd att kyrkan finns kvar när alla andra lämnat. https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/arkebiskopen-om-kyrkans-viktigaste-roll/418860
Det kunde kanske sägas för länge sedan, när det var högmässa ”m eller u nattvard” landet runt söndag kl 11och det var samma mässordning överallt: m/42. På den tiden kunde folket i Böda ta tåget från stationen, gå till Rosas handel, missionsförbundarna kunde samlas i Enerum och ville någon göra en utflykt till Åkerbo kommuns metropol Löttorp gick tåget. Folkbokföring och kyrkoherde fanns i Böda liksom förstås prästgård med prästfamilj och söndaglig gudstjänst. Ingenting av detta finns kvar.
Wikipedia uttrycker saken i klartext: ”Böda församling var en församling i Växjö stift och i Borgholms kommun i Kalmar län på norra Öland.” Prästgården är såld och folkbokföringen förstatligad. Men kyrkan? Den ligger där den ligger i en mycket avfolkad del av Öland. Söndagliga gudstjänster är det inte. Konstaterandet behöver inte uppfattas som kritik. Där det förr fanns 5-6 präster, finns det nu två, kontraktet har blivit pastorat och de två kontrakten på Ölands utraderades och är numera ett kontrakt tillsammans med Norra Möre, Kalmar med omland. Lokala kontraktsprostar ersattes av en fjärr-prost, de trevna kontraktskonventen för studier och samvaro är borta. Likväl, lägg märke till ordet ”likväl”, finns kyrkan kvar när alla andra lämnat. Vad går Modéus I på för piller? Jag frågar, för jag läser hans texter uppmärksamt: ”Livet får djup i ljusens sken”. Vad betyder det? ”Gudsrelationen, som funnits där sedan födelsen och som sträcker sig utöver döden gör sig påmind genom de fladdrande ljusen.” Om nu Jesus är världens ljus, är det inte lätt blasfemiskt att tänka sig att han är –fladdrig? Bortom döden är det nog – om jag sjunger rätt – dopets ljus som förblir när livet slocknar (sv ps 383:5). Det sättet att tänka och tala ger ett mer mättat innehåll åt allvarliga sammanhang än de arkiepiskopala flosklerna. Tror jag, tralala. https://www.di.se/nyheter/livet-far-djup-i-ljusens-sken/
”Tjejkänsla” är tydligen ett ord vi får använda numera. Tidskriften Femina använde uttrycket. Så vad är och vad innebär begreppet i stat, samhälle och kyrkoliv? Är det så illa som Morsan lärde oss söner att det inte skulle vara? Nå, det finns ju inte bara tjejkänsla, Det finns tjejer med mer än känsla, de tjejer vi verkligen gillar, dvs har känslor för. Inga namn, de som vet, vet! De är trots allt rätt många.
Tillbaka till typfallet Skarpnäck, kompletterat med en slagkraftig illustration; Borensberg. Hur går det till i den periferi som i andlig mening ska uppfattas vara Svenska kyrkans själva centrum?
Écoutez!
I somras tog några klarsynta del av protokoll i kyrkorådet där kyrkoherden anlitat egen advokat som skulle försvara henne i tillsynsärendet. De klarsynta ansåg, att det var fel att pastoratet skulle betala hennes ”privata” omkostnader och överklagade beslutet. Domkapitlet beslutade att det var fel att kyrkorådet beslutar om detta samt även att det var uppenbart att beslutet tagits i arbetsutskottet i och med att attest och betalning skett före beslut. Enligt domkapitlet ska beslut av det här slaget tas i kyrkofullmäktige! Mao befogenhetsöverskridande i två led…
Trots detta tar sedan samma kyrkoråd senare beslut om att även betala hennes slutfaktura.
De klarsynta anmälde även tf kyrkoherde NN till domkapitlet då han i tjänsteskrivelse uttryckt sig väldigt opassande och tydligt tar avstånd från förtroendevalda/sin församling. Domkapitlet såg med allvar på detta och beslutade om tillsynsärende även av honom. Nya advokatkostnader som kyrkorådet snabbt beslutar att betala. Samtidigt tar kyrkorådet beslut om att anlita en ”konsult” för att utreda tre förtroendevaldas ””särbehandlande kränkningar” mot kyrkoherden! Samma kyrkoherde som domkapitlet strax innan beslutat om tillsyn av i 3 år för att hon, just på ett kränkande sätt, särbehandlat en förtroendevald.
Slutsats? De som fattar beslut struntar högaktningsfullt i domkapitlets beslut. ”De anser sig stå över allt”. Vid kyrkorådsbeslutet den 9 juni om ett belopp – som i verkligheten betalades ut den 30 maj – svimma inte! – deltog kyrkoherden själv, om vi läser protokollet lite slarvigt. Var hon med utan att delta? Så var det inte när kyrkorådet beslöt att slutfakturan skulle betalas. Då var kyrkoherden jävig och tre förtroendevalda därtill. Hur det verkligen var den 9 juni är inte helt klarlagt. https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/kyrkoherde-tog-over-fortroendevalds-mejl-far-provotid-av-domkapitlet/418204
Nu kan vi läsa själva om information som kyrkorådet inte kunde få den 9 juni (§ 85) ”på grund av den hätska stämning som då rådde” (§ 93). https://www.svenskakyrkan.se/borensbergspastorat/kyrkoradets-protokoll Huruvida de jäviga lämnade rummet vet vi utifrån protokollet inte. Jag är till och med osäker på om de jävsförklarade verkligen var jäviga. Orsaken anges i protokollet § 93 vara att två agerat och haft en roll i en stor mängd skrivelser till domkapitlet, som uppfattats vara en begäran om tillsyn. Kyrkorådet måste ta ett beslut om jäv på grund av ”de två ledamöternas agerande samt skrivelsernas innehåll och Domkapitlets agerande”. De var alltså kritiska. Den tredje jäviga ledamoten hade inget skrivit, men hörde till de kritiska. Jäv! Är det här skon klämmer, kritiker är självfallet jäviga…?
Att den oförutsedda advokatkostnaden inte skulle föranleda beslut i kyrkofullmäktige beror på 1. Att åtgärder måste vidtas ”för att skydda kyrkoherden” och 2. Att kostnaderna ryms inom den totala budgeten… Arma domkapitel som agerat så, att två kyrkorådsledamöter blir jäviga – och detta jäv konstaterades i efterhand. Vid sammanträdet i september var det alltså tre ledamöter samt kyrkoherden som fick umgås i korridoren. Hur var detta rent kordialt och hur var det med beslutet den 9 juni? Lagligt eller inte? Vem styr egentligen kyrkorådet – för det tycks vara möjligt att en, två eller tre i samförstånd kan lura skjortan av ett kyrkoråd i Svenska kyrkan utan att det finns möjligheter för ett domkapitel att ingripa?
Cirkusen fortsätter.-Kyrkoherden har anmält tre (3) kyrkorådsledamöter för kränkande särbehandling och nu får en firma ett utredningsuppdrag. Därtill betalar pastoratet en insats av samma advokatbyrå eftersom en tf kyrkoherde i pastorat (nu sjukskriven) blivit ett tillsynsärende. Återstår att antingen polisanmäla eller i all stillhet vänta på kraschen som kommer senast när alla kloka gått sin väg och pengarna till advokater och konsulter tagit slut. (§ 122 och 124). Svenska kyrkans ordning innefattar inte att hantera det som luktar skurkstreck och varför vänta? Brottet måste väl gälla oredlighet i någon mening och trolöshet mot huvudman, dvs alla de i Borensbergs pastorat som förser systemet med kyrkoavgifter. Kyrkofullmäktige är förbisprunget! Det är notabelt. Domkapitlet markerade och kyrkorådet brydde sig inte om detta, typ Skarpnäck alltså. I sin grav på Kristbergs kyrkogård, Borensbergs pastorat, vänder sig förre kyrkoherden, teol dr Harry Sandahl.
Borensberg har lärt oss ännu ett – med Skarpnäck som typfall. ”Skydda kyrkoherden” tycks vara ett mantra! Borensberg kör med mer öppna kort, har tillgängliga protokoll, kolla på nätet! Skarpnäck mörkar i det längsta och obstruerar utan konsekvenser (mer än att kyrkorådets ordförande blir stiftsdirektor!) Nu får vi tack vare härvan i Borensberg veta! Det är möjligt för en kyrkoherde och för kyrkorådets ordförande att hos Kanslistöd i Uppsala begära att få läsa de anställdas e-post. Vart tog nu själavårdssekretessen vägen – eller får inte präster längre några själasörjarbrev? Jag vet inte om kyrkokansliet har funderat över prästernas absoluta tystnadsplikt med frågor till en präst som kan vara livsavgörande och därför ligger under absolut sekretess. Att dödsstraff för präster som slarvade med tystnadsplikten var lagstadgat, var ett ställningstagande för de svagaste, konfidenterna (de som gav förtroende!), inte för prästerna! Och prästens ansvar för tystnadsplikten innefattade att han skulle ansvara för att ingen skulle kunna tjuvlyssna på vad som sades. Har it-chefen funderat kring problematiken? https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/it-chefen-darfor-gav-vi-tillgang-till-e-postkontot/418225
Så har vi lärt oss ännu ett: Svindeleri kan – i till synes demokratiska och lagliga former – bedrivas i Svenska kyrkan. Detta gäller både ekonomi och frälsningsekonomi, om man säger så. Kyrkolivet får djup i ljusens sken, som Ärkeplusset skulle säga! Men vill han se, kan han se och än mer: vill Ärkeplusset hantera de djupa kriserna i Svenska kyrkan, som har så många problem vi inte ska tala om? Än mindre tala om vad som skulle kunna vara grundproblem eller till och med Grundproblemet? Det hjälper kanske inte att bota symtomen om vi inte kommer åt grundskadan?
Grundskadan skulle förslagsvis kunna beskrivas som ”religionsskiftet” eller som ”funktionell ateism”, vi drar runt kyrkosystemet utan att behöva besvära vare sig Gud eller människor med talet om ”gud”. Är det känslolivet som är kyrkolivets grundbult, därför att religion är något på känslans plan? Så tänkte Schleiermacher och detta är en grundbult i liberalteologin, bortom varje intellektuell anständighet sålunda – av det enkla skälet att saken inte handlar om just detta utan om känslor. Det var detta som Schleiermacher och den tidens intellektuella ”rent intellektuellt” kom fram till! Christer Hugo framstår i detta perspektiv som 1800-talsmässig, men vi ser inte utan intresse fram emot hans bok, som tydligen ska komma till våren. Men borde inte Plusset och domkapitlet i Stockholm försöka ta reda på vad som hände i de församlingar där Hugo betrotts med kyrkoherderiet, en så fin tjänst att en präst som jag varit obehörig? Djurö och Skärholmen t ex. Hur gick det? Fick trons folk näring för sina själar? Utvecklades, invecklades eller avvecklades kyrkolivet? Och vad kände stiftet till om det Hugo själv beskrivit från Djurö, där han ”trivdes som fisken i vattnet och drev den ultraliberala linjen i min församling”. https://www.gp.se/livsstil/christer-hugo-bibelns-gud-ar-hamndlysten-och-narcissistisk.7ab2c621-c63c-489a-a0ed-7f9b92a66570
Joel Halldorf är nominerad till Stora Journalistpriset. Hur känns det? Vi får veta. Då ”känner man sig ibland som den där katten bland hermelinerna”. Tänk om Halldorf nu känt sig som Schrödingers katt, vad hade vi sagt då?
Nästa slända kommer kanske redan på måndag. Efter covid-sprutan sover jag dåligt och drömmer dystert – men kanske klarsynt? Den som överlever till på måndag får se!