Jag ska inte ta någon lång inledning, men i helgen hade vi Skarpnäck-seminarium i Vedborm, Öland. Det torde vara bekant att överste Salander bor här nästan hela året om. Hans vapendragare, överste Olofsson, har lagt upp båten och fri för vintersäsongen tog med sig vår analytiska byråkrat Nomen Nescio , NN, till Silverlinjen och seminariet. Nå, jag satt med också. Vi läste text! Kyrkoherdens i Skarpnäck författade alster: Tillbakablick & vägen framåt. Det var en presentation för personalen i Skarpnäck den 7 november 2024 Vad kom vi fram till? Vi och vi? NN främst. Hon hade lusläst.
NN sa: ”Att genomföra medarbetarenkäter är en sak, att vidta åtgärder med anledning av resultatet en annan. Vad har då Skarpnäck arbetat med för att nå det (inte så imponerande) resultat som Akka visar? Detta redovisas i dokumentet.”
NN: ”Dokumentet omfattar fyra huvudrubriker där den första är ”Uppdraget som kyrkoherde.” Hela dokumentet visar sig vara tämligen kyrkoherdecentrerat och utgår ifrån vad kyrkoherden uppfattar som sitt uppdrag från kyrkorådet samt vad kyrkoherden själv analyserat och gjort. Exempelvis framhålls kyrkoherdens ledande roll vid olika skyddsronder.
Kyrkoherdens huvuduppdrag från Kyrkorådet (skrivet med stor bokstav) när hon började var: stiftet, samverkan och ekonomi. För en utomstående väcker detta med stiftet en rad frågor. Var relationen till stiftet dålig och behövde förbättras? Stod Skarpnäck vid sidan av stiftets främjande och tillsyn? Borde det i så fall inte främst vara stiftets angelägenhet att utveckla relationen till församlingen? Senare i samma dokument anges under rubriken ”Organisatorisk arbetsmiljö”: ”Knutit an till stiftet och nationell nivå – satsning på att möjliggöra närvaro på stiftets utbildningar.” Anknytning handlar ju om viktiga och primära relationer, här förstärks bilden av att Skarpnäck på något sätt haft undermåliga relationer till både nationell nivå och stift. Vad som hindrat närvaron vid stiftets utbildningar måste väl främst handla om hinder på församlingsnivå.”
NN igen: ”Andra punkten under ”Uppdraget som kyrkoherde” handlar om ”Inledande samtal med alla”. Där uttrycks en längtan efter lugn och ro, fokus på befintlig god verksamhet och inga större organisationsförändringar.”
”Det brukar sägas så på dysfunktionella arbetsplatser”, sa Salander. Själv hänvisade jag till Kyrkans Herre och Lk 12:49-53
NN: Tredje punkten handlar om att en ledningsgrupp ”byggts”, vilken tar sin utgångspunkt i verksamhetens behov, kollegialt perspektiv och individens behov. Vem som här avses med individ framgår inte: ledningsgruppens medlemmar, arbetstagarna eller kyrkfolket?” Jag sa stilla och saktmodigt: ”Har jag inte markerat att Skarpnäck är ett typfall? Min nya vän Aronsson har haft en hel del att berätta. Vi tog lite detaljer vid seminariet.
NN återtog: ”Sedan följer tre tillbakablickar: på organisatorisk arbetsmiljö, på fysisk arbetsmiljö och på psykosocial arbetsmiljö. Vikten av dialogbaserat ledarskap framhålls, vilket möjligen är förvånande då det samtidigt uppges att inga större organisationsförändringar önskas. (Normalt anses att det dialogbaserade ledarskapets styrka finns just i samband med olika förändringsprocesser.) Trevligt är att flera personalresor genomförts, dock vore intressant om något syfte med dessa resor framgått.” Överste Olofsson undrade vart personalen rest? Rätt svar är Nyköping, Järvsö och Malmö. Frågan om syfte kvarstår tyckte det nu muntra seminariet i Vedborm: ”Den som har sett Malmö, har sett världen” är kanske ett tillräckligt svar? Eller var det detta, att ”det bästa med Stockholm är tåget till Malmö” –?
NN hakade på: ”På ett mer filosofiskt plan är det intressant att man ska föra ett ”förebyggande strategiskt” arbete kring friskvård och hälsovård. Strategiskt arbete syftar till att uppnå långsiktiga mål och är till sin natur förebyggande. Kan man tänka sig ett efterhjälpande strategiskt arbete (som inte syftar framåt)?” Seminariet kopplade på med kritiska frågor kring texten om att personalen ”behållit alla förmåner. Träning, SL-kort, julgåvor, vaccinering”. Vad vill kyrkoherden egentligen säga?
NN: ”Flera perspektiv ska finnas med i församlingens arbete: barnperspektiv, diakonalt perspektiv, hållbarhetsperspektiv och normkritiskt perspektiv. Alla dessa perspektiv är öppna för tolkningar och kan komma i konflikt med varandra. Kanske är det därför de ordnas i bokstavsordning och inte rangordnas efter hur de ska viktas? (Något överraskande finns ”fysik” med som en del av arbetsmiljön. Här måste ett ”s” ha fallit bort.)” Överstarna skrattade: fys-träning ska inte underskattas. Men i sak är det ”perspektivlösheten på perspektiv” som slår en. Sa vi.
NN återtog: ”Sista rubriken är ”Vägen framåt: saker på gång”. Först på listan kommer utbildning om och förtydligande av likabehandlingsplanen. Här hade det varit av värde att få en länk till Skarpnäcks likabehandlingsplan. Kanske kan någon begära ut det dokumentet och hoppas på att församlingen inte finner för gott att sekretessbelägga också detta? Förtydligande av roller, av mål och riktning verkar med anledning av Akka-resultatet synnerligen relevant. Möjligen sker en viss ansvarsförskjutning när det är ”informationsinhämtningen” som ska struktureras upp, dvs det är medarbetarnas insatser som ska utvecklas. I Akka framkom ju att ledningsgruppen uppfattades vara dålig på kommunikation, därför hade man förväntat sig att strukturinsatserna främst skulle förläggas till själva ’informationsdelningen’.” Jaja, sa seminariet.
NN: ”Chefsstöd via de nu förbättrade relationerna till stiftet ska ges och det dialogbaserade ledarskapet återkommer här igen.” Men vad hade skapat de dåliga relationerna? Seminariet funderade. En relation har väl i varje fall två parter?
NN andades in: Allra sist står ”Arbete kring medarbetarskap. Med tanke på det låga förtroendet för kyrkoherden borde fokus ligga på förtroendeskapande åtgärder, snarare än att utveckla medarbetarskapet. Här borde frågor om konflikthantering finnas med, vilket också var ett av de områden där Skarpnäcks Akka-resultat låg väsentligt under genomsnittets (–13).”
NN fick slutordet:
”Den samlade bilden är chefscentrerat, de åtgärder som vidtagits är otydliga, med undantag för den fysiska arbetsmiljö där arbetsverktyg som hörlurar är konkreta exempel på vad som faktiskt gjorts.”
NN var alltså tydlig. Skarpnäcks församling har problem med sin arbetsmiljö och den advokat som församlingen anlitat ska återkommande citeras. I Skarpnäcks församling riskerar den som kommer med kritiska synpunkter och blir röjd, ”repressalier från de personer som eventuellt kritiseras”. Advokaten Magnusson skrev detta på församlingens uppdrag till Svenska kyrkans överklagandenämnd den 7 maj 2025.
Vilken kyrkoherde hade tyckt att detta var ett bra försvar för att AKKA-undersökningen skulle hemlighållas? Hot om repressalier mot kritiker – vilken församling! Kyrkoherden ser att vi är på väg framåt: ”En god arbetsmiljö, ett hållbart medarbetarskap och ett blomstrande församlingsliv.” Tråkigt då att AKKA-undersökningen likväl kom fram i ljuset och alla kunde se att kyrkoherden hade lågt förtroende. Denna lilla omständighet kan hanteras med fagra ord förstås – om den inte bäst kan döljas med hemligstämpel. Den öppna folkkyrkan är på många sätt fascinerande. Seminariet satt förundrat.
Kyrkorådets ordförande i Skarpnäck har kommit upp sig och då har väl församlingen fått förbättrade relationer till stiftet? ”Det nya uppdraget som stiftsdirektor kombinerar tre trådar som löpt genom mitt liv: Ledarskap, kommunikation och kyrkligt engagemang”, säger Cissi Billgren Askwall. Mer kommunikation än att hon ville mörka och hemlighålla, fick mothåll av domkapitel och överklagandenämnd – men likväl skulle obstruera och fortsatt mörka – kan jag inte uppfatta att jag sett. Hon klassade den cancersjuke som psykiskt sjuk och såg sig själv som kyrkoherdens chef.
” Jag är mycket glad över tillsättningen av Cissi Billgren Askwall som ny stiftsdirektor! Hon har en bred palett av kunskaper och erfarenheter som gör henne mycket lämpad för detta stora och komplexa uppdrag. Jag ser verkligen fram emot att arbeta tillsammans med henne i en gemensam strävan att främja församlingarnas liv och arbete. Det är i församlingarna det händer, säger biskop Andreas Holmberg.” Vad är det jag borde förstå efter dessa eulogier? Men visst har det hänt ett och annat i Skarpnäck, typiskt nog.
Nu ljuger dock den nya stiftsdirektorn. Vi minns att kyrkorådet fortsatt vägra lämna ut AKKA-undersökningen trots beslut i domkapitel och överklagandenämnd. ”Det där var ett väldigt specifikt fall där vi i kyrkorådet av omsorg till vår personal valde att pröva frågan så långt som det gick. Det betyder inte att jag avser att bryta kyrkoordningen eller försöka hemlighålla handlingar. Som gammal journalist är offentlighetsprincipen väldigt viktig för mig, säger Cissi Billgren Askwall. Jaha. Varför mörkades då en hel paragraf i kyrkorådets juni-protokoll, allt utom paragrafnumret? Minns att handlingar vi ska ha tillgång till måste hämtas på plats , så mycket för offentlighetsprincipen! Hon luras helt enkelt, ljuger och bedrar. Detta blir kul för Stockholms stift! Plusset är glatt! Han finner henne ”mycket lämpad” –! https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/kyrkoradsordforande-blir-ny-stiftsdirektor-i-stockholm/418703 Prosten Jan Frithiof sa en gång: ”Jag känner ingen som har näsa för skumrask som Dag.” Nu måste jag dock säga ett: ”Jag vart häpen själver.” I alla stycken har Skarpnäck levererat. Det är, som sagt i församlingarna det händer. Mest och typiskt i Skarpnäck. Nu kan det hända i stiftet också. ”Barn gör i by som de hemma lärt”, ni vet.
Nästa slända planeras komma på söndag i syfte att värna Kyrkans tro i/med/mot folkreligionen – så som folkreligion denna helg numera gestaltas i Svenska kyrkan!