Den klandrade prästen, som fick tre års prövotid, ska vi inte glömma bort. Treåringen kan han kallas. Han får sympati från många präster, som vet hur det går till när snälla präster utnyttjas. Vi andra kan tänka oss det. Det är väl inte helt fel att vara felfinnare i ett sådant läge?
Fel är det förstås att spela in ett samtal som förs under absolut sekretess och där utgångspunkten är, som det heter, ”ömsesidig anonymitet och absolut sekretess”.
Vad kan vi göra om någon inte följer reglerna eller väljer att spela efter en annan regelbok? Är det inte kyrkosystemets uppgift att slå vakt om de av systemet givna förutsättningarna och inte bry sig om den som anmäler med stöd av inspelat material?
Fel av stiftsjuristen i Linköping är det att begära in denna inspelning. Den är irrelevant eftersom den tillkommit på ett sätt som inte ingick i förutsättningarna för telefonerad själavård. Vilka löften fick konfidenten när nu många kunde lyssna på inspelningen? Fattade hon konsekvenserna? Och vilken var förståelsehorisonten för dem som tog sig an frågan. Tänkte de att allt handlade om något #metoo-liknande? Det skulle kunna förklara skyndsamheten i handläggningen. Hur kunde förresten stiftsjurosten lova att inte polisanmäla de brott som det tydligen berättades om? Prästen fick inte. Men juristen?
Fel av stiftsjuristen i Linköping att skicka inspelningen vidare till stiftsjuristen i Strängnäs.
Och någon av stiftsjuristerna, kanske båda, måste ha lyssnat på det samtal som ligger under lagfäst absolut sekretess och där det berättas om brott. Det får de inte göra. De får samtala med kvinnan, men inte lyssna på inspelningen. Borde inte Överklagandenämnden tänkt ett par varv extra här?
Fel är det att ta obehörig befattning med sådant som är absolut sekretesskyddat och gäller prästen. I just denna samtalssituation är det två skyddsvärda personer och ett sammanhang värt att slå vakt om. Svenska kyrkans jurister kan inte utan vidare bryta mot svensk lag, inte ens om syftet är gott – nämligen att sätta åt en präst som 1. Sagt sitt namn och 2. Antytt eller bekänt sig vara kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*. Tre års prövotid och gör prästen något misstag under dessa tre (3) år, faller bilan. Frågan borde förstås ställas: Om en präst plötsligt slås av klarhet och läser in sig på ”icke-frågan” om ämbetet, uppfattar allt dribblande med sanningsfrågorna som stötande och påläst blir kv*nn*pr*stm*t*nd*r* – blir då denna präst obehörig och måste lämna sin tjänst? Saken ligger väl i farans riktning, givet att någon börjar fundera över grundfrågan, över propagandistiskt ljug från 1950-talet eller kyrkopolitiskt fiffel på 1940-talet. Jag kan väl inte ringa Modéus II för han är tjänstledig. Annars kunde jag förklarat för honom, att jag gått och blivit kv*nn*pr*stm*st*nd*r* och behöver hjälp att komma ur mina tvivel, som jag drabbades av när jag ville försvara reformen för snart sagt 60 år sedan! Tänk om fler präster kommer på att konfrontera plussarna i enrum. Ginge mycket tid då. Med lite teknisk fiffighet kunde samtal med ”plus” spelas in också. I underhållningssyfte eller för klarhets vinnande, vad vet jag. Jag har för egen del erbjudit mig att med ena handen bakbunden ta debatten i frågekomplexet med det samlade biskopsmötet. Biskopsmötet hörde inte av sig.
Fel är det att Dalman och domkapitlet alls tar upp saken. Hade domkapitlet haft sina dubier är det en fråga att lämna till biskopen för pastoral handläggning. Biskopen som ”fader i Christo” alltså.
Fel är det rimligtvis att ha ett stabilt/orubbligt regelverk för själavården där prästen ska vara anonym och inte ens får uppge sitt dopnamn. Själavård i församlingen fungerar inte så. Om nu ämbetet är personligt överlämnat, varför ska inte prästen träda fram med namn? Dopnamnet i alla fall. Är inte detta perspektiv på ett avslöjande sätt helt enkelt ett handläggarperspektiv, dvs egentlig osäkerhet, för att inte säga ren och skär rädsla. Vad ger ni mig för en präst som är eller ska vara rädd för människor…
Fel är det att låta oerfarna pastorsadjunkter ägna sig åt denna omfattande telefonsjälavård och se den som – ”utbildning”! Jag behöver inte påminna om de två unga prästerna (i Stockholms stift) som fått det svåra uppdraget att meddela att maken dött. De ringde på dörren. När en kvinna öppnade frågande de: ”Är detta änkan Pettersson?” ”Nä”, ska kvinnan. ”Ska vi slå vad?” Ni fattar! Kanske ska bara sådana präster som möter människor i församlingslivet få ta ansvar för telefonsjälavården? Och församling skulle förstås byggas så, att många fattar att där kan begåvade samtal föras. Inte bara med präster för den delen.
Fel är det att inte understundom gå emot regelverket. Konstigt med Svenska kyrkan som håller sig med en Kyrkoordning som i praktiken blir det mest heliga vi vet. Så blir det i rädslans kyrkliga kultur. Och riktigt illa blir det förstås om jurister ska In i det hela. ”Jurister äro dåliga kristna”, sa Luther i bordssamtal. ”Det juridiska sinnet”, sa Olof Sundby för att förebygga missförstånd och värna sin stiftssekreterare Hans Carstens Johansen. Sundby var Lutherforskare och blev ärkebiskop.
Fel är det på hela det rättsosäkra ”rättssystemet” i Svenska kyrkan, byggt mest för att bli de oönskade kvitt. Det görs sannerligen skillnad på människor i Svenska kyrkan. Maktsystemet tryggas så. Hur hanteras en insikt om denna sak? Med repliken: ”Om ni haft makten så…” Det ger orätten fria händer och repliken från Svenska kyrkans dagliga verksamhet avslöjar hela det bedrägliga systemet (1 Jh 3:3 och ett ord om Antikrists ande, som redan nu är verksam, 1 Jh 4:3)
Fel är det på Kyrkoordningen och dess idiotparagraf, den man ska svära på inför prästvigning och inför kyrkoherdetjänst, men som förstås kommer att gälla allt och alla. Den fokuserar på ”oavsett deras kön” – Men ämbetskonflikten handlar inte om kön. Vad är det ”kyrka” som låter profanum vulgus (den profana hopen) definiera problemet. Det kan förstås bara bli – fel! Men så är det, har varit och kan inte i längden förbli, om vi ska tro biskop Tegnér. Då dör denna galenskap ”som en stormvind i öcknen bort”. Vad händer om systemet blir rättvänt, omvänt? Och vad händer om det inte blir det?
Fel är det förresten på ett kyrkosystem som blir just system och inte den persongemenskap Kristus bjuder in till. I ett system måste de obekväma utmönstras. I en persongemenskap måste dessa högst konkret inlemmas. Kanske är det här biskopsämbetets roll inte bara som fadersrepresentation (Folke T Olofssons viktiga påpekande) utan också som fadersvård, dvs allvarligt samtal som uttryck för omsorg om de felande. Jag tror ni förstår vad jag är ute efter.
Fel är det förstås att fel folk sätts i styrelser för att hantera alla de problem de själva åstadkommer, fel som i MTD-religionen ”känns rätt” men likväl är – fel. Kyrkligt sett. Vill ni ha en referens till MTD är det som vanligt Kyrklig dokumentation som skyndar till vår hjälp. https://kyrkligdokumentation.nu/wp-content/uploads/2021/11/MTD-211102.pdf Apparatmänniskor som rekryteras från politiska partier och låter denna gruppkultur smitta av sig på grupper som varit annorlunda men som inordnat sig. Var i kyrkosystemet hör ni de revolutionära/omvändelsebenägna ge kritik, precisa analyser och peka på alternativ? Berätta!
Håhåjaja Håbo! Ingen i Håbo pastorat tycks hågad att förklara vad som pågår. Men pågår gör det. Fackförbundet Unionen har stämt pastoratet i Arbetsdomstolen och menar bland annat att den avskedade mannen tillskrivits en massa ansvar som han aldrig haft. Istället, menar Unionen, har ansvaret varit kyrkoherdens och ytterst kyrkorådets. Angår detta oss? Ja, för den kyrkliga ekonomin är ett dominospel. Faller en bricka, kan den fälla många andra när bankerna vill se över lånevillkor för pastorat landet runt. Dyrt för många om inte tillsynen fungerar. Det är då plus blir minus, gäller särskilt de s k Plussarna i kulörta skjortor.
Dagens Modéus är inte alls dum. Han reser i Sápmi. Var han i Idre, Sápmis sydgräns i Västerås stift? https://twitter.com/BiskopMartin Är detta en lite längre resa är det nog tåg som gäller. Men samer är inte urbefolkning mer än andra i detta av inlandsis en gång täckta land. ”Låt inte bedra er”, skulle aposteln säga. Men det är bra att få får en inblick i Martin Fån Modei I tankevärld. Berikar en på sitt sätt. Med dystra insikter…
