Jag försöker förstå turerna kring prästen som fick tre års prövotid för sådant han sagt; sitt förnamn och något om kv*nnl*g* pr*st*r. Jag har kommit till den slutsatsen att turerna säger mer om Svenska kyrkans taffliga rätssystem än jag vill veta och rätt mycket mindre om sådant som lagts under sekretess. Nu har jag begärt att sekretessen ska hävas. Överklagandenämnden sliter med frågan, men har ännu inte gett mig besked om hur det blir. Så långt jag nu förmår uppfatta saken handlar det om många timmars inspelade samtal med jourhavande präst och på något förunderligt sätt har domkapitlet hittat ett par förgripligheter. Att det är den uppringande, konfidenten, som spelat in samtalet, är en komplikation, tror jag. Vad hade hon (för det är en hon!) för intresse av detta. Hennes problem får jag lista ut så gott det går –men det går! Och Överklagandenämnden liksom Domkapitlet samt stiftsjuristerna i både Linköping och Strängnäs visste på ett tidigt stadium.
När prästen fick del av konfidentens lidandehistoria ville han, så uppfattar jag saken, att hon skulle polisanmäla samt vidta några andra praktiska åtgärder. Han ville därtill överlämna ärendet till någon annan präst. Det ville inte konfinenten, som smickrade prästen (”du är så bra och du är min vän”-argumentet) men också hotade (”om du vägrar prata med mig ska jag anmäla dig för att du sagt att du är kv*nn*pr*stm*tst*nd*r*”). Vi kan strunta i detaljerna för jag har ju inte fått tillgång till inspelningarna, men ni ser kombinationen smicker och hot. Det räcker. Är det förresten sant, som påståtts, att konfidenten lovat ”förstöra” prästens liv? Finns den saken på inspelningen har väl domkapitlets och överklagandenämndens folk hört detta?
Domkapitlet hävdar att de repliker prästen dömts för finns på inspelningarna. Det finns väl inte skäl att tro att kapitlet ljuger. Det tror inte Överklagandenämnden heller. De citat som återges är nämligen de som läggs prästen till last. Men replikerna är delar av en helhet. Vilken är denna helhet? Prästen fick en möjlighet att lyssna på inspelningarna dagen före Domkapitlets sammanträde. När han inte skulle ha någon rimlig möjlighet att svara på detta omfattande material (jag saknar upplysningar om hur lång tid inspelningen varar), blev det inget av det hela. Vad betyder ”flera timmar”?
Nu gäller absolut tystnadsplikt för den aktuelle prästen. Men hallå! Andra tycks ha lyssnat – annars skulle vetskapen om vad de många timmarnas samtal innehållit varit okänd för alla utom för konfidenten och prästen. Louise Linder, präst och psykoterapeut, därtill stiftsprost (samt sexolog, nätet glömmer inte!) skulle lyssna i sällskap med den förgriplige. Det bidde inget mer än insikten att tystnadsplikten tycks överspelad. Är det sant att stiftsprosten tyckte att det räckte att den förgriplige bara lyssnade en (1) gång för att därefter skriva några rader med en ursäkt för sina uttalanden? Jag tror jag måste konsultera Juridiska fakulteten i Lund en gång till. Är inte detta ett rätt skrämmande DDR-, KGB- eller Gestapo-upplägg eller ska det uppfattas vara normalt SvK-upplägg? Svara mig!
Louise Linder är annars ö-känd (dvs känd på Öland) för att hon fiffigt startade firman Prästbyrån. Det var inte ett av dåvarande kyrkoledningen uppskattat initiativ. Men det hindrade inte hennes fortsatta karriär. Vem påstår förresten att Louise Linder dök upp i kaftan en söndag för att se om den förgripligde tänkte dela ut Herrens heliga nattvard till henne? Säg vad ni vill, men Överklagandenämnden erbjuds interiörer från det kyrkliga livet eller från det kyrkliga stämningsläget.
Nå, den förgriplige ställde inte upp på denna Beria-inspirerade session med lyssning 31 oktober för att lämna sitt yttrande den 1 november. Förgripligheterna tycks vara två: prästen har i samtalet nämnt sitt förnamn (och det är förbjudet inom telefonsjälavården, i alla andra fall är själasörjaren känd…), till detta kommer den avgörande frågan, den om kv*nnl*g* pr*st*r. Prästen har brutit mot sina vigningslöften och skadat det anseende en präst bör ha. Kokar då inte allt egentligen ner till frågan om kv*nnl*g* pr*st*r? Så tycks det – och då uppstår en komplikation, Har Dalman släppt in en katt ibland hermelinerna? Domkapitlet får balansera på slak lina för det får självfallet inte verka som om Dalman gjort något misstag eller att skyddsnätet går att slinka igenom. Detta fungerade uppenbarligen inte på det som numera tycks vara den gängse vägen: trycka till prästen som ska förmås att själv begära att bli förklarad obehörig. Frågade verkligen Dalman om inte prästen borde pröva någon annan syssla än det prästerliga, det som Dalman vigt honom till?
Inget ont ord om Dalman. Det är mycket i Guds rikes sammanhang och i en del andra han trots sina fina titlar inte riktigt förstår. Det han inte fattar, kompenserar han med personlig charm. Det är dock intressant att den förgriplige erbjuds att få tala med en psykoterapeut. Han ska återkommande tala med domprosten, stiftsjuristen och en erfaren kyrkoherde (vem kan det vara?). Hjärntrusten i Strängnäs stift, förstår jag. Och Dalman håller sig undan. Jag gillar Johan Dalman. En gång ville han ha med mig på en hearing om ämbetsfrågan. Jag var ovillig. Det skulle bara bli det vanliga tjatat, sa jag. Han försäkrade att så skulle det alls inte bli. Det blev det, när en frikyrkligt pissträngd pastor dök upp och utsade alla tänkbara dumheter om en fråga han alls inte begrep eller läst in sig på. Dum och fördomsfull var han. Han hade inte läst mina böcker ens en gång och kunde alltså inte intellektuellt komma åt mina resonemang. Jag tyckte illa om karln, Sigfrid Deminger var hans namn vill jag minnas, och jag höll honom sålunda för att vara en pretentiös dumskalle. Frågor på det? När jag klargjorde för Dalman att han lurat mig när han lovat en anständig hearing, såg han olycklig ut. Men jag var inte förvånad. Det var så det gick till. Dalman är nog inte mycket att hålla i handen när det blåser. Ska han lida döden som martyr räcker inte charmen till för att skona honom från svultna lejon så adelsman han är. Man kan säga att både lejonen och jag gillar Dalman. Jag skulle gilla honom än mer om han i tradition från forna tiders biskopar tog ett fast grepp om kräklan, halade in de vilseförda och slog de ondsinta i skallen med staven.
Felen som begåtts är enkla att definiera. Först idiotformuleringen i Kyrkoordningen. Sedan handläggningen av fallet. Genom att ta upp de hemliga inspelningarna undermineras prästens absoluta tystnadsplikt för det som han trodde var sagt i slutet rum blir nu stoff för en anmälan (av stiftsjurister och slikt folk) för disciplinär påföljd. Jag påstår att ingen varit beredd på att detta skulle kunna hända och frågar någon präst mig om vad som går att göra för att skydda sig mot sådant, blir det enkla svaret att det går inte. Det är känt sedan gammalt att tystnadsplikten blottställer prästen, som kan anklagas för vad som helst. Men varför en präst ställer upp i telefonsjälavården, fattar en del av oss som varit i sysslan inte längre vill vara det. Än mindre efter utslaget i Överklagandenämnden, som med rättta uppfattat att den förgriplige och hans ombud menar att domkapitlet och dess ledamöter brister i kompetens. Överklagandenämnden verkar upprörd. Välan. Det är väl noga besett därför vi har en Överklagandenämnd?
Till yttermera visso är det nu brutalt klarlagt att Modéus I med entourage flugit till besöket hos påven i Rom. Detta besked får också klimatambassadörerna att flyga i luften.
Nu kanske ni behöver uppmuntras eller uppröras ytterligare? Håll till godo. https://www.youtube.com/watch?v=ovgglcv9NMg
Jag tar avstånd. Men varför skrattar jag då så våldsamt? Absurditeter har ett underhållningsvärde. Världen är en fallen värld.