Djupdykning hos prästerskapet

Komministern i Träslövsläge, tillika Varbergs borgmästare, Kalle Svensson, avskedsintervjuas i Hallands Nyheter den 23 oktober. Somligt är informationsbärande, som frågan om samkönade äktenskap. Kalle var emot sådana – ”i början”, heter det i reportaget. Sen kommer det:
”Det var en svår fråga och jag ville gå igenom den rejält innan jag kunde acceptera det. Jag var emot först, men när vi förlorade omröstningen i Kyrkomötet tänkte jag: ’hur gör jag nu’? Jag gick igenom all litteratur och såg då att det fanns två sidor. I dag viger jag homosexuella.”
Han rättade in sig i ledet. Tog hänsyn till röstningen.
”Jag är demokrat och Kyrkomötet hade beslutat. Jag kunde inte motsätta mig det. Det gjorde att jag vägde över.”

Som vanligt alltså. Helgonen och martyrerna är ovanliga. De tror inte att folkets röst är Guds röst. De tror inte heller fnoskeri. De menar att Herren ger klara besked och beskeden är upplysningar som möter vår längtan och våra aningar. Det är ett rikt arv Svenska kyrkan är satt att förvalta. Alla komministrar gör uppenbarligen inte det. De tänker om genom att tänka nytt. Han såg att det fanns två sidor.

Kalle är alls inte ensam. I Lunds stift blev en komminister domkapitelsärende och beslutet blev 3 års prövotid. Man undrar vad hon ställt till med, men det framgår av ett inlägg på Facebook.
https://www.facebook.com/jessica.menzinsky/videos/2303250546529921

Sympatiskt är inlägget. Det är en bekännelse och komministern menar, att många i Svenska kyrkan mår dåligt och tycker att det får vara nog. Det är sannolikt alldeles sant. Komministern levererar dock halvsanningar, medger hon för domkapitlets förhörspatrull. Att kalla sig ”prästinna” känns rätt för henne, läser jag i domkapitlets handling DkB 6/23. Hon befriar sig från kragen och säger nu sin sanning, får jag också veta. ”I grund och botten handlar ärendet om att hon och många andra känner ett starkt behov av utveckling.” Detta tror jag också. Möjligheterna är två. Kyrklig förnyelse, det gamla goda budskapet, eller något nytt, som enklast kan kallas nyfnoskeri eller ”religion”. Det var denna nya hållning biskop Anders Nygren betecknade som ”främmande spår, gnostikers och svärmandars”. Det är detta vi ser.

Blir kv*nn*pr*stm*tst*n*rn* glada då? Nej. Dysterheten slår till. Hur kunde det bli just så här som vi sagt skulle vara den logiska konsekvensen av de fattade besluten? Hur fungerar prästutbildningen? Hur formas en präst och inte bara en akademiskt halvbildad religionsvetare? Det är i detta fall Johan Tyrbergs omdöme som ska ifrågasättas – liksom hans pastorala omsorg. Kunde han ingenting göra? Visste han inte att det är en mångfald religioner som utläggs i Lunds stift, men står handfallen inför detta? Då blir väl alla offer i sammanhanget, villolärorna och de vilseförda församlingarna, de som har Svenska kyrkan invariata kär och de som förses med den gnostiska och svärmiska religionen lika. Det som inte hörs och gestaltas helhjärtat är den tro Judas beskriver i sitt lilla brev, v 3. ”Hennes tro är stark” får vi veta i domkapitelsmaterialet. Komministern säger det själv. Att hon tror, betvivlar jag inte. Vad hon tror, det är vad saken gäller. Fides qua och Fides quae. Men inte när domkapitlet tar sig an ärendet.

Domkapitlet beredningsgrupp avfärdar att saken skulle gälla , Kyrkoordningen, KO, 31 kap 11§, komministern anses inte ”ha passerat gränsen för att gå från att starkt ifrågasätta till att helt överge Svenska kyrkans lära”. Nähä. Starkt ifrågasätta? Helt överge? Men så heter det inte i KO. Det finns ett enklare konstaterande om att prästen ”har övergett Svenska kyrkans lära” som stadgas. Vad det är, kan resoneras förnuftigt kring. Vad betyder ”överge”? Kan man överge Svenska kyrkans samtida lära i trohet mot Kyrkans lära, till exempel? Det är klurigt – för Svenska kyrkans gamla anspråk var att hon är Ecclesia Svecana, förbättrad genom reformationen men inte förändrad. Se KO 1 kap 1§ där saken definieras. Hade 31 kap 11§ anförts, hade saken varit enkel. Komministern skall förklaras obehörig. Nu väljs i stället 12§. ”En präst får förklaras obehörig”. Får, inte skall! Det öppnar möjligheter för domkapitlet. Men, hallå!

”Domkapitlet finner att JM, genom de åsikter, tankar och idéer hon gett uttryck för i sitt inlägg, har passerat gränsen för vad som är möjligt för en präst i Svenska kyrkan att uttrycka på muntlig väg i ett offentligt sammanhang.” (beslutet s 8) En gräns för vad som är möjligt är passerad? Detta sagt väljer domkapitlet att slå ner på komministerns ”mer eller mindre kategoriska påståenden om arbetsmiljö och klimat i kyrkan”. Domkapitlets förhoppning är att problem ska tas upp ”med närmaste chef, skyddsombud eller facklig representant”. Byråkratier förnekar sig aldrig. Det ska gås tjänstevägen. Det var så man sa till Martin Luther också.

Tron då? Komministern ger ”uttryck för en syn på Jesus Kristus som avviker från kyrkans lära”. Hon framstår ”som en förkunnare av någon form av egensnickrad tro inspirerad av gnosticism och ny andliga rörelser som Wicca snarare än av kristen sådan.”(beslutet s 9) Avviker från kyrkans lära, där kom det. Domkapitlet konstaterar att komministern framförallt brutit mot vigningslöftet att stå fast i kyrkans tro samt rent och klart förkunna Guds ord. Vi kanske ska ta ett citat till?

”Det framstår sammanhanget som att JM ser sin roll som präst närmast privat, utan tydlig relation till Svenska kyrkan och dess organisation. Den privata tro som JM såtillvida ger uttryck för i sitt inlägg väcker allvarliga frågor i vad mån Svenska kyrkans tro är personligt integrerad hos henne.” (beslutet s 9) Domkapitlet skriver ”JM”.

Väcker det inte frågor om hur prästrekrytering i Lunds stift går till – och kanske inte bara där? Komministern kanske inte ghar övergett en lära hon aldrig omfattat, kan det vara så enkelt? Och är hon ensam, det tror vi kanske inte.

Påföljden? Anmärkningsvärt finner domkapitlet det vara att facebookinlägget ligger kvar. Detta ses som ”en alltjämt pågående” förkunnelse. Å andra sidan behöver präster mötas av förståelse och försoning och erbjudas en väg till nystart. Därtill avviker hon inte från en ordning som föreskrivs i, håll i er , – kyrkohandboken! Hon ”tycks sköta sin tjänst som komminister i H församling på ett bra sätt”. Tycks? Då blir beslutet 3 års prövotid och komministern ska kallas till regelbundna samtal med en ”teologisk mentor”, som biskopen utser.

Att beslutet är välskrivet, ska noteras. Det problematiska gäller något annat. Den uppenbara bristen på omsorg om prästkandidaten som blev komministern och naturligtvis om församlingen och dess eviga väl. Vad förkunnas? Till detta frågan om en prästkandidat lurar sig in i ämbetet genom förtiganden eller viktiga tysta förbehåll inför prästlöftena. Det kan ingen veta, men det antyds i fb-inslaget. Ingen kan veta vad sant är – mer än prästkandidaten och Gud förstås.

När jag gick ut till postlådan tyckte jag mig höra röster i skyn. Den ena muttrade: ”Vad var det jag sa!”. Biskop Nygren alltså. Den andra sa: ”Inget att förvåna sig över. Minns Skepparslöv-fallet med kyrkoherden där.” Det var ärkebiskop Brilioth, förstod jag. Kyrkoherden i Skepparslöv August Bruhn (1872-1941) hörde till de frihetliga nytänkarna. Traditionalisterna kunde bara uppfatta honom som kättare. Men han skildes inte från prästämbetet. Däremot ställdes kyrkoherden i Osby dr Gunnar Rosendal under särskild uppsikt av prosten Arthur Rynge. Katolicerande tendenser är allvarliga ting! Det andra kan vi uppenbarligen leva med.