Jag kollar inte bara mina böcker, tidningsurklipp kommer fram. Jag samlade flyktingfrågan i en stor hög liksom frågorna om klimatet. När jag flyttade, slängde jag rubbet. Tydligen gömde sig ett klipp kvar. Det är inte ointressant.
Året var 2007. Torsdagen den 15 november kunde tidningen Dagen publicera en opinionsartikel: Klimatfrågan en del av kyrkans liv. Det var Sveriges kristna råd, SKR, som fått ihop en artikel på temat att här var en fråga som angår oss alla. Anders Wejryd hade som ärkebiskop och ordförande för SKR undertecknat, Sven-Bernhard Fast, som senare blev biskop, var generalsekreterare och skrev under. Det gjorde också den tidigare ärkebiskopen Gunnar Weman andra undertecknare att av utrymmesskäl inte förteckna. Bara så.
Jag förstår budskapet. ”Klimatet förändras på grund av att vi använder fossila bränslen. Som konsekvens har atmosfärens innehåll av växthus gaser hamnat i obalans och jorden blir varmare.”
Till detta kommer insikten: ”Vi får ständigt nya bilder av översvämningar, torka och stormar – naturkatastrofer som är ett resultat av ett försämrat klimat.”
Nu kan det väl finnas goda skäl att ifrågasätta sambandet. Är det detta att vi använder fossila bränslen som får konsekvenser eller är förändringarna mer komplicerade än så? Om 10 000 forskare påstår detta, men en (1) enda säger emot, kanske saken likväl inte är avgjord? Vetenskap och majoritetsförhållanden förhåller sig inte lika enkelt som fenomenet majoritetsförhållande och politik. Men det ger inga poäng i flagellanttåget att säga att naturen naturligen förändras. Läser jag på nätet, ser jag numera kompletterande perspektiv. https://klimatsans.com/2023/06/08/kan-svenska-kyrkan-finna-sanningen-klimatkrisen/
”Att en stor del av världens fattiga lider under bördan av ett förändrat klimat beror i stor utsträckning på den livsföring vi i väst valt.” Jag tror inte denna syndabekännelse. Den är säkert uppriktig, det ska ju sägas så. Men är det inte odisputabelt att skördarna ökar och lika odisputabelt att de områden som varit omöjliga att bo i, Texas och Nevada till exempel, nu rymmer många luftkonditionerade människor i betydande städer? Åter till SKR för numera, dvs 2007, finns det hopp. Den tekniska utvecklingen gör det möjligt att minska utsläppen av växthusgaser, men vi ”behöver ändra vår livsstil för att bidra till att utsläppen av växthusgaser minskar. De kommande 10 till 15 åren är helt avgörande om vi ska kunna stoppa de allvarligaste förändringarna.”
Då kan vi väl passa på att fråga vad undertecknarna säger nu, när det gått 15 år och lite till. De allvarligaste förändringarna är alltså utifrån ert proklamerande inte längre möjliga att stoppa. Ska vi hantera läget bibliskt, dvs äta, dricka och vara glada för i morgon ska vi dö? (Jes 22:13) Jag noterar vad jag uppfattar vara ett mönster. Det är bråttom, vi har 10-15 år på oss och när de åren gått och allt tycks vara ungefär som vanligt, får vi ingen förklaring till hur detta kan komma sig. Gör räkenskap, heter det! (Mt 18). Har inte den läppalätte Wejryd en chans att tala nu?
”Det kristna budskapet om etik, livsstil och vår möjlighet att förändra världen är i det här sammanhanget ytterst relevant. I dag är det uppenbart att den västerländska livsstilen inte är hållbar, varken ekonomiskt, socialt eller miljömässigt.” Men vad är det för budskap? Var i Skriften utlägger de bibliska författarna eller Frälsaren själv våra möjligheter att förändra världen i det här sammanhanget? Gå ut i hela världen och förändra – vad då? Är inte budskapet ett glatt budskap om vad Gud gjort och gör för oss, men också kommer att göra. Resten är inte ett budskap utan diverse kallelser. Dessa möter oss dagligen och stundligen i all möjlig mångfald. En välmotiverad dysterhet kanske anmäler sig i det kyrkliga i vetskap om att Luther hade rätt. ”Världen är en full bonde, som ramlar av hästen antingen från den ena eller den andra sidan.”
”Vi som kyrkor och kyrkorelaterade organisationer har stora förutsättningar att ta oss an denna samtidens stora utmaning och bli en avgörande resurs i samhällets strävan efter en mer hållbar och rättvis utveckling.” Det låter något. Stora förutsättningar, blygsamma är de inte, undertecknarna. Vad kan då detta betyda? ”Det kan betyda att vi ser över församlingens värmesystem, köper kravmärkt, sopsorterar och samåker till kyrkans möten. Med andra ord att vi gör klimatfrågan till en del av kyrkans liv.”
Den fulle bonden får alltså hjälp när församlingens värmesystem åtgärdas, vi köper kravmärkt, sopsorterar och samåker. Jag säger som biskop Gottfrid Billing när han hörde musik i radions hörlurar, musik som påstods komma från London: ”Tro det den som vill.”
”Vi vill ändra vårt sätt att leva och ta ansvar. Vi kommer att göra det vi kan för att nå ut i samhället och för att minska kyrkornas utsläpp.” Till detta kommer krav på ansvarstagande från våra politiker. Och så slutas med några rader om hoppet: ”Att vara kyrka och kristen är att vara innesluten i Guds hopp och längtan om en hel värld. Att i tider av vanmakt och sorg över världens tillstånd få tro att livet ändå segrar över döden.”
Vi, som hört några predikningar, känner igen mönstret. Hur vedervärdigt det än har varit i pastorns framställning, hamnar vi likväl i slutet av predikan i himlen. Förutsägbart? Trist förutsägbart. Men hoppas verkligen Gud på att det ska bli en hel värld? Det låter något, men vad betyder detta – sett ur Guds perspektiv? Hoppas Gud överhuvudtaget på någonting? Eller hamnar allt i det vi kallar Guds förutvetande – och vet Gud, är det inte så mycket att hoppas på. Väl?
Ni vet att jag öppet redovisat mina tvivel om klimateriet. Min vän Celebriteten håller jag av. Han beskrev rovfisket i Östersjön. Ja, den tid är borta när man kunde pilka torsk och pilken slog torsken i huvudet så att fisken flöt upp, så tätt stod fiskarna. Laxen hade fått gifter i sig. Axel, som fiskade lax, tyckte inte jag skulle servera Östersjölax till döttrarna. Man visste inte konsekvenserna av miljögifterna. Allt detta uppfattar jag handla om miljön och jag är fortsatt sur över att mängder med senapsgas och ammunition dumpats i Östersjön efter andra världskriget. Men Celebriteten passar på att avfärda Lennart Bengtsson, som han finner totalt avvikande från den stora majoriteten av klimatforskare. https://detgodasamhallet.com/2023/06/06/lennart-bengtsson-for-kannedom/
Varför avviker professor Bengtsson? Kanske är han, 87 år gammal, inte helt uppdaterad på den snabbt växande kunskapsproduktionen? Celebriteten kan få undra. Men som argument är detta ett argumentum ad hominem,alltså inte argument i sak, och förkastligt. Nu hade Celebriteten läst Bengtsson på Det goda samhället, och höll emot Bengtsson, att andra författare där erbjuder ”obehaglig läsning”. Här får jag problem. Varför argumenterar Celebriteten inte i sak utan mot det sällskap som publicerat Bengtssons recension om en bok som de stora drakarna inte ville uppmärksamma?
Kan det vara så, att den verkliga skiljelinjen mellan Celebriteten och mig inte handlar om att han är väl inläst på material, som jag bara försökt skaffa mig en bild av utan att han till allt detta vetande är känslostyrd. Där är jag extremt sakorienterad. Så mycket att undersökningarna av min personlighet landat i att jag behöver fler perspektiv, dvs medmänniskor. Jag säger inte emot. Men vetenskap ska väl bedrivas sakligt och utan tårars flöden eller tal om vikten av kärlek?