Jag har varit i Spekeröd. Kyrkoherdeparet Nordblom bedrev på sin tid gästvänlighet mot eller för mig. Därför har jag haft svårt att orientera mig i det som nu timat.
Kyrkoherden Fredrik Sidenvall köptes ut. Erbjudandet var sådant att han inte kunde tacka nej. Kritiken riktas i efterspelet mot hans föregångare, Hans Hansson. Jag läser alltså stiftets ”utredning”. The Rapwoman satte igång med en specialvisitation, dvs skickade hejdukar. Nå, Sidenvall kritiseras också. Han borde ha pausat arbetet med förnyade verksamhetsformer (vilka anges inte!) Stiftet vill att kyrkorådsordföranden ska avgå. För oss, som inte har de lokala kunskaperna, återstår att tänka principiellt. Nog är det konstigt att Göteborgs stift ger sig på den som i demokratisk ordning är vald till ett uppdrag. Stiftet har inte valt och kan alltså knappast välja bort. Detta framstår som vanvett. Fråga The Rapwoman hur demokratiskt rumsren hon egentligen är. Eller är det hejdukarna som brister i kompetens?
Jag ser ett kyrkligt grundmönster, som jag varsnat tidigare. I normalfallet kunde man tänka sig att den som fått en prästtjänst har många frågor att ställa föregångaren. Så fungerar det i normalfallet inte! Jag väljer nu att stiga fram som dygdemönster (även om det bjuder mig emot eftersom det strider mot min natur…). Jag har plågat företrädare och kollegor med en mängd frågor om vad och varför. Först därefter kan jag väl, oss emellan, se vad som naturligen ska tas itu med. Byte på tjänst, ger möjligheter till förändring i en församling. Jag finner detta uppenbart vara en dålig normalitet, som normalitet betraktad, för när jag lämnat tjänster och någon kommit efter, har jag inte fått svettas med frågor om vad jag gjort och varför. Jag har sett prästerligt bedrivas som en one-man-show, inte som succession eller kollegastruktur. Jag uppfattar att det är så det går till. Jag fattar inte varför. Men det är jag det.
När Fredrik ska kommentera företrädaren, kyrkoherde Hans Hansson, heter det utan namns nämnande: ”De strukturer och förhållningssätt som lagts i dagen har gjort det omöjligt både för min företrädares företrädare Anders Anderberg och undertecknad att fullfölja våra uppdrag. Endast den som var beredd till oblyg allians med en liten personkrets med särintressen kunde klara den biffen fram tills nu… Nu återupprättas genom stiftets hantering något av Kyrkans integritet. Det stärker Guds ords ställning och underlättar arbetet för Guds ords tjänare.
Giv frid och sämja kring ditt ord
så att dess kraft må bliva spord. Amen”
Detta tycks inte vara riktigt sant och då är det nog inte att betrakta som sant. För egen del har jag glatt mig åt att Fredrik på fejjan den 12 december berömde ”Jul i Ucklum” som kulturhändelse och tycktes till och med gilla att sjunga Gamle Adams julsång i, som det heter, ”oblyg allians”. Då förklaras att misstroendet kom som en blixt från klar himmel. Eländet är mig uppenbart. Men dessförinnan var det tydligen inte riktigt så?
Den tidigare kyrkoherden konsulterades av kyrkorådets ordförande, det kan jag begripa. Annars är det mycket som fortsatt är obegripligt efter den utredning stiftet gjort. Stiftsprosten Ulf Sjögren och kontraktsprosten Karin Coxner har fått ihop en utredning med dålig svenska, metodiska brister och oklar gärningsbeskrivning samt därtill rekommendationer eller råd som inte självklart framgår av utredningen. Språklig ömklighet och tankemässig oklarhet resulterar i tyckanden. Kyrkorådets ordförande och den tidigare kyrkoherden, som nu vikarierar några månader, ska väck för att bereda plats för något nytt. Men vad ont har de gjort? Sidenvall fick gå. Han tycktes nöjd med det erbjudande han fick. Att det mesta var undermåligt skött är en helt annan sak. Kyrkorådets majoritet valde att agera kraftfullt och snabbt och pengar fanns tydligen i pastoratet. Det kan jag förstå – men konsekvensen blir att Spekeröd Ucklums församling blir en del av Stenungsunds storpastorat.
Ingenting av detta är av egentligt intresse. Inte heller informationen att Fredrik Sidenvall, en betydande och ambitiös personlighet i kyrkolivet , på fråga förklarat att han lägger ner allt motstånd och ställer sig lojal med ”kyrkans ordning”.
”LOJAL (franska loyal, av loi, lag, lagenlig; laglydig; Vän av den bestående samhällsordningen.” Jag läser Myrdal, som finner ”lojal” uttrycka ”trälsinne”. Själv tänker inte Jan Myrdal någonsin vara lojal, han var det inte heller. Jan stod för solidaritet:
”Solidus, tät, gedigen, massiv, fast, hård, hållbar, hel, odelad, styckad, oförminskad, kärnfull, lödig, äkta, verklig, varaktig, tillförlitlig. Det är sannerligen något annat än en ’laglydig vän av den bestående samhällsordningen’.” (Jan Myrdal, Skriftställning 3, Bokförlaget PAN/Norstedts Stockholm 1971, s 133)
Ni minns hur den tyske ämbetsmannen försommaren 1945 kom till den lokale kommendanten för de amerikanska ockupationsstyrkorna och sa: ”Jag har lojalt tjänat Kaisern. Jag har lika lojalt tjänat Weimarrepubliken. Jag har lojalt tjänat Tredje riket och jag försäkrar att jag lika lojalt kommer att tjäna ockupationsmakten.” Den tyske tjänstemannen förstod inte varför han brutalt blev utkastad från kommendantens kansli. Han hade ju bara berättat hur lojal han alltid varit och hur lojal han skulle fortsätta vara.
Det intressanta är hur detta drabbar Svenska kyrkan, som hamnat i det läget att barnaskapet hos Gud blivit trälsinne under ett riksdagsbeslut. Det bättras inte, tvärtom, av att många anpassat sig. Det går 13 på dussinet när vi talar om omtänkarna i den avgörande frågan. Och vi ser det genomgående mönstret. Inga teologiska argument, ingen som kommer och ropar ”Heureka! Jag har kommit på hur fel vi hade och det beror på…” Vi får en liten besvärjelse om hur klarhet i denna fråga inte går att sammanfatta enkelt. Fredrik Sidenvall är föredömlig på facebook när han svarar på frågan om han är kv*nn’pr*stm*tst*nd*r*: ”Nej, jag har lagt ned allt motstånd och är lojal med kyrkans ordning.” Kvinnor och män i vigningstjänsten står han upp för (vem gör inte det?) Detta sagt håller Fredrik Gud själv ansvarig: ”Vill Gud ha det på annat vis får Gud styra upp det.” Hade någon annan än Fredrik skrivit så om Guds försummelser i Svenska kyrkan, hade jag funnit slikt tal hädiskt, blasfemiskt. Har vi inte fått ansvar just av Gud? Men Fredrik blir föredömlig: ”Som alla förstår utvecklar jag inte hela min teologi i en tråd på fb.” Detta har ingen begärt. Frågan om Fredriks positionsbyte hanterar han politiskt föredömligt. Gunnar Fredriksson skulle nog klassa detta som ett övertalningsknep. Vi ska uppfatta att vi fått svar, fast vi inte har fått det. (Gunnar Fredriksson, Det politiska språket, 4 utökade uppl. Bo Cavefors förlag, Uddevalla 1969). Fredriksson drar slutsatsen att visserligen kan knepen uppfattas vara en smula missvisande. ”Men det är ingen tvekan om att de är nödvändiga.” (Fredriksson aa s 33)
Fredrik Sidenvall beskriver saken som en seger för stift och biskopen ”som visat handlingskraft”. Genom att rekommendera den demokratiskt valde ordföranden att avgå? Fredrik ser också att något av Kyrkans integritet upprättas genom stiftets hantering. ”Det stärker Guds ords ställning och underlättar arbetet för Guds ords tjänare.”
Nu blev det nog för mycket. För mig i alla fall. Om allt är återställt, varför tar då inte Fredrik upp herdesysslan i Spekeröd Ucklum igen, lämnar tillbaka utköpspengarna och säger att allt är glömt och förlåtet? Det hade väl kunnat betraktas som praktisk kristendom? Det började ju så bra, hjärtligt rentav! Se själva. Det tar 45 minuter och hon som gjort filmen är centralperson i Ucklums oblyga allians, tror jag mig förstå.
https://www.youtube.com/watch?v=_Wyhe5gW-9U
Vill ni kolla Jul i Ucklum finns en kortversion. Kyrkoherden sjunger 23.35 in i filmen. Folkligt, festligt, fullsatt. https://www.youtube.com/watch?v=yeQaNwh1eMM
När Fredrik på fejjan i går uttryckte tacksamhet mot Torsdagsdepressionen för att han inte framställs som offer utan som aktör, förstår jag absolut ingenting. På vilket sätt är han aktör? Och skulle det vara fel att framställas som offer? Är inte offret rentav bibliskt? https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/fredrik-sidenvall-om-specialvisitationen-i-spekerod-ucklum