Jag fick veta att Svenska kyrkan Stockholms stift och Interreligiösa rådet tillsammans med Fridays For Future ställer sig utanför riksdagshuset på fredagarna. Elsa Levinson, klimat- och hållbarhetssamordnare på stiftet, menar att det är dags att angripa kampen för klimatet från ett nytt håll. Torsdagsdepressionen levererade. Men, tänkte jag, var inte det nya hållet det gamla, det jag ska få mig till livs morgon, middag och kväll. Minns att klimatnödläge är proklamerat i Kalmar kommun och Kalmar kommun ligger bara en bro från Öland!
https://www.kyrkanstidning.se/nyhet/stockholms-stift-tar-till-nya-verktyg-i-klimatkampen
Då uppstår den alls inte ointressanta frågan vad som ska göras. Levinson förklarar: ”Det är dags att stötta våra ungdomar. De kan inte ensamma dra det här lasset. Alla måste höja rösten och det ligger ju i linje med Svenska kyrkans budskap om allas lika värde och klimaträttvisa. Det är ett klimatnödläge och vi kan inte låta det här gå längre, vi måste öka takten. Det är ju också av stor betydelse att det är utanför riksdagen vi står, när det gäller att kunna påverka.
Nu har vi infört parlamentarisk demokrati i landet. Mormor kämpade för kvinnlig rösträtt och politiska partier finns för att spegla vad folket, demos, vill. Poängen är att vi slipper stå eller sitta utanför riksdagshuset i storm, köld, solsken eller vad för slags väder vi än har de fredagar vi talar om. Alltså kan vi studera, arbeta, slappa, slöa, läsa böcker och vad ni vill liksom ansluta oss till politiska partier, som organiserar folkets flodvåg, den som blir en väldig ström kring Agnefit, holmen i Stockholm där riksdagshuset är beläget. Agnefit anger att holmen var en våtmark, där man agnade för att fiska. Är inte förresten namnet mer passande än Helgeandsholmen, ty den gamla fromheten är väl väck och den nya klimatvänliga fromheten har tagit plats. Agnefit sålunda!
Jag gitter inte ta upp glosan om ”alla människors lika värde”. Vi har inte lika värde, jag hade hamnat i rondskålen i tider som dessa om jag varit tillräckligt ung. Jag vet. Lika värde? Pyttsan! De äldre som fick Covid-19 var chanslösa när personalen fick bestämma över deras liv och kalla denna verksamhet för – sjukvård. Försök inte med mig. Jag noterar harmsen stiftets trollande med truten.
Torsdagsdepressionen uttrycker skattebetalarnas välmotiverade fråga: ”Det är faktiskt elever som skolkar för att kunna vara med. Hur ser ni på det?” Svaret kommer: Antwort kommt, som vi säger som satt i skolan på lektionerna i tyska: ”Alla barn ska gå i skolan, men sen får varje individ gör egna val utifrån sitt samvete.” Samveten ska man tydligen inte dribbla med så i Svenska kyrkan kanske samvetsklausuler blivit på mode igen, à la mode, som vi säger efter lektionerna i franska, de som vi inte heller skolade från.
Torsdagsdepressionen idoga reporter vill veta hur många som kommer på demonstrationen? ”Vi har många medarbetare i stiftet som har flaggat för att de kommer. Det finns ingen anmälan, mer än till en frukost innan vi går dit. Men det är otrolig pepp här på stiftskansliet. Vi får se hur många vi blir.”
På vems tid kommer alla dessa peppade, jag blev nervös att jag skulle skriva fel vokal. ”E” är det. Inget annat! Skolar dom från jobbet? Är det flex eller tidbank eller ett tjänsteåliggande? Detta bortsett från att, som Levinson får till det: ”Vi alla som medborgare borde oftare höja rösten för klimatnödläget och klimaträttvisa.” Kanske då några kunde höja rösten och berätta för mig hur stor andel av koldioxidutsläppen som orsakats av människan. Jag har hört 4% anges. Kan det vara så lite. Källa på det? Resten är naturliga variationer. Och utsläppen från Sverige är tydligen 2 promille av alla utsläpp. Det kan jag kanske försöka förstå utifrån de bestämda miljöåtgärder vi vidtagit i detta land från 1960-talet och framöver. Minns att Morsan läste och diskuterade Tyst vår för och med sönerna! Året var 1963.
Torsdagsdepressionen ställer inte den sortens numeriskkritiska (där fick jag till det!) frågor utan undrar vad som i övrigt är aktuellt i Stockholms stifts miljöarbete just nu. Levinson ger besked:”Min tjänst som klimat- och hållbarhetssamordnare innebär att jag stöttar församlingarna i deras arbete bland annat med att minska deras påverkan på klimatet, att få in klimat- och hållbarhetsfrågor i gudstjänster och verksamheter. Biskopens senaste herdabrev om klimatet är en jättestor satsning. Den 10 maj klockan 18 har vi ett samtal om herdabrevet i Storkyrkan. I höst ska vi pilgrimsvandra för klimatet och i juni samarbeta med Världsnaturfonden om ett samtal om biologisk mångfald med riksdagsledamöter.”
Vilka krav från Fridays for Future som stöttas av Stockholms stift och interreligiösa rådet anges:
* Håll den globala temperaturökningen under 1,5 °C jämfört med förindustriella nivåer * Följ Parisavtalet * Säkerställ klimaträttvisa * Lyssna på den bästa förenade vetenskapen som för närvarande finns. Detta är dessvärre inte så mycket att säga något om. Den vetenskap vi ska lyssna till är en vetenskap som struntar i själva vetenskapligheten, dvs struntar i att mobilisera motsägelser och invändningar. Vart det hela leder kan vi se när kraven från Fridays for Future preciseras. Än så länge håller sig Stockholms stift från dessa komplikationer, som en hoper av oss menar är klimatreligiösa önskningar och inget annat. Vilka är vi? Vi som menar att för mycket och för lite skämmer allt. Massmedierna vill förse mig med den verklighetsuppfattning jag bara ska sätta i mig. Dr Goebbels hade gillat tilltaget och varit avundsjuk när han uppfattat vilka resurser som finsn för att domptera massan nuförtiden.
Ska en kristen inte tänka att miljön och klimatet är lappri för Jesus kommer tillbaka? Nja, det är inte riktigt så vi tänker. Men grundläggande tänker vi något som de allra flesta aldrig förlitar sig på: Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?
Detta borde vara den kristna specialiteten och något vi inte har tillsammans med ansamlingen av religioner och skolkande ungdomar. Detta sakförhållande lyckas inte Svenska kyrkan Stockholms stift kommunicera. Då återstår bara lagförkunnelse och delandet av den skräck vi ska känna. Detta är ett allvarligare nödläge än klimatfrågan, nödläget i en kyrka som inte kan förkunna evangelium. Tillförsiktens evangelium borde förkunnas i en kultur där massmedia försöker skrämma oss så mycket som det bara går. Men visst är agronomen Rockström sannerligen skrämmande, jag syftar nu på hans uppsyn mer än på vad han får ur sig. Den mannen misstor jag. Det hade Julius Caesar också gjort. Julle hade litat mer på mig. Svenska kyrkan kunde kanske hjälpa mig genom att förklara hur fel Klimatupplysningen och Klimatsans har och därtill förklara hur Bengt Lidforss för 120 år sedan kunde lägga ut texten om det klimat som skulle komma och vara tillfreds med den rara, goa värmen. Detta sista var en dribbling om prästen, som varnade mor Anna för helvetets eld. ”Ja, men si pastorn, den rare, goe värmen!”