Vi lever i den hojtande okunnighetens tid. Okunnighet kan botas. Hojtandet inte. När det hojtas rejält, blir okunskapen manifest. Jag kan förstå samtidigt som jag vägrar att förstå. Ta Anne Franks dagbok. Den gavs ut i en av fadern tillrättalagd version. Många år senare kom en mindre putsad utgåva. Den har SD-aren Rebecka Fallenkvist börjat läsa. 50 sidor in i texten slås hon av den unga flickans funderingar över könslivets mysterier och uppfattar detta som kåthet. ”Kåt” betyder, som ni alla vet, ”levnadsglad” och denna livsglädje är skapelsegiven. Gud är alla goda gåvors givare. Anne Frank definieras nu som ”kåtheten själv”. Stor oreda under himmelen, avståndstaganden mm mm. Men varför? Det var också levnadsglada unga som eliminerades i lägren, det var barn som inte ens kunnat beskriva livsglädjen.
Pappa Frank ville inte att denna sida hos offret skulle stå fram. Men varför hojta på Fallenkvist för det? Hon läser väl ändå rätt innantill och häpnar. Det får hon göra. Hon kanske inte är den slugaste SD-aren. Jag har sett henne lite mer än salongsberusad ropa ”helg, seger” i televisionsapparaturen när det var valnatt och motsvarade valtemperatur. Men ska hon inte på Instagram få redovisa sina läsupplevelser och vem tar sig rätten att påstå att denna innantilläsning på något sätt skulle förminska Anne Frank? Har de hojtande själva läst dagboken, som är just en sådan och som därmed sätter ljuset på vad som förintades. Liv. Vanligt och till stor del olevt liv.
Det hojtas mycket efter ett i demokratisk ordning genomfört val. Få tycks beredda, inte minst få kyrkokristna, att fundera över vad meningsmotståndarna har att säga. Biskop Bo Giertz upprepade: ”Meningsmotståndarna har rätt på någon på någon punkt. Det är vårt ansvar att hitta den punkten.” Så resonerar en intellektuell. Så granskas argument. Så förs resonemang vidare.
Ta enprocent-målet som exempel. Vi slogs för detta biståndsmål år 1968, hungerstrejkade utanför Riksdagshuset några dagar. Poängen är förstås att bistå nästan. Det sker också genom att kritiskt utvärdera hur målet fungerar i nästantjänsten. SIDA-medel, EU-anslag, pengar från FIN blir en hel del. Korruptionsrisken är uppenbar, men tydligen ska inga kritiska frågor få ställas. Lysén är förstås ute tillsammans med andra i godhetsbranschen. Jag misstror sådant. De kallas ”företrädarna för fem svenska civilsamhällesorganisationer”. Ska jag bli imponerad? De bedriver vad som ter sig som partipolitisk kritik av en regering som ännu inte tillträtt. De hojtar när de är på offentligfinansierad resa i Israel/Palestina. De är nöjda med vad de ser på plats. Jag talar med andra. De berättar om hur den palestinensiska administrationen inte fungerar, om övervåld mot palestinier i administrationens fängelser och förhörslokaler. Jag vill inte betala till sådant.
Sofia Camnerin, som kommer från Bor utanför Värnamo, mest ökänt för att det är en lång 30-sträcka genom samhället och detta t ex utanför den Missionskyrka Camnerin stammar från, kommenterar presskonferensen Tidölaget höll på min födelsedag. https://www.skr.org/sveriges-kristna-rads-generalsekreterare-kommenterar-dagens-presskonferens/
Då vet vi.
”Kyrkorna kommer aldrig vika en tum när det gäller det oändliga människovärdet.
Kyrkorna fortsätter arbeta för att alla människors grundläggande behov ska bli tillgodosedda, och arbetar för ett starkt bistånd.
Kyrkorna fortsätter arbeta för att välkomna främlingen och visa gästfrihet.
Kyrkorna fortsätter arbeta förebyggande i förorter, samhällen och städer.
Kyrkorna ser människan, reducerar henne inte till en kategori. Likt hur Jesus alltid såg människan vill kyrkorna göra det, oavsett om medmänniskan är tullindrivare eller sitter och tigger utanför stadsporten.”
Var verkligen presskonferensen den händelse som nödvändiggjorde denna bekännelse (och mer hon hade att säga)? Min erfarenhet av ”kyrkorna” är inte detta storstilade, det känner jag behov att få markera. Jag vet fuller väl hur kategoriserandet är normalt uppträdande i t ex Svenska kyrkan och hur begåvade människor ska reduceras. Jag fattar till och med varför. Camnerin spelar och sjunger med änglarna. Det låter illa. Tycker jag. Hon, som kommer från Bor, bor-de inte låta Sveriges Kristna Råd träda fram i hycklarbranschen. Så frågan kanske borde ställas om Camnerin röstat på några av partierna i Tidölaget eller på det andra laget. Konsumentupplysning alltså. Så att vi ska kunna förstå vad hon håller på med, menar jag.
Inget är så illa att det inte kan bli värre. Kyrkoherden i Kalmar och kontraktsprosten i Norra Möre och Öland, teol kand Peter Wänehag slutade. Pensioneringen var nära. Nästa gång han fyller, fyller han 65. Allt var dock brådstörtat. Få visste varför. Nu rapporterar tidningen Barometern att Wänehag vid sittande kyrkorårdssammanträde ställdes inför alternativet att antingen sparkas eller avgå frivilligt. Nu ska jag uppfattas vara part i målet av det enkla skälet att jag gillar Peter Wänehag. Så mycket mer intressant blev det då, när detaljerna avslöjades. https://www.barometern.se/kalmar/prast-tvingades-bort-kyrkan-betalar-miljonbelopp-utan-att-kyrkorad-informerats-8388f75c/
Kyrkorådets ordförande Victor Ramström är tydligen anställd posk-are och vald posk-are på församlings-, stifts- och kyrkomötesnivå. Han fattade beslut om 1.2 miljoner till Wänehag, men detta var en sakupplysning som skulle hållas i en mindre krets. Kyrkorådet fick inget veta! Det gick si så där. Den blide Wänehag är tacksam, heter det i Barometern, att han slapp gå på dagen. Han har haft semester och han har lett en planerad församlingsresa till Oberammergau. Men vad har Wänehag gjort, som motiverar utköp? Barometerns Emma Arenius: ”Med tanke på summan ser det ut som att ni inte hade på fötter för en uppsägning. Ni köper ut honom?” Svaret? ”– Ja, därav summan.”
Ramström är 31 år gammal och har en kyrklig bas i BIC, inte POSK. BIC, Birgittakyrkan i Centrum ville vara något annat och finare än vad poskarna i Kalmar stod för. Folket i Birgittakyrkan var nog lite skitfinare, om man vill uttrycka sig illa. Victor Ramström är informatör för POSK och ordförande för POSK i Växjö stift. Han är ordförande i kyrkorådet hemma i Kalmar och andre vice ordförande i stiftsfullmäktige i Växjö stift och finns med i stiftsstyrelsen. Victor är också ledamot i kyrkomötet. Något riktigt arbete tycks han inte ha. Men arvoden trillar in, svälta behöver han inte. Och detta var alltså vad vi, som ville bygga alternativen i den partipolitiserade Svenska kyrkan, fick. Jag tycker goda kyrkokristna nu skulle låta Ramström lätta från alla sina kyrkliga uppdrag och skaffa sig ett vanligt hederligt och okyrkligt jobb. Det skulle alla tjäna på. Jag misstror Victor Ramström. Och det hedrar mig. Jag misstror allt som hänt. Har det sin upprinnelse just i Birgittakyrkan? Plötsligt verkar det alls inte otroligt, otroligt att säga.
Nu har jag inte skrivit en rad om posk-aren Inger Harlevi som fått posk-aren Erik Eckerdal vald till biskop i Visby. Har Erik lite vett håller han sig ifrån Harlevi. Det var hon som som fick en annan av sina gossar, den då nytillträdde domprosten Hermansson, att skriva på det falska intyget om omfattande renoveringar i Visby domkyrka. Ren bluff. Renoveringarna hade inte påbörjats. Harlevi sattes inte på cellen, inte Hermansson heller. Hermansson är dock väck från tjänsten liksom biskopen Petersson. Hur ska det gå för Eckerdal? Vilket säkerhetsavstånd till Harlevi borde gälla? 25 meter?
Jag stod inte upp för POSK för att vi skulle få poskare av det slag jag nu redovisat. Inte en Ramström utan riktigt arbete, inte en charmerande Harlevi ,som tar sig fram så fort hon får nys om var makt utövas och ska ta hand om den. Jag faller inte i farstun för en Camnerin heller, hon som använder sin position till illa maskerade politiska utspel/flöjtspel. Tro mig, orätten håller inte i längden.