Putins P-mob, partiell mobilisering, bekymrar mig. Jag hör till dem som menar, att ukrainarna försvarar inte bara sin nation utan våra värderingar – inklusive värderingar som inte direkt är mina, men som i frihetens namn ska försvaras. Kan Ryssland besegra Ukraina, väntar andra länder och om länder i det gamla sovjetimperiet hotas, dras också vi in i en räcka av händelser. Kanske är då Öland en intressantare grupperingsplats än Gotland för ryskt försvar mot Nato vid en invasion mot de baltiska staterna för att återta dem? Gotland har militär närvaro. På norra Öland? Det är väl majoren Barkevall och jag? Ölandsbataljonen förmår föga. Och svenskt försvar av Gotland har då en fiende i ryggen, som visserligen kommer som en vän, så sägs det uttryckligen, men, men, men.
Vad har jag nu gjort? Vänt på spelplanen. Jag kan inte vara ensam om att göra så, i militära staber lite här och var övar man sig att vända på kartor. Nord-syd är inte enda möjligheten att se på Sverige. Kolla att lägga kartan över vårt land i öst-västlig riktning. Vad ser ni då? Och hur försvaras Gotland om det står ryskt artilleri på norra Öland med Oskarshamn med kärnkraftverk på bekvämt skjutavstånd? Hur försvaras Öland och dess befolkning om Ölandsbron sprängts?
Det enklaste just nu är att ukrainarna för vår strid. Vetskapen är att det handlar också om vår strid, inte bara deras. Vårt artilleri gör tjänst i vårt intresse just nu och just då i Ukraina. Framstår jag inte som blodtörstig och okänslig? Jag har sett hur de ryska stridsvagnarna nedkämpats, stridsvagnstornen flög långt och jag har funderat över hur många som då satt som smet på stridsvagnens väggar. Tre ryska soldater? Fem? Det fanns kanske inte så mycket att skicka hem till föräldrar/familjer? ”Förlän oss Gud i nåd, frid i våra dagar, ty ingen är på jorderik, som ofrid kan förtaga.”
Själv ska jag flytta till norra Öland, där vi inte ”claimar” territorialvatten mellan Öland och Gotland. Vi gör alltså inte anspråk på att det är vårt vatten vilket i klartext betyder att vi avstår från detta självklara anspråk för att – ja, varför? För att vi inte kan försvara fostervattnet?
Claimar vi vårt vanliga sätt att leva? Jag är i all min okristlighet alls inte övertygad om att det kristligaste är att tiga och lida när en gigantisk förmögenhetsomflyttning äger rum och politiker tycker och tänker sig ha fritt tillträde till min plånbok. Kapitalismens förutsägbara kriser betyder väl just detta som vi nu tvingas leva med? Då avslöjas att vi ingen vänster har i landet, ingen har nämligen använt den vanliga socialistiska analysen av dessa återkommande kriser, som främst (?) drabbar den nedre medelklassen. Vi ska stötta de allra svagaste, som ni vet. Vilka vi? Inte staten. Staten plockar våra pengar för att se god ut. Det betyder bättre eller lika bra pension för den som inte gjort ett skapandes dugg som den som lönearbetat som lågstadielärare? Jag sätter ut ett frågetecken mest för att jag vill bli motsagd.
Vad är det jag nu drar till strids för? Mitt konsumtionsutrymme! Möjligheten att köra bil, förstås. Ha rimliga levnadsomkostnader för sill och potatis, öl och brännvin. Jag talar inte för min rätt att flyga till Thailand, dit har jag ingen traktan. Men vem stiger fram och säger ”Det är jag som vill beröva dig just de möjligheter du tagit för givna! om det inte är så illa att du dessutom faktiskt redan betalat för dem” – ?
Jag ska alltså, som ett viljelöst offerlamm, berövas sådant som Morsan och jag själv har lagt grunden för, när vi bidragit till välståndet. Och detta ska ske i den kristna trons namn, ty en kristen vet att hålla käften. ”Man ska vara nöjd, säger jag säger Paulus-hållningen.” Nå, naken kom jag till världen och naken ska jag lämna den, jag disputerar inte. Men jag ställer frågan om tiden mellan födelse och död. Är det en kristen borgarbrackas sätt att fråga, må det vara så. Jag är tillräckligt gammal för att inte behöva bli generad. Det kan också vara hållningen hos en slav som slår sig fri. Men sakligt sett är ju inte mitt goda liv bara privat. Det ger arbete åt många andra. Väldigt många andra. Minskar mitt konsumtionsutrymme, riskerar andra jobbet.
Är det alltså tid för massorna att organisera sig, ta på sig gula väster, sätta eld på halmbalar och tippa koskit utanför Riksdasshus och kommunalkontor? Det var fransoserna som reste sig år 1789, inte svenskarna. Jag antar att svaret är att Sverige var mer domesticerat under en absolut kungamakt, mer än det Frankrike som var splittrat inte bara i nord och syd utan också i separata landsdelar och därmed – tack vare denna splittring – mer lättrörligt och mindre möjligt att kontrollera.
Jag kan fråga kyrkligt. Väldigt många har muttrat över styresformer, över dem som kallas biskopar, över partipolitisering – men halmbalar har inte bränts utanför biskopsgårdarna, flytande gödsel inte förbättrat arbetsmiljön på stiftskanslierna och de kyrkligt förtroendevalda behandlas fortfarande med heder. Oftast oförtjänt heder. De åstadkommer i stort sett ingenting annat än att de förvaltar den förödelse av kyrkolivet som pågår dagligdags.
Pensionerade biskopar bemöts med vänlighet. Tänk om de i stället offentligt förnedrats, rullats i tjära och fjäder? Det har inte skett. Inte ännu. Det hade nämligen inte varit ”kristligt”, som min moster skulle sagt. Men kanske roligt och framförallt effektivt? Återställt några proportioner, lagt ansvaret där det ska ligga?
Växjö stifts har ett hittepå-jubileum. 850 år firade vi i går. Vi och vi. Ett gäng i Växjö domkyrka. Rydaholm ligger i det gamla Linköpingsstiftet så jubiléet gjorde inget större avtryck. Kalmar län var också Linköpings stift för 850 år sedan – om detta ens var att län då. Ni förstår det intellektuella bryderiet. 850 år är också ett hitte på-år. Igen vet. Ingen vet säkert. Då vets det inte.
Så vad firas? Hur allvarligt? Vad skulle de kyrkokristna som omvänts av Sigfrids-missionen sagt om de sett kyrkolivet idag? Konstaterat att hedendomen trots allt är lika påtaglig nu som då? Att rätten fortfarande sitter i spjutstångs ände? Att oönskade barn sätts ut i skogen, fast skogen nu blivit en hygienisk rondskål? Vad hade våra medkristna under dessa 850 år haft att säga om klimatet? Att det var förfärande kallt under lilla istiden, att det var nödår men att de likväl kunde en del om väderlek, som de kunde uppfatta. Klimatet kunde de flesta inte ha så många synpunkter på. Var klimatet egentligen uppfunnit då? Eller nöjde sig människorna med att tala om vädret?
Jag kan väl återkomma till klimatet en annan dag i tanke att världen trots allt består – klimatnödläget till trots. Ett sådant har proklameratss i Kalmar kommun. Hur det är i Borgholm vet jag inte. Ännu.
Skjutningarna i landet redovisas. Närmare 300 är de. 48 döda och mer än 70 skadade. Hur många är sprängningarna? Förra året var de 88. I dessa samtidsfrågor är Kyrkan påfallande tyst. Kanske tycker öfversåtarna så illa om allt detta, att de inte vill tänka på saken, inte tala om den? ”Folkkyrka” som inte har hjärta för folket – vad ger ni mig för den. Det är kanske inte så konstigt att kyrkoetablissemanget hellre går på bokmässa, hellre ropar med Rockström, Greta och Wiman? Då slipps somligt. Själv tycker jag att den annalkande hösten är ungefär som höst brukat vara under mitt liv så som jag minns det. Är detta nödläge, så var i all deras nöd ingen verklig nöd, må jag säga.