Många får anstränga sig för att vara snälla. De vill gärna vara så, men förmår sällan. Mitt problem är inte riktigt detta. Jag måste anstränga mig för att vara elak. Präglad av min moster/gudmor måste jag vara. Hon hade visserligen inte läst Jan Myrdals bok Barndom, men var klar med sin bedömning. ”Det är inte kristligt att skriva så om sina föräldrar !” Då förstår ni hur jag har det. Jag hör till de fåtaliga som måste stränga sig an för att bli elaka. Men skam den som ger sig!
Alltså funderar jag över anklagelserna om nazism och fascism i samtiden. Några gånger har min elakhetslängtan uppfyllts. Då har det varit vänstern som varit min måltavla. Inte minst VISK, Vänstern i Svenska kyrkan. Jag tänker att det är rätt sanslöst att använda placeringsordningen i det franska parlamentet som tolkningsnyckel för självidentitet. Men låt gå. Jag kan få ett snällhetsrecidiv. Hur mycket vänster är då vänstern?
Jag frågade. Blotta tilltaget är elakt. ”Har du läst Marx?”, sporde jag den vänster som trädde fram just som vänster. ”Kapitalet i Sandels eller Bomans översättning? Det tycktes vara obanad litterär terräng? Marxismens politiska ekonomi? Inte det heller. Det vänstraste de tycktes kunna stå för var Blå Tåget, Mikael Wiehe och Röda Bönor. Att föra intellektuella samtal, förnuftiga resonemang, som Jan Myrdal uppskattade, var inte att tänka på. Myrdals böcker hade de inte läst. Strindberg var dem obekant. Men vänster var de!
Tog de avstånd från nazism och fascism och rasism? Säkert. Men i förnuftiga kategorier var det kanske inte just rasism att vara xenofob? Kan inte alla smålänningar med goda skäl vara emot masarna i Dalarna, de som kom Gustaf Vasa till hjälp och därmed krossade Dacke-upproret? Om den tyska rasen, som Churchill talade om, säger jag inget. Är det i förnuftiga kategorier alldeles säkert att den som inte vill se ett muslimskt parallellsamhälle växa fram i den absoluta staten Sverige, den som värderingsmässigt styrts stenhårt och där vi haft vett att inordna oss (minns Dacke!) verkligen är rasist? Fler förklaringsmodeller måste vara möjliga. Han/hon kanske helt enkelt är xenofob. Riddar Erland var inte. Han älskade Singoalla. De flesta gjorde inte det om vi ska följa Rydbergs diktning.
Men fascister och nazister? Gramsci ligger inte bara i en urna på Protestantiska kyrkogården i Rom, han ligger också nedpackad i en flyttkartong. Men Herbert Tingsten har hittills klarat sig undan flyttkartongen, T kommer efter G. Har de som ropar ”nazism” tillgodogjort sig Tingstens bedömning att fascism och nazism är den extremaste hållningen av konservatism – och är det verkligen allt? Ledarprincipen? Är Jimmie Åkesson en ledare som är resultatet av Guds fortgående uppenbarelse? (se Tingsten, Nazismens och fascismens idéer, Aldus, Stockholm 1965 s 90). Sannolikt ser få honom så. Vilka bärande nationalsocialistiska idéer ser vi i dagens Sverige? Idén om korporativ samhällsgemenskap och välfärd för alla?
Är det alltså Mussolini korporativistiska stat det handlar om? Birger Beckman uppfattar att fascism och korporativism är närmast identiska med den lilla skillnaden att i Italien är det korporativa inte korporationer som samverkar utan staten som styr alla samhälleliga gemenskaper. Omvänt som man kunde tänka i förstone alltså. Jag tog fram Birger Beckman, Den fascistiska korporativismen, Tidens förlag, Stockholm 1933. Beckman hade klarat sig undan nedpackning för stunden.
Men vad med Fascism i dag, Titeln på Hans Lindquists bok på Federativs förlag, Stockholm 1979? Den beskriver små aparta rörelser som är emot invandring. Lindquist undrade om dessa fascister är eftersläntrare eller förtrupper? Vad om jag helt enkelt betraktar dem som tokdårar – men också en tokdåre kan varsna en fara. Av barn och dårar får man höra sanningen. De var emot att en välfärdsstat med miljoner invånare skulle komplettera sig med två miljoner från andra kulturer i tanke att det var idel överläkare och civilingenjörer som anslöt sig. Är den rasist, nazist eller fascist som inte riktigt tror på detta narrativ? Eller en intellektuell som sitter nykter på de berusades gille?
Man skulle förstås kunna tänka sig att Marx hade rätt, ”Människans medvetande bestäms av hennes samhälleliga varande”, dvs högst påtagliga materiella förhållanden styr medvetandet. Så vad med Mussolini år 1915 och den kamp för nationen som enade ungdomen som kampen år 1848-1849 och 1859-1860. Jag fördjupar mig inte utan hänvisar till Arthur Rosenbergs bok Fascismen som massrörelse, Verbal, Bagarmossen, 2016. Rosenberg är dock tydlig med att Marx inte reducerar mänskligt tänkande till enkel reflex av sociala förhållanden. (s 10)
Bortom enkla slagord finns mycket att analysera. Det gör det viktigt att inte slänga sig med slagord, det är min enkla mening. Har jag då läst Annika Strandhäll på twitter? Visst. ”Vi kommer inte acceptera fascismen.” Och Henrik Arnstad är dyster efter det sista demokratiska valet i Sverige: ”De brunblå kommer att sabotera demokratin, rensa bort regimkritiska medier och omöjliggöra framtida fungerande valrörelser. Fascism.”
Jag skev det nyss: ”Människans medvetande bestäms av hennes samhälleliga varande.” Man måste ställa sig lite friare än så, stå samman med dem som tänkt mera och tidigare. Profeter, apostlar. evangelister, kyrkomödrar och kyrkofäder till exempel. I det sällskapet går kyrkokristna inte på vad som helst.