De flesta av mina polare ska bli 80 år när de nästa gång fyller jämnt. Och de har fyllt – jämnt fördelat under de gångna decennierna. I 50 år har jag kunnat följa dem. Insikten är lätt omtumlande. Gun Kessle och Jan Myrdal såg till att hålla sig med yngre vänner också. Det är en klok hållning. Men alltmer besvärlig i det kyrkliga där många ska bli både 80 år och 90 och generationsskiftet gått sisådär.
Mgr John Broadhurst fyllde 80 i förrgår. Det tog mig lite. Jag har uppfattat ynglingen i honom så pass att åldern bara varit en siffra. Att Marianne och Kjell Petersson lämnar sina uppdrag för SPT tog mig också. För båda, liksom för mig, gäller att deras närmaste jämna jubileum är 80, även om Marianne och jag har en längre sträcka dit än Kjell, om vi nu får leva. Marianne ersätts av en något yngre Gunnel Hagander, men Gunnels nästa jämna jubileum är också 80 om än åtta år bort. För det fall Biörn Fjärstedt håller i, kan han om några år fira 90 och 90-talet hägrar för en uppsättning polare. Tiden är ett ingenting och denna insikt finner jag omtumlande. Kanske inte helt deprimerande dock. ”Gubbjälklar (oavsett kön) i alla länder, förenen eder!” Men de gamla visionärerna har blivit gamla även om visionerna nog alltid är rätt färska, inte föråldrade i vart fall. Gunnar Rosendal var inte 40 år fyllda när han skrev boken Kyrklig Förnyelse t ex.
Men tiderna förändras. I Växjö domkyrka finns det volontärer som står redo om någon undrar något om domkyrkan – varför man ska fråga kan man förstås undra över. Den besökande åtspordes om han hade några frågor, men förklarade att han nog visste allt han behövde veta om domkyrkan samt fick med informationen, att han sett domkyrkan före renoveringen 1957-1960 och varit med när 1200 personer kom till domkyrkan på söndagarna. 9, 11 det som gick som högmässa och en av gudstjänsterna var det också, aftonsång 17 och completorium 20 därtill.
– Var det på Danells tid?
– Ja, svarade den besökande.
– Då vågade dom väl inget annat.
Myterna har makt, må jag säga. Hur kan man fabulera så friskt? Men det går. Och kan man förvandla en sedvanlig samling högsommardagar till klimatkatastrof är det mesta andra rätt måttligt på en skala. Nu var jag med på 60-talet och vet hur domprosten Danell kunde fylla domkyrkan. Jag tänker inte vara okritisk. Han var på många sätt självgående och hade han inte varit det, hade hatkampanjerna mot honom (och hans familj) knäckt honom. Det gudstjänstliv som kunde levas i Växjö domkyrka dåförtiden var exceptionellt och det var inte GA som ensam ska ha all heder. Guds gode Ande var å färde. Men domprosten hade berett Anden vägen om det nu inte var så, att Anden berett väg för domprosten Danell.
Då är vi över på temat hatkampanjer. Riksbiskopen redovisar hur utsatt hon varit även om hennes riksbiskopstid varit en framgångssaga, kunde jag förstå. Men näthatet var verkligt. Och kvinnliga ledare( ”Führerinnen”) är värre utsatta. Det tror jag egentligen inte. Vill någon analysera vad GA Danell utsattes för i de lokala tidningarna Smålandskomposten, Växjöbladet och Kronobergaren så var det inte något på sociala medier utan en massiv och lögnaktig hatkampanj på insändar- ledar- och nyhetsplats. När unga teologer studerande tänkte som han, anklagades han likt Sokrates för att vara en ungdomens förförare. Min poäng ska inte gå någon förbi. Vad Riksbiskopen inte kunde hantera i sociala medier gick de flesta förbi. Så inte med lokala kampanjer. Så inte heller kampanjer i nationell media. De ogudaktiga visste att känna igen en trons förespråkare – då, nu som alltid!
Riksbiskopens gärning sammanfattades av Lutherska Världsförbundet: https://www.lutheranworld.org/news/sweden-reformation-reconciliation-and-gender-justice. Länken fungerar om ni kopierar dn, tror jag.
Riksbiskopen ska få beröm förstås för sin insats mot regeringspartiet.
https://www.svd.se/a/z7vgd5/antje-jackelen-ministern-vilseleder-om-skola-och-religion
Reta inte en tyska, det säger jag bara. Riksbiskopen blev uppbragt över skolministerns förslag att förbjuda friskolor och skrev; ”För att tala ur ett kyrkligt perspektiv: kyrkan försedde en gång i tiden Sverige med en infrastruktur som gjorde slut på klanväldet och la grunden för läs- och skrivkunnighet samt för sociala och demokratiska system.”
Nu kanske vi skulle lyssna på de folkskollärare som uppbragta skulle hävda att det inte heter ”försedde” utan ”försåg” och att framställningen sammanfattar väl snabbt samt försummar att ge upplysningen att klansystemet ersattes av församlingar i socknarna och i dem hörde vi samman i en ny slags klan. Den som praktiserar förlåtelse och försoning kan inte tillämpa ättardråp. Med Kyrkan kom en annan livshållning till Norden och nordborna. Jag bråkar inte. Men är det inte tid att tala klarspråk?
Problemet just nu i Sverige är att muslimer kör inom ramen för skolsystemet sin egen partikulära kultur. De har ingen tanke att inkluderas i det svenska, som de uppfattar just så värderingsmässigt extremt som det faktiskt är. Men detta går inte att uttrycka. MENA-kulturerna ska inte stigmatiseras och då ryker också de kristna friskolorna. Detta beror på att ingen kan tala Sanning om situationen. Lögnfursten tar hem spelet. Igen!
Vad bör göras? Sanning bör talas. Myterna både om hur det var och hur det är, ska punkteras. Det är de intellektuellas uppgift. De intellektuellas öde är, som bekant, att sitta nyktra på de berusades gille. Trist förstås. Men livsviktigt och nödvändigt!
Riksbiskopens råsop mot den egendomliga skolministern Lina Axelsson Kihlblom och de bedrägerier som Riksbiskopen anklagar henne för, får väl ändå betecknas som Riksbiskopens råsop. Om skolministerns tankeprestation sammanfattar Riksbiskopen inte bara så att den förmedlare antidemokratiska värderingar utan skriver rakt ut: ”Det är okunnigt, världsfrånvänt och potentiellt farligt.” Där satt smockan, en riktig käftsmäll. Vad säger sossarna i kyrkostyrelsen nu?
Dagsländorna har lyft lite märkligt på senare tid. Det ska bli ordning på det, sägs det. Själv är jaa inte bara oskyldig utan okunnig om det lilla mysterium som andra ska lösa.