Plötsligt dök tre ultraljudsbilder från år 2008 upp. Jag städar nämligen. Gästrummet måste röjas för gäster kan förväntas. Nå, jag satte upp bilderna på kylskåpet i väntan på den unga dam som bilderna föreställde: ”Sigrid som ung”, skrev jag. Det tyckte jag var roligt. Flickan och hennes föräldrar också!
För det var väl Sigrid och hon bör ha varit 17 veckor gammal. Eller var det någon annan på bilderna – någon myling? Tror inte det. Tror inte någon annan tror det heller. Nå, de snälla anförvanterna ville trädgårdsarbeta (min hand ni vet… och min håg?), men efter en stund kom Sigrid och undrade om hon kunde hjälpa till i köket, där jag dvaldes. Trädgårdsarbetarna hade först utfodrats med mousserande vin från Limoux. Ni som vet något om vin har nu vett att bli impade. Hon kunde. Och det är en morfaderlig särskild glädje att stå med ett barnbarn i köket och se hur champinjoner, purjolök och paprika skärs ner i lämpliga bitar för att anrättas i en lövbiffgratäng och därtill lägga upp en liten entrétallrik med lax och avocado mm mm. Eftersom jag av princip inte dricker alkohol serverade jag först ett vitt vin från Frankrike och därefter en Rioja från Spanien. Säg vad ni vill om syndafallet, men fullt genomslag har det inte fått. Jag kastade därtill en blick på bilderna av Sigrid som ung och började i min glädje fundera över ondskans problem.
Givet att Jesus talade sanning finns det en lögnfurste i denna värld. En lögnfurste är den främste i att ljuga, illistig till hela sitt väsen. Helst vill Lögnfursten att vi inte ska tala om honom, inte uppmärksamma hans knep och därmed demaskera den pågående lögnmaskeraden. Kyrkan, som har verktyg för denna uppgift, är förstås viktig att oskadliggöra, aldrig tala om sant eller falskt utan tala om annat och självfallet aldrig i egentlig mening använda Andens svärd för att komma åt den onda makten. Kyrkans profetiska kallelse är annars att stå det onda emot och skoningslöst rycka upp lögner med roten ungefär som när man rensar ogräs. Ju tidigare ogräset kan tas, desto bättre.
Men när får fostret en själ och blir ”en av oss?” Frågan ställde professorn Hugo Lagercrantz. En av oss? Det var väl den lilla flickan i samma ögonblick som jag fick veta att min dotter var gravid igen och än mer konkret när de tre bilderna kom? Professorn svarar ”efter 24 veckor”. Det tror jag inte. Det beror på den tanketradiiton jag inte bara är en del av utan också med stolthet (pride) och glädje (joy) förvaltar. Psaltaren 139 och för den delen Ps 104 är glada besked. Om Gud såg mig innan jag föddes och inte skapar skit, då håller jag mig till det. Jag kan tänka mig fall där Psalmisten begriper mer än en professor från Macchiarini-institutet i Solna. Ni förstår vad jag menar och ni ser själva oförskämdheten. Hoppas jag!
https://www.svd.se/a/qWjPo0/nar-far-fostret-en-sjal-och-blir-en-av-oss
Samtliga riksdagspartier tänker annorlunda än Psalmisten. De tänker, som det heter, utanför boxen, dvs utanför det sammanhang som byggde den västerländska kulturen och ersatte seden med att sätta ut barn i skogen med tanken på människan som skapad varelse Jag behöver inte låtsas förvånad. Inget av dem bärs av folkrörelser där de många rösternas hörs. De är delar i ett maktsystem format uppifrån med slagord som ska förleda oss. Jag säger ett hjärtligt grattis till Lögnens furste, främste alltså. Efterföljarna är inte heller dåliga, det måste medges. Men vad säger väktarna på Sions murar för att hålla lögnerna på avstånd och dra upp det onda med rötterna, planta för planta? Känner de inte igen nihilisterna när de möter dem – eller möter de dem inte? Tror de att nihilisterna är och ska vara normalitet?
Vad ska vi annars säga om den abortdebatt som dykt upp i valrörelsen? USA:s Högsta domstol har beslutat att frågor om abort ska ligga på statlig nivå, inte på federativ. EU ska inte besluta om abortregler i Sverige alltså om denna princip ska följas. Det ändrar inget i sak. I sak ändras det på statlig nivå när beslut fattas. I Sverige kan vi glatt fortsätta den skattefinansierade abortverksamheten – 33 000 aborter förra året. Andra som ser ut som Sigrid på mina bilder åker ut i rondskålen. Det handlar om att ”ständigt” försvara ”denna kvinnliga frihetsreform”, som det kan heta. ”S-kvinnor har tagit kampen för aborträtten sedan 1933”, hette det. Det är ingen som får lätt dåliga vibbar av just det årtalet när människovärdet inte riktigt satt i högsätet utan snarare på pottkanten?
Men riktigt så enkelt är det väl inte att frågan bara är en kvinnlig frihetsreform? Det är väl också en avlivningsverksamhet – eller vad är det jag inte fattat? Och det är väl fullt rimligt i det kyrkliga att mena, att Psalmisten ger sakinformation, inte bara skriver poesi? Det borde betyda att frågan om människosyn skulle ställas och nihilisterna avkrävas svar. Denna enkla uppgift har Svenska kyrkan inte längre några möjligheter att göra. Det beror på att saken är en icke-fråga. Och då blir jag nog misslynt. Vem avgör vilka frågor som är icke-frågor? Jo, den som har makten över samtalet. Detta kallas demokrati. Det är en demokrati som är elitens, inte folkets, fåtalets inte flertalets. Och denna demokrati tycks för den delen styra allt mindre. Jag har ju fått en själ och jag är inte den del av dem, det tycks mig alldeles klart. Så har jag också undgått rondskålen och nu är jag för storvuxen för att kunna bäras ut i den. Jag tycker för den delen att jag är ett levande bevis på att jag är något annat än en del av min mammas kropp. Vad tycker ni?
Vill ni argumentationsanalysera kan ni väl som jag kasta er över S-kvinnornas inlägg i Smålandskomposten denna morgon. Jag lyckas inte länka men adresen är här: https://www.smp.se/debatt/forsvara-abortratten-fa3a3399/
Detta är ett inlägg i valrörelsetider. Spegelfäktande. Hade inte ett inlägg om el-priserna varit mer på sin plats? Eller inflationen? Eller drivmedlen? Jaså, inte det.
Det hör till lögnväsendet att min intelligens ska kränkas storståtligt och gärna tidigt på morgonen. Jag går likväl inte på vad som helst. Inte Psalmisten heller! Jag ska börja säga: ”Säg mig var du är söndag förmiddag och jag ska säga dig vem du är!” Med i gemenskapen eller en hedning, alltså. Att hedningar blir nihilister förvånar mig inte. Att kristna blir ter sig besynnerligt och som en konsekvens av Lögnfurstens idoga verksamhet, såvitt jag förstår.