Det pågår ett spel och jag hålls utanför. Morgan Johansson får sitta kvar. Riksdagsledamoten Kakabaveh har avslöjat att vårt land är kurdstyrt. Det olustiga är vibbarna av tyskt 1920-30-tal, när folket tröttnade på det politiska spelet, misstrodde parlamentarismen och i demokratisk ordning ville ha en annan ordning. Vi vet hur detta gick. Ska det gå till på annat vis nu, när medborgarna inte längre räknas med – som annat än röstboskap?
Är det verkligen bara jag som far illa av partistrategers kampanjer och av att skumrask inte avslöjas? Håglösheten kommer sig därav, att en statsvetarprofessor beskrev hur en uppgörelse med Kakabaveh kunde gå till. Det skulle vara något under bordet också, något som inte kan redovisas öppet. Och jag som trodde på det öppna, demokratiska samhället, där jag styr och ställer med min lilla röst.
Jag har inte ringt president Erdogan och han har uppenbarligen inte hunnit ringa mig. Det beror kanske på den stora förtjusningen i Ankara. Finland kan släppas in i Nato. Inte det kurdledda Sverige. Varför blev det så? Därför att misstroendeförklaringen sköttes illa av Magdalena Andersson. Hon skulle helt enkelt sagt, att ett statsråd kan prövas utan att hela regeringen måste avgå. Hon sa inte så. Hon blev, eftersom hon är praktiserande hedning (dvs tror inte på Gud), förbannad. En kristen hade i det läget kunnat bli uppbragt. Men tillståndet är inte oproblematiskt. Felbedömningar kan slå till för den som är i just den sinnesstämningen, kalla den hedniskt eller kristet.
Ställs då Magdalena Andersson fram som en sämre karaktär än vad hon är? Så hette det i radioapparaten. Om detta har jag ingen särskild mening. Det är det politiska livet i stort jag kommit att alltmer förakta. Mäster i Varberg hade en metod för att hantera det politiska livet när det blev valdag. Han ville gå till valurnan, dra ner gylfen och vällustigt pissa i urnan. Detta är i praktiken svårt att genomföra, men budskapet går fram också i text. Själva logiken går mig inte förbi. Politiska partier som inte bärs av folket i olika konstellationer utan blir egna apparater, ser inte medborgare utan som kunder/konsumenter och styr därefter, dvs gör sitt bästa för att jag ska köpa det narrativ de vill ge mig. Narrativ är ett utmärkt ord. De narras!
Hur är det då med ateisten Morgan Johansson? När jag med allt mindre rubriker informeras om skjutningar och inser att somliga av de skjutna har jag mött och någon av de ännu inte skjutna (en som gömmer sig) vet jag också vem han är måste väl ändå justitie- och inrikesministern bära ansvar? När spionen Bergling lyckades fly, fick justitieministern lämna. Han blev landshövding därefter. Polisen hade klantat sig. Justitieministern fick gå. Det var så det skulle gå till, men det var inte den stackars Wickbom som varit inblanda i spionen Berglings flykt, inte kört flyktbilen eller så. Han var bara den högste ansvarige. Varför ska inte då den av Konstitutionsutskottets hårt kritiserade Morgan Johansson vederfaras samma öde?
Jag hör till dem som står frågade inför Morgan. Han har alltså valt att vara organiserad ateist. Det framstår som direkt obegåvat, svagsint. Gud har nämligen gjort det uppenbart vad man kan veta om Gud. Hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet har kunnat uppfattas i hans verk och varit synliga. (Rm 1) Mogge har valt att inte se. Detta kan omöjligen uppfattas vara insiktsfullt. Det är, om jag följer aposteln – och varför inte? – ren stupiditet. Ska vi ha stupida statsråd, det är frågan. Och svaret?
Jag driver nu ingen kampanj att statsråden måste vara praktiserande kyrkokristna. Jag frågar bara hur korkat ett statsråd kan få vara om jag lägger kulturbyggaren Paulus från Tarsos som mall. Sug på den, sossar – och inte bara sossar!
Vad gör jag alltså? Jag vänder på ordningen för jakt. De kristna jagas som bigotta och mindre vetande. Vänder vi på verkligheten, blir bilden en annan. De kristna är de insiktsfulla.
Jag kunde kanske också försöka frammana profeterna, de som har nådegåvan att skära upp sammanhangen för att skilja mellan sanning och lögn. Det är ett pyssel att ägna sig åt detta i vår tid. Narrativets normsändare är välorganiserade. Ibland räcker dock en liten fråga för att punktera hela skiten. Varför ställer de kyrkokristna inte den sortens frågor, slår näven i bordet och utbrister tyst och försynt ”Men så är det väl ändå inte” eller i vart fall får ur sig ett häpet ”Verkligen?”
Hade jag fått som jag velat, hade Svenska kyrkan startat ett eget forskningsinstitut för att ta upp de politiskt farliga frågorna, alltså bedriva politisk diakoni på riktigt. Det som kallas politisk eller profetisk diakoni blir i det sammanhang som gäller mest ideologi i den härskande klassens intresse. Det måste likväl finnas ett annat förhållningssätt, ett där de synnerligen olämpliga frågorna, frågor om Sanning och Rätt, kan ställas. Jag medger att jag tycks tänka opassande idealistiskt och syndfritt. Vad ska jag svara då? Någon måste tänka så också! Ordentliga kritiska studier som håller fram den verklighet som gör att ingen statsminister av kvinna född mer kan säga ”Vi har varit naiva” eller ”Vi såg det inte komma”.
Till detta återstår att ge de organiserade ateisterna en match. Det var ju de kristna som byggde universiteten. Jag har tjatat att tron vill veta. Det har jag tjatat eftersom det är så, Dumskallarnas sammansvärjning ska inte ha sina samlingar i församlingshemmet. Egentligen inte i riksdagshuset heller!
Vi får väl fortsatt följa det som kallas valrörelse. Om den för svårartad kanske vi skulle göra en gul-röd revolution. Eller en grön? Den gulröda revolutionen består i att vi kastar ägg och tomater på politikerkasten. Den gröna att vi kastar salladshuvuden. Men detta gäller bara om valrörelsen blir svårartad. Då kommer ett par ägg och ett par mogna tomater. Politikerna kan utbrista: ”Vi såg det inte komma” med till-ägg-et (sic!) ”Vi har varit naiva!”
Vår framtidsdag kanske trots allt är ljus och lån?. Erdogan svarade inte i telefon under hela gårdagskvällen, så jag kunde inte gratulera. Jag ringde inte heller. Jag kanske annars skulle fråga honom och andra: Hur faller kulturer sönder? Är det enkla svaret att de som saknar insikter får bestämma?