Utfrågningen av ärkebiskopskandidater lämnade väl en hel del att önska. När utfrågarna inte fattat att Modéus I och Modéus II är bröder var det väl anledning att sänka utfrågarnas arvoden. Hur mycket fick de – och vad var insatsen egentligen värd?
Vi gör ett nytt försök med spänstiga frågor
Först tar vi allt personligt.
Vilka motgångar/kriser i livet har du upplevt som ska bli tillgångar för dig själv och för oss alla om du blir ärkebiskop?
Här sorteras de framgångsrika och lyckosamma brutalt bort! De är i sammanhanget prov utan värde.
Sedan tar vi oss an Svenska kyrkans misslyckanden och styr in på tappen. Vi börjar vid
Bensintappen med frågan vad kandidaten tänker om de ökande levnadsomkostnaderna och tanken att klokt folk får dra in på det som tycks minst prioriterat. Kyrkoavgiften, alltså. Hur ska kandidaten motivera folk att prioritera annorlunda när bensinen är dyr och ”levnadsomkostnaderna blivit alltför dyra”, som det heter i psalmen?
Medlemstappet talas det alltmer om. Kan ärkebiskopskandidaten förklara varför detta inte motiverat Svenska kyrkan till folkmission, den som gör tron trolig i vårt kulturella läge liksom i det sönderfallande romarrikets? Vad tänker kandidaten själv bör göras?
Gudstjänsttappet är verkligt både som tappade a) gudstjänsttillfällen (församlingssammanläggning, ni vet), b) en generationsväxling som är allt annat än en växling; de äldre dör undan och få ersätter dem i kyrkbänkarna och c) ett utbud som gör att somligt gammalt kyrkfolk slutar komma.
Kyrkfolkstapp utöver detta är de som medvetet utträtt och säger:
”Jag är glad att jag inte längre betar till den skiten”. Vad säger kandidaten nu om detta?
Kan det vara så att inspirationstappet är grundbulten. Anden har vikit, lampstället har flyttats i kristen mening. Kvar är en namnlös. diffus känsla. Kan kandidaten komma på något bibelord som skulle kunna sägas tolka denna situation? Handlar det, son en beundrad professor anförtrodde mig och några andra i går, om att Svenska kyrkan blivit kristofobisk. dvs nämner inte, kan inte, vågar inte nämna namnet Jesus? Sug på den karamellen!
Vad säger kandidaten nu: Hur hamnade vi där vi nu är?
Svenska kyrkan är unik genom partipolitiseringen av beslutsapparaten. Det är ett litet antal av detta skrå, som väljer ärkebiskop. Om du är kritisk mot partipolitiseringen, kan du bita den hand som lagt sin röstsedel för dig?
Vi tar lite andra frågor:
Hur vill du använda positionen som ärkebiskop – och hur tror du, att du kan använda den respektive användas som nyttig idiot i den?
Hur ställer du dig till påståendet, att ingen som tagit sig fram och blivit biskop är helt hederlig?
Följdfrågan är självklar: Är du själv helt hederlig?
Följdfrågan om svaret blir ett ”ja”: Vad ska du då med en Frälsare till?
Kommer frågan om den inre kallelsen upp är det läge att bara klippa till. Den som ser sig ha en inre kallelse att bli ärkebiskop är mentalt insufficient. Den inre kallelsen var en kallelse at bli präst, resten är bara kommenderingar.
Vi befordras till vår inkompetensnivå. Kan det då vara roligt at bli ärkebiskop och tvingas konstatera faktum?
En fråga om beslutskraft och mod, kanske?
Är du beredd att köra över Ansvarsnämnden för biskopar och låta domkapitlet förklara den avsatte biskopen Petersson behörig att vara präst?
Vi piggar slutligast upp oss med några konflikter:
* Hur kom du på att Sveriges riksdag fattat ett gudomligt beslut om Kyrkans ämbete trots att Kyrkomötet sagt något annat?
* Hur och med vilka bärande argument kom du själv på hur Gud vill ha det med ämbetet i Svenska kyrkan?
* Hur förklarar du att professorn och biskopen Nygrens analys att Svenska kyrkan år 1958 växlat in på främmande spår (”svärmanandars och gnostikers”) är fel? Följdfrågan vid behov: Är du övertygad om att ditt eget svar nu är riktigt – sett till Bibel och bekännelse?
* Vad säger du rent etiskt om en kyrka där lögnen är vapen och sveket verktyg?
* Du ska viga en biskop. Dagen före vigningen kommer han eller hon blek i ansiktet och hålögd och säger: ”Jag drabbades av en insikt i natt. Jag kan inte viga kvinnor till präster. Jag kan inte gå emot mitt av Guds ord styrda samvete. Men det ändrar inte att jag skrivit på och kan stå för idiotförklaringen, eftersom det är just en sådan den är.” Vad gör du då?
Allra sist en andlig fråga:
Har du kommit på hur själafienden enklast korrumperar en ärkebiskop och hur hanterar du i så fall den insikten?
Medge att med dessa frågor hade det blivit mer nerv och mer svett i utfrågningen!
Och detta frågebatteri kostade Svenska kyrkan i Antjeborg inte en spänn!